tet au ullga. Vet är en al (dc VaSclLtURASW tabbe skaperna 1 det kongl. förslaget, att ståndsprivilegierna, utom i hvad som rör representationsrätten, icke rubbas. Ingenting af det bestående rubbas, utom det som omöjligen längre kan bestå, eller fåtalets företräde på det stora flertalets bekostnad. Både adel och prester skola till ymnighet ingå i den nya representationen. Det är för mycken . upplysning och för många insigter i dessa begge samhällsklasser. för att representationen utan saknad skulle kunna undvara dem. Men de inträda då, icke på grund af den döda bokstafven i en föråldrad riksdagsordning, utan på rund af den lefvande känslan af aktning och förtroende, just det som utgör den sanna medborgaren, det sanna, fria och lyckliga samhället. Då först skola de bli hjertligt välkomne, hvilket de tillförene aldrig varit. Sjelfbjudna gästers öde känner man? Hr Blanche redogjorde derefter för huf vudgrunderna i det kongl. förslaget och uppmanade sedan de närvarande att yttra sig i saken, isynnerhet dem som hade anmärkningar att göra, ju för dess bättre. Ordföranden vppläste härefter det k. förslagets hufvudgrunder, framhållande dess stora företräden framför den närvarande ståndsindelningen, samt uppmanade de närvarande att yttra sina åsigter i ämnet. Hr N. R. Munch af Rosenschöld erhöll först ordet samt uttalade sin förkastelsedom öfver förslaget, som han förmenade skulle införa ett penningskrinens envälde, enär den enda grund, hvarpå detta förslag vore bygdt, utgjordes af penmngen. Man hade redan vunnit tillräcklig erfarenhet om huru farligt ett dylikt penningvälde vore genom Stockholms herrar stadsfull-. mäktiges verksamhet, som ur folkets fickor tillgripit betydliga summor. De hade fyllt Nybro: viken, för att kunna gå torrskodda från Grefbron och till sina vänner på Blasieholmen; men dessa representanter med 80,000 i första kammar ren skulle gå längre. De skulle fylla Ösversjön, för att kunna möta sina vänner på andra sidan . denna. Genom det hvilande k. förslagets antagande skulle en stor mängd af förut representerade hemmansegare, handtverksborgare med flera förlora sin representationsrätt. Förslaget vore med ett ord en guldrepresentation under De Geer: ska battongväldet, och hade icke tillkommit i afsigt att genomföras, utan endast för att smeka den lättrogna pressen om munnen och vid förra riksdagen framlocka — en million ur folkets fickor 0. s. v. Förslaget kallades vidare af hr Munch af Rosenschöld för den De Geerska guldkalfven, kring hvilken pressen hänryckt dansat; j: men som skulle komma att jordas af rikets ständer: Protokollssekreteraren N. Arfvidsson hembarl: till en början tillställarne af mötet sin tacksam-: het derföre att de föranstaltat en sammankomst, . der hvar och en fritt kunde få uttala sina äsigter. Han tviflade på att hvad han nu komme att yttra skulle med nöje åhöras, eller med glädje emottagas, emedan han hyste många petänkligheter mot förslaget. Att emeilertid ingå i granskning af alla dess detaljer, medgaf icke tiden, och talaren ville derföre endast yttra några anmärkningar mot dess hufvudprinciper. Han skulle anse gig lycklig, om man isak vederlade honom, och sade sig vilja blifva den första att bifalla förslaget, om man i ringaste mån kunde öfvertyga honom om, attdetta kunde medlöra något agn för fäderneslandet eller lända till dess bästa. Han fann förslaget till en början vara alltför demokratiskt samt innebära en våda för monarkien och ki zamakten, ett uttryck af den starka opinion, som nu syntes vara herrskande, och som ytterst ut på att störta det gamla, monarkiska statsskicket. Talaren förklarade sig visserligen älska det demokratiska elementet i en stat; men han ville tör ingen del att detta skulle blifva det herrskande. Vidare var det ew stort fel hos förslaget, att det uteslutande var grundadt på penningen, och att genom detsamma ätskilliga förut