lexion, att det visar föga nit och drift hos vär krigsförvaltning, att Sverge ännu icke eger en enda grof refflad kanon, samt att endast ett för krigsbehof alldeles otillräckligt antal reftiade fältkanoner och gevär tiunes för armån att tillgå. Det ligger nemligen en alltför svag ursäkt uti det af generalälttygmästaren, uti den af honom afgifna förklaring, anförda påståend , att, i följd af den stora omhvällning artillerivapnet i sednare åren undergätt, det skulle varit en Ptördel? att dröja med kanoners anskaffan de; ty ett är att offra millioner på vapen, som snart vore artiqverade, och ett annat att förskaffa sig det mest oundgängliga törråd af det tör tilllället mest godkända. Vapenlös man gör icke lycka i krig; och att ställa sig utan en enda grof kanon för sina fästnivgar, blott derföre att man ännu icke hunnit se slutet på de kanske i oändlighet fortgående striderna om den m:st tjunliga kalibern etc., synes temligen oförsvarligt, i detta ords dubbla bemärkelse. I öfverensstämmelse med den grundsats brr revisorer tyckas vafva hyllat att, i följd at den beredvillighet, med hvilken regeriugen aflemnat alla upplysningar, som äskats, med en viss skonsawhet behandla dess svaga sidor på det militära området, har revisionen icke till granskning upptagit vissa okloka förvaltningsåtgärder, som dock inom hufvudstaden äro väl bekanta. Det är också möjligt att de i allmänhet tillhöra ett sednare är än det som egentliven var föremål för denna revisionsförrättning. Detta är åtminstone händelsen med de beryktade patronköken, hvilka först blefvo underkastade en kostsam förändring, hvilken sedermera fanns praktiskt oduglig och måste med en kostnad: af, såsom det säges, 10,000 rdr omgöras, allt innan de en euda gäng varit begagnade. Det lärer ätven varit först år 1863, som våra militärmyndigheter blefvo betänkta på att å de svenska gevären tillämpa kammarladdningskonstruktionen. Man hade emellertid redan låtit efter general Wredes modell af 1860 förfärdiga ett ofantligt antal gevär, hvilka nu måste med stor kostnad förändras. Det är på sådant sätt de betydhga militäransk gen alltid blifva otillräckliga. Kammarladdningskonstruktionens fördelar voro längesedan i andra länder, deribland äfven i Norge, erkända, då förenämnde modell antogs; men förtroendet till den egna uppfinningens företräde var naturligtvis större, än att man skulle låna örat till andras ertarenhet, förr än faran stod för dörren och ansenliga summor blifvit gagnlöst för staten förspillda. I tråga om sjöförsvaret synes en stark skiljaktighet i meningar ha egt rum inom revisionen, i det aut 10 röster voterat för reservation och bloit 11 för den framställ. ning, som blef revisionens beslut. Efter ser man hvaruti denna skiljakughet, så v dt den uti dena tryckta berättelsen fram. näder, bestått, så ligger den hutvudsakli gen deruti, att major teten, förmodligen a! fruktan att framkalla höga anslagsproposi tioner, sökt uudvika den starka betoning af örlogstartygens och artillerimaterielen bristfällhghet, hvilken minoriteten i sitt be. tänkande inlagt. I båda utlåtandena sak. nas emellertid all upplysving om orsaken, hvarföre svenska regeringen långt sednarc än den ryska, preussiska och alla andra sjö. makter borjat arbetena för åstadkommande af pansarfartyg, ehuru vi, men icke de egde en Ericssons välvilliga råd och upplysuingar att tillgå. Då ett lands poliuk i vä. sentlig mån mäste bestänmas af des: stridskrafter, kan det icke vara likgilvgt. om den ena staten knoappt hunnit få et fartyg på stapeln, när ve andra redan hafvs flera i sjön. — Xr