detta ti!illfälle så litet hållit sina personel tillbakan, att de tvärtom gätt förut. Det är att antanga, att detta rätt märkliga kollek tiva upppträdande (vi behöfva här naturligt vis ickee hälla oss särskildt till sådana gamla pröfvadde kämpar som Billström i Lund) får i fräämsta rummet tillskrifvas en mogen pröfningg och en efterhaud stadgad sjelfständig öfveertygelse, men man kan då icke neka till, att man sällan sett ett mera lyckligt sammamträlfande mellan tänkesätten hos en kommumens chef och kommunen sjelf. Ty et är visst, att om något i vår tid vore mäktigt att så inverka på en embetsmans egna äsigter, att det, som man, säger refve honom med sig? till och med mot hans egen vilja, så vore det väl den allmänna meving, hvilken åtminstone i våra allra flesta skånska städer för närvarande gör sig gällande till lördel för reformen. Denua opinion är verkligen sa pass ?massil, att det gerna utan fara lör jäf kan påstås, att den af Skånes borgmästare, som händelsevis af egen ölvertygelse vore emot reformen, skulle numera omnöjligt kunna undgå att kommaien den allrra falskaste sfällning till hela sit amhällee (vi göra alltid ett undantag för förhållarndena i Malmö, i allo skäligen krassliga, anttingen vi se på borgmästeriet eller kommunnen sjelf). Detta torde för öfrigt icke elleenast gälla de vällofliga magistraternas ccheter, utan hvar och en, som inom våra sarmhällen eljest innehar någon mera markerad plats; det skall hädanefter icke blifva för nägon lätt, att inom vära städer — om IHelsinzborg kan detta med stor bestämdher försäkras — vinna eller ens bibehälla ett större allmänt me borgerligt förtroende, utan att ärligt sluta sig till befolkningens politik i reformirågan. Derhän har det gått!? skall f. d. expedivionssekreteraren Ringborg utbrista med ädel indignation: der ha vi välfärdsutskotten äfven i vära Jandsorters alla vinklar och vrår !? Ja väl! der ha vi välfärdsutskotten. Det är den svenska nationen, som änduligen samlat sig under en fana, som ändiligen tagit sitt parti och vill ha sin sak fram, emedan den är billig och tidsenlig; det är allmän väl färd den vill i ställer för gammaldegs pri vilegier och enskilda prerogativer, den väljer derför äfven sitt folk med litet mera tförsig tighet än förr och med anspråk på litet bättre garantier, och den har tröltnat vid att spilla sitt förtroende på män, som måhända i de små framstegen gerna vilja gå till och med iörut, men som draga sig för att gå i jemnbredd med folket i hvad som är dess väsentligaste och största intresse. Or Odd