representerade medborgare blifvit uteslutna från representationen. Förslaget vore dessutom . vådhgt, emedan det på samma gång som det kastade alla öfriga stånd ötver bord, lade helal makten i ett enda stånds, bondeståndets, händer, hvilket visserligen vore mycket aktnings-: värdt, kunde betraktas såsom folkets kärna, men 1 dock icke vore lämpligt att styra Sverges öden. , Faran af bondeståndets alltför stora makt skulle t E fö Nr blifva att från representationen uteslötos alla som ej tillhörde dess mening. Efter dessa allmänna omdömen, framställde ta1 laren några speciella anmärkningar först mot andra kammarens sammansättning, anseende att denna vid alla vigtigare frågor skulle komma att blifva den afgörande samt uppsluka den första. Icke ens i Schweiz med dess utpräglade republikanska styrelseformer hade man vågat gå så långt som här, ty derstädes fordrades åtminstore för beslut i vigtigare frågoren qvalificerad majoritet t. ex. af tvåtredjedelar, ja till och med trefjerdedelar. Dessutom saknade förslaget, en-1 ligt talarens mening, åtskilliga moraliska garantier, anförande hurusom t. ex. i det republikanska Schweiz fordrades för att vara valman, att man skulle vara född i äkta säng, af en cessionant att han till fullo skulle betalt sina skulder o. 8 v., hvilka bestämmelser, utvisande den indsats af sedlighet, som genomgick hela dess lemokratiska författning, e) här blifvit iakt-— tagna. fråga om första kammarens sammansättning anmärkte talaren det betänkliga deri, att valet af dess representanter tillkommer landstingen och stadsfullmäktige, institutioner, byggda på prin-: ciper, hvilka blifvit så högt och rättvist klandrade. De qvalifikationer, som fordrades, för att sköta kammarens angelägenheter eller välja j. riksdagsmän voro högst olika, ty man kunde vara en duglig kommunalman, utan att rätt förstå och inse hvad som fordrades af en riksdagsrepresentant. I den omständigheten attledamöterna i första kammaren kunde afsäga sig förtroendet när :som helst såg talaren vidare en fara, enär detta i verkligheten gjorde denna kammare mera rörlig, än den andra, och helt och hållet tillintetgjorde den kontinuitet i besluten och det återhållande element, som man dermed afsett. Med afseende på den valcensus, 80,000 rår, som erfordrades för val till ledamot deri, innebure icke heller detta någon säkerhet för verklig förmögenhet eller intresse för det allmänna bästa; ty ofta skulle det inträffa, att dessa 80,000 rdr i taxeringsvärde vore mindre än noll, och personer, hvilka för ett eller annat enskildt syfte åstundat förtroendet, skulle snart då detta syfte vunnits, afstå från representantkallet hellre än att lefva på egen bekostnad och uppoffra sig för det allmänna. Slutligen angaf talaren det förhållande, som han förmenade skulle uppstå genom det nya förslagets antagande, nemligen att den andra kammaren alltid skulle komma att öfverrösta den förra i alla vigtiga frågor, visande hurusom det demokratiska elementet i staten derigenom skulle beherrska icke alienast första kammaren, utan hvad värre vore sjelfva ministeren, hvaraf följden blefve att kronan och spiran skulle falla, den monarkiska styrelseformen undergräfvas för att slutligen lemna rum för den republikanska. Om dennas förträfflighet och företräde framför den förra bure dock historien ett, i talarens tanke, föga tillfredsställande vittnesbörd, anförande han såsom exempel härpå Italien, som genom sina demokratiska sträfvanden vore i ett så olyckligt splittringstillstånd och Grekland, der det demokratiska systemet framkallat anarki och vanmakt samt framförallt det oss närmast liggande Danmark. För 15 år sedan hade sistnämnde land erhållit en demokratisk författning, som småningom neddragit konungamakten från : tronen, så att denna numera endast existerade till namnet. Krigen och landets sednaste olyckor ansåg talaren hägt viga hurn ihålig denna MMMM Nr