allt. Bland representanterna rådde stor up) ståndelse i anledning häraf, och flera fran I stegspartiets tidningar dolde icke, att repri sentuvten Gneist äfven vid detta tillfälle 21 vit större bevis på talent än på karakte: I På andra sidan sparde regeringstidningarn jicke på beskyllningar mot representantht set. Officiösa korrespondenter bebåda e lagförslag, som skall försöka underkasta kan marens debatter en sträng disciplin. De er klart, att regeringen derigenom blo skall bereda sig ett nytt nederlag, och all sammans har sannolikt endast till ändam? alt gifva ministern tillfälle att efterät gifv luft ät sin förargelse öfver hr Gneists öpper hjestighet. Emellertid framlades den 9 dennes fö representantkammaren redogörelsen öfve krigskostnaderna för danska kriget. Utgif terna uppgå inalles till 22:2 millioner tha ler, hvilka till största delen blifvit betäckt genom 1863 och 1864 års öfverskott, hvar mot de ännu återstående 89:0 millionerni skola tagas ur statens skattkammare. Skritvelsen åtföljes af flera depescher deribland den preussiska noten till Wien a den 22 Febr.. hvilken uppställer de preus siska anspråken under törutsättning at et sjeltständigt Schleswig-Holstein. De offici ösa försäkra i alla tonarter, att om också annexionen trädt i bakgrunden, stär doci Preussen fast vid dessa anspråk. Frågar är dock, huru man tänker genomdrifva der rikes vilja. Österrike är kinki gare än någonsin, och dess organer afhandl: just nu ifrigt frågan om erättningar och vederlag. Från Berlin erbjudes väl, åtmin. stone i regeringstidningarne, hela Österrikes inträde i tyska förbundet eller garanti för Venetien, men i alla oberoende kretsar har detta väckt den siörsta harm. De liberaln tidningarne ha rent ut förklarat, att priset vore för högt, och att Preussen icke kunde köpa upprä tandet af sin marin för offret ar sin egen sjelfständighet i afseende å )sterrike. Lösningen är, såsom man finner, ännu ganska aflägsen, och Österrike skall ännu framvälta mången bölja, innan det provisoriska tllstöndet i hertigdömena ser sitt slut. Den 9I dennes utvexlades ändtligen ratilikationerva för det franskt-tyska haundelslördraget i utrikes ministören. Älven den nya tullföreningstariffen oftestliggjordes för gra dagar sedan i den officiella tidnin2en. Samtidigt har den öfverraskande nyheten blifvit bekant inom de diplomatiska kretsarne, att ett hemligt protokoll redan ör någon tid sedan blitvit uppsatt på tullkonterensen i Berlin, i kratt at hvilket den nya tullförenivgstariffen från den 4 Juli skall tillämpas endast på de siater, med vilka fördrag existera, eller hvilkas tariff eform erbjuder ett tillräckligt vederlag. därom hade underhandlaren om det österikiska handelsfördraget hr von Hock ingen ming, då han reste från Berlin. Detta ördrag blir utan tvilvel förkastadt af preusiska kammaren för tullenhetsklausulens kull, och Österrike skall då åter nödgas unöja sig med den gamla tariffen. Histoien om nämnda hemliga protokoll intreserar älven Sverge och har till och med ät vissa håll sin politiska betydelse. Den nya ullföreningstarilien är, såsom man vet, uppJord på grundvalen at det franskt-tyska ort raget ai den 2 Augusti 1862, hvilket auficerades i Berlin den 9 Maj. — Alla nenniskor trodde nu, och dokumentets or alydelse säger det ull och med tydligt, tt denna tariff skulle från den 1 Juli tillimpas på alla stater. Denna skenbara iberalitet af Preussen hade till och med äckt förvåning, och det är sannolikt, att ysklands södra stater till följd härat gått n på tulllöreningens förnyanude med utelutande af Österrike. Men tör några vecor sedan lyckades det Preussen att på ullföreningskonferensen genomdrifva det emlhga protokollet. Man begriper genast, it der här säller en question d oppreciation, ch att Preussen icke allenast i sitt komnrersiella, utan äfven i sitt poliuiska intresse i mycket som möjligt skall draga vinst f det detta land tilldelade bemyndigande. läremot vore intet att invända, om samma illiga måttstock tillämpades på alla stater. len man har redan genom vissa yttranden i hr von Bismarck till engelska sändebuet en antydan om, att Preussen är sinnaat t bevilja Kyssland, hvars höga tullar san erligen icke förtjena någon skonsamhet, irmäner, dem det tyckes vilja förvägra chweiz och Belgien, i fall de tördrag med essa makter, om hvilka för närvarande nderhandlas, icke hinna bli afslutna till en 1 Juli. Under nyssnämnda samtal med lord aer skall ministerpresidenten äfven ha anärki, att han skulle se till hvad han kunde öra mot Sverge. Lord Napier uppfattade itrandet så, som om man måhända ämide göra Sverge delaktigt af den nya tafrens förmåner. Detta är visst icke säert, men det skulle vara en särdeles iallande anomali, om Ryssland skulle till Ulföreningen intaga e bättre ställning än verge i hundelspolitiskt afseende. Då den Juli närmar sig, måste man snart vinna oplysning härom. De österrikiska underhandiarne hade vid slutandet af handelsfördraget med tullreningen den fasta ölvertygelsen, att om rdraget möjligen icke skuile komma till ind eller bli törkastadt af den preussiska ler den österrikiska kammaren, skulle sterrike i alla händelser kunna räkna på n nya tariftens tillämpning. Då kabinet. . Var.