Rälteganegsoch Polissaker. Åtelet mot polisnästaren Wallenberg. Efter mer än ett års vidlyftig skriftvexling mellan justitiekansleren och advokatfiskalsembe tet i Svea hofrätt har man nu ändtligen kommi derhän, att polismästaren Wallenbergs åtgö randen under Marsdagarne förlidet år blifvit före mål för laga undersökning vid vederbörande dom stol, och den 10 uaennes egde första förhöret saken rum inför Svea hofrätt. Dervid fick hi Wallenberg muntligen ytra sig öfver de särskilda anklagelsepunkterna, hvarvid han hufvudsakligen åberopade till sitt försvar allt som han förut andragit i sina skriftligen afgifna förklaringar. Måndagen den 15 dennes förevar målet ånyo, då pa kallelse af hoträtten följande personer. hvilka hos justitickanslern gjort angifvelser om mot dem at polisen under Marsdagarne 1864 föröfvadt våld, tillstädeskomi;o, nemligen skräddarmästaren Klerck, snickarmästaren Eriksson, perukmäakaren Eriksson, perukmakargesällen Pettersson och literatören H. Minnich. Med undantag af den sistovämnde, förmälde sig dock ötriga tillstädeskomne icke hafva någon bevisning att förebringa, rörande de af dem uppgifna förhållanden, hvarföre de fingo atfträda; men hr Miinnich tortsatte sina påståenden och begärde att få åtskilliga vittnen till annan dag inkallade, hvarjemte advokatfiskalen Billbergh yrkade, att de polistjenstemän, som varit närvarande, då polisniästaren tisdagen den 8 Mars utfärdade den bekanta ordern om batongernas användande. för att skingra folkhoparne, måtte på ed blifva hörda, Vittnesförhör egde då också rum med alla de poliskommissarier, som varit tillstädes, då ordern utdelades, och inhemtades af deras utsago hufvudsakligen, att sedan sig visat det folkhoparne, ehuru förut uppmanade i konungens namn att åtskiljas, icke ställt sig denna tillsägelse till efterrättelse, hade ifrågavarande order emanerat, dervid polismästaren anbeftallt, att man icke skulle rikta slagen ät hufvudet, utan åt rygg och armar. Ett samtal hade emellertid omedelbart efter orderns utdelande uppstatt, hvarunder. någon ai kommissarierna anmärkt, att det skulle vara lättare att skingra hoparne, om de icke uppviglades af bättre personer, och hade med anledning häraf po:ismästaren då tillagt, att det ej kunde skada, att man märkte dessa bättre personer, så att de kunde tå skämmas?. Då detta yttrande fälldes, skulle polismästaren gjort en rörelse med handen åt nedre delen at ansigtet. Poliskommissarierna uppgäfvo emellertid, att de icke fattar detta tillägg såsom någon bestämd befallning. Poliskommissarien Jäderin, mot hvilken hr Wallenberg tramställde det jäf, att han skulle tillhöra angifvarne samt varit den som utspridt ryktet om orderns beskaftenhet, hvilken jätsan märkning bestreds at advokatfiskalen Billbergh och af hofrätten lemnades utan atseende, dock med förbehåll att framdeles pröfva verkan ar vittnesmålet, anlörde med hänseende till ordern. att polismästaren, då tal uppstått om att märka de bättre personer, som deltogo i oordningarne. skulle yttrat, att man först borde slå hattarne af dem och sedan märka dem?, kunnande viunet ej säga, huruvida ordern blifvit gilven för eller efter det batongerna utdelats. Som ordern emellertid meddelats vittnet muntligen och icke skriftligen, hade vittnet ej ansett sig böra ställa sig densamma till efterräuelse, enär vittnet befarade, att om någon efterräkning komme i fråga en sålunda beskaflad order icke skulle erkännas Detta förklarande föranledde polismästaren att fråga om nägonsin så skett under den tid hr Wallenberg innehaft polismästarebetattningen. hvartill vittnet svarade nej: men sådant hade före hr Wallenbergs tid häudt vittnet. Polisötverkonstapeln Dahllöf berättade, att han hört polismäsiaren, sedan folkhoparne blifvit tre gånger uppmanade i konungens namn att åtskiljas, men ej ställt sig detta till efterrättelse, gifva order att rensa Norrbro medelst användande at våld, men dervid tillsagt avt slag ej fingo riktas mot hufvudet. Detta är det hufvudsakliga som blifvit uppyst vid ifrågavarande vittnesförnör, för hvilka referenten ej fullständigt kan redogöra, enär han icke hatt tillfälle att ötvervara sjelfva förhören. utan endast den i dag inför advokatfiskalen Billbergh hållna justerimg af protokollet derStver. Då målet i dag klockan half 11 förmiddagen företogs till förnyad handläggning, begärde referenten hos protokollsföraren, att denne ville anmäla att referenten önskade få öfvervara dasens undersökning, dertill en mängd målsgare och vitinen voro inkallade. Referentens remställan blef af hofrätten aislagen. Då hofrätten förut tillåtit åhörare närvara vid undersökningar som der hållits, t. ex. i målet trande Ola Månsson, kunna vi icke förstå hvaröre tillträde nu förvägrades. Telegrafunderrättelser.