Ah! Men, sefiora, om jag vore stor och vore bjuden på bal, skulle jag vilja vara både frisk och vacker, mycket vacker. Ja, ser du det, mitt barn, din önskan är alldeles motsatsen af min. Jag skulle helst se att jag slapp fara på den balen. cAh! Nu vet jag hvarföre!s uDu?c N tJa, jag, sefiora. Åh, jag känner er så väl! Jag kan bestämdt gissa det. NÅväl, låt höra.t Det är derför att ni ej vill sätta på er let röda bandet, som ni då måste bära. Amalia skrattade hjertligt. Du har till hälften gissat rättX, sade hon. Blott till hältten? Nå, det betyder insenting. Med eller utan det röda bandet ir ni ändå alltid den vackraste af dem alla, seflora. tTack, LuisaX, sade Amalia och smekte len lilla flickans mörka lockar. Jag skulle serna vilja tro på hvad du nu säger mig, y för första gången i min lefnad är jag ngelägenu om att synas skön i andras ögon — men, tillade hon, liksom hon ångrat lessa ord, nu skola vi ej mera tala om lessa barnsligheter. Vet du en sak, Luisa? tHvad då, setiora?t Jag är ond på dig4, sade Amalia med n blick på fågelburarne. Det skulle då vara för första gången, varade Luisa, till hälften tviflande på en a oerhörd händelse. Första gången — det är sanni; men det r också första gången mina fåglar fått ikna friskt vatten. Ah!4 utropade Luisa och slog sig för annan. Nåväl, erkänn att jag har rättiatt vara nd på dig. Nej, sefiora.