Krigsbefälet har egnat den sorgfälligaste prö! ning åt den fråga, som utgjort egentliga föremå let för dess härvaro. Svårt och maktpåhggand var detta uppdrag. Krigsbefälet vågar dock ut! tala den fasta forhoppning, att hvad å dess sid; kunnat göras för uppnåendet af det vigtiga oci af Behöfvet högt påkallade ändamålet — ordnan. det af ärmens pensionsväsende — också blifvit Verkstäldt. En för armån vigtig angelägenhet är jemväl dess enkeoch pupillkassa. Redan nu här den, endast i ringa mån, förmått lemna sina delegare tinderstöd för efterlefvande maka och barn. Den än ej undgå att känna en oroväckande rubbDing 1 sin fortfarande verksamhet, derest den skulle betungas med ntgifter för en förvaltningskostnad, hvarifrån den hittills varit befriad. Men då kiigsbefälet nu till E. K. M:ts visa och faderliga pröfning öfverlemnar de beslut, som för afhjelpandet häraf blifvit fattade, skall ock — krigsbefälet säger det med tillförsigt — detta för armån så ömmande ärende beredas den säkraste och lyckligaste lösning. et har icke undfallit krigsbefälets uppmärksamhet, den antydan E. K. M:t i dess nådiga proposition behagat gifva om möjligheten attarmån skulle befrias från den tunga. som ackordsamorteringen medför. Då detta likväl ännu tillhör förhoppningarne mer än verkligheten, har krigsbefälet icke ansett det ligga utom sm behörighet att underställa E. K. M:t ett förslag, som, om det än icke är så omfattande som det E, K. M:ts nådiga proposition afser, lemnar, i händelse af bifall, en väl behöflig lindring. Krigsbefälet tror sig icke heller hafva öfverskridit sin befogenhet, då det vågat fästa E. K. M:ts nådiga uppmärksamhet på den särdeles ogynnsamma belägenhet, hvari de fordna vapenbröder befinna sig, hvilka före år 1858 lemnat krigstjensten. Om än denna fråga icke rätteligen kan hänföras till dem, hvilka det ålegat krigsbefälet att behandla, täcktes E. K. M:t finna densammas upptagande härflyta från känslor, som hos krigsmannen aldrig kunna nedtystas. Efter att sålunda hafva i korthet redogjort för sina förhandlingar. utbeder sig krigsLefälet att få bringa E. K. M:t sin underdåniga afskedshelsning. Dyrbar är den stund, då Xkrigsbefälet inför sin konung och hans höga familj uppri par försäkran om orubblig trohet, om unde nig, oförställd tillgifvenhet; dubbelt minnesrik blir den om krigsbefälet far till hemmavarande kamrater öfverföra vissheten om E. K. M:ts fortfarande nådiga välvilja och bevågenhet, hvaruti krigsbefälet nu underdånigst anhåller att armen städse må blifva innesluten. Konungen svarade dertill: ?Gode herrar af krigsbefälet ! Edra arbeten äro nu afslutade. Likasom jag, under eder sammmanvaro, med uppmärksamhet följt edra öfverläggningar, skall jag äfven åt edra beslut och förslag egna-den allvarliga och välvilliga pröfning, som af deras egenskap påkallas, och jag vill gerna hysa den förhoppning, att de framdeles skola lända till armens gagn och fördel. Den särskilda omtanka, som af eder åt armens enkeoch pupillkassa blifvit egnad, skall utgöra ett föremål för mitt synnerliga intresse, och jag önskar lifligt att komma i tillfälle att främja de förslag, som af eder, med afseende å denna ömmande angelägenhet, blifvit framställde. I kunnen icke betvifla det deltagande jag egnar åt dem af edra kamrater, hvilka före 1858 lemnat krigsbefälets leder, och ehuru jag icke förbiser att den ganska naturliga önskan I hysen, att åt dem bereda delaktighet uti de förmåner, som ef:er deras afskedstagande kommit deras längre qvartjenande vapenbröder till godo. torde komma att möta svårighet, skall jag dock alltid till dess fulla värde uppskatta den hedrande känsla, som legat till grund för edert uttalande ! till deras fördel. j ÅA jag nu härifrån hemförlofvar eder, och til-t lika kallar eder till andra pligters uppfyllande, återstår mig endast att för eder uttrycka min1 sanna och lifliga erkänsla för det allvar, det nit och den sjelfuppoftring, hvarmed I egnat eder åt det långvariga och maktpåliggande värf, som varit eder förelagdt. Jag ber eder att till edra il! de skilda delarne af landet spridda, men genom J1 samma band af gemensam trohet och kärlek till ! konung och fosterland förenade kamrater fram-:; föra min hjertliga helsning, och sjelfve, likasom t le, gode herrar af krigsbetälet, vara fullt öfver-4 tygade om min ständiga välvilja och synnerliga ! bevågenhet? l Efter audiensens slut sammanträdde krigs1 befälet i sitt sessionsrum, hvarvid generul-: najoren J. M. Björnstjerna nedlade ordfö1 randebefattningen och uttalade dervid sin, fskedshelsning till krigsbefälet. 1 Före audiensen hos konungen och den kong. familjen hade krigsbelälet gjort afskedsuppvaktning hos statsrådet och chefen ör landtförsvarsdepartementet. HJO OL — Under loppet af några månader harb nan tid efter annan selt annonser om samS: nanträden för ett sällskap, som kallat sig ) Ständsrepresentationens vänner?. I går ästes en annons derom. att nämnda förning skulle hålla ett allmänt preliminärnöte å riddarhussalen nästa lördag. Alt lenna annons utgör en mystifikation synes 9 f föliande från vederbörande oss tillhanda. AL mm