Skall jag gå upp på taket ? Ja, upp på taket. tMen man skall se oss der!! Stig upp, setior. Men hvad skall jag göra dder? Stig upp, eller vid alla helve... alla helgon... Nu är jag der, Daniel, jagg är der!4 Och jag också, sade Danniel, som med tre språng stod vid sin fordnee lärares sida. cOch nu skola vi sätta oss need här, fortfor han, upptagande ur fickann på sin rock ett pappersblad, en cirkel ooch en blyerts-! penna, hvilket han nedlade påå taket. Derpå sade han med en ton, som anntydde att alla! motsägelser skulle vara fålängga: I tSefior, don Cåndido, en skizz af detta hus och dess omgilningar, inom tio minuter,! ty sedan är det mörkt. i tMen,.. Endast konturerna; detaljer behöfvas ej, endast riktiga afstånd och de yttre linierna noggrannt aftecknade. Jag väntar er om! tio minuter i salen. ! En kallsvett badade don Cåndidos panna; han tyckte sig genom denna hemlighetsfulla omgifning se la Mashorcas dolkar blixtra! allt närmare och närmare. Men å andra sidan stod Daniel med sin beefallande blick, sitt moraliska öfvervälde, occh i besittning af en vigtig hemlighet — dern att don Cåndido vetat och för honom ommtalat en statshemlighet, nemligen La Madrrids affall. Don Cåndido var icke ingeniör, 1men cen temligen god tecknare, och det tarbete man nu föresutt honom var jemförelseevis lätt; inom mindre än tio minuter varr den begärda skizzen färdig. Afstånden voro så korta, att ett någorlunda säkert ögaa kunde ersätta felande mätningsinstrumenterr. Så fort han slutat sin teckkning, skyndade