Pp olallande. Ma vara, att han skal färga sin poIlitik med något mer af den stränghet, hvilken ; Ihans egna hårda pröfningar påtryckt hans kaIrakter. Det är möjligt, att han gentemot stora I brottslingar skall läta Rättvisans bild framträda starkare än Barmhertighetens. Men om så sker, Ihvem är orsaken till denna förändring? LinI coln ville barmhertighet — och blef lönnmörIdad. Den magus, som verkat förändringen, är I fienden sjelf. Men ett faktum är visst: att Andrew Johnson, liksom sin företrädare, skall utveckla hela sin kraft för att i fred och harmoni återställa det lyckobringande regeringssystem, för hvilket han redan vågat och lidit så mycket. Och skulle — hvilket himlen afvände! — äfven han falla för ogerningsmans hand, så blefve följden endast den, att näste man, i den ordning lagen föreskrifver, skall, inspirerad ursamma gemensamma folkmedvetande, intaga hans plats. Och så skulle det fortgå, om så erfordrades, i en linie, liknande den i Machbets syn, utsträckande sig till yttersta domens åskor?. Republiken har blott att fordra tjenster af någon bland sina söner, och de äro alla färdiga att lyda hennes bud. vare sig det gäller att möta faran på slagfältet eller faran för den förtviflade lönnmördarens dolk; Så länge bjelteanden lifvar LenhHes bärm skall hon icke sakna då tjenliga verktygen för verkställandet af sin vilja. Hr Morse, Förenta Staternas konsul i London, förklarade å samma möte, att han vore på det intimaste bekant med An! drew Johnson och kunde ur personlig erfaren: het tillbakavisa de smädelser, som i England hörts mot hans katakter. Han hade under åren 18414—1846 varit tillika med Johnson medlem af en komitå. som sammanträdde tre till fyra gånger i veckan, samt derefter, under tre till fyra års tid, intill år 1861, arbetat i offentliga värf med honom, och under hela denna tid:aldrig hört ett ogynnsamt ord hviskadt mot hans karakter. Han hade sett honom dag efter dag, kände hans dagliga lif och kunde försäkra, att den anklagelse för omåttlighet man slungat mot honom vöre en den mest ogrundade och lågsinta smädelse, som någonsin blitvit kastad på en menniska. En tredje talare, dr Black från Kentucky, yttrade sig, likaledes ur personlig erfarenhet, i varmaste ordalag om Andrew Johnson, skildrande honom .såsom en högsinnad, beslutsam och karaktersfast man at inträngande praktiskt förstånd och strängaste rättskänsla, Vid de folkmöten, som höllos i Newyork, kort efter ait underrättelsen om mordet på presidenten Lincoln dit anländt, uppträdde bland andra talare äfven den frän krigsteatern välbekante, allmänt aktade general Burnside och yttrade. derunder: Jag är alltför bestormad af mina känslor för att kunna göra rättvisa åt minnet af vär gode, ädle president Lincoln. Jag kan nu endast säga, att det är vär pligt och alla medborgares pligt att understödja hans efterträdare Andrew Johnson (bifallsrop), och det gläder mig att kunna försäkra, att han är värdig folkets understöd. Jag har haft talrika tillfällen att lära känna hans karakter; när departementet Ohio var anförtrodt åt min ledning, hade jag att rådgöra, med honom dägligen och ofta midt i. natten. Jag har således varit i stånd -att noga följa hans åsigter och åtgöranden i alla ämnen, som kräfde hans uppmärksamhet och, omdöme, På grund häraf. kan jag förklara, att han vid: alla tillfällen handlat med skicklighet, nit och urskiljoing. Jag måste. vidare — så ogrannlaga det må sy: nas — eftersom han i detta hänseende blifs vit förtalad, förklara för eder, att jag aldrig erfarit, att han någonsin smakat en droppe af. starka drycker, och att jag aldrig sett honom under inflytandet aft sådana, Det har varit ögonblick, då jag, så att säga, kunnat läsa de. innersta tankarne i-hans-själ; och efter en så nära förbindelse med honom bör jag vara befogad att uttala den öfvertygelse, att han är en. man värdig en nations förtroende. Låtom oss då stå vid hans sida och stärka hans händer! Låtom oss samlas omkring vår president (lifliga bifallsrop) och understödja honom och fullgöra vår pligt emot vårt fädernesland..i det -vi hjelpa regeringen att fullända det stora verk hon har framför sig. Presidenten Johnson har bragt sin öfvertyg Ilse stora offer. Hans och hans svärsöners. egendomar i Tennessee blefvo kort efter rebellionens utbrott plundrade och ödelagda af Jefferson Davis anhängare. Hans son, Charles, läkare i unionsarmån, blef år 1863 mördad af slathällaren. Hans ene svärson, öfverste Stover, stupade i spetsen för 4:de Tennessee-regementet i den blodiga striden vid Nashville den 18 December 1864. Det är numera knappt tvifvelaktigt, att mordkomplotten mot Lincoln, Seward, Stan: ton och Grant hade utsett äfven Andrew Johnson till. sitt offer. Två dagar före mordet på presidenten och attentatet på hr Seward hade en person aft distingueradt utseende hyrt ett rum i hotell Kirkwood, der vicepresidenten bodde, och till sin uppassare ställt många frågor rörande vicepresidentens rum och hans dagliga vanor. Följande dag var den obekante försvunnen, och när man dagen efter mordet undersökte hans kammare, fann man der mellan sängmadrasserna en dolk, en revolver och en af Wilkes Booth undertecknad bankanvisning på 400 dollars. Fredags eftermiddagen wmställde sig Booth sjelf i hotell Kirkwood och lät tillställa hr Johnson ett kort, på hvilket var skrifvet: Jag vill icke besvära er, men önskar veta om ni är hemma. J. Wilkes Booth.4 Lincolns likbegängelse firades den 19 April i Washington med imposant högtidlighet. Guvernörer och deputationer från ett stort antal stater, presidenten Johnson och ministrarne, högsta domstolens ledamöter, ledamöterna af senat n och representanternas hus, diplomatiska kåren, representanter för armån och flottan (bland andra Grant och Farragut), för de olika kyrkosamfunden i Amerika samt för en mängd ; korporationer och föreningar deltogo i pro-; cessionen, som bestod af flera tusen menniskor. I spetsen för densamma tågade ett detaschement negertrupper, hvarefter följde hvita regementen af alla tre vapnen. Mer än två timmar åtgingo innan processionen hace passerat förbi Capitolium. Klockorna ringde hela eftermiddagen, och för hvarje minut aflossades ett skott från befästningarne kring staden. I unionens alla städer och byar firades dagen som en sorgefest. Den 21 April transporterades presidenten Lincolns lik från Washington till Baltimore, der det högtidligt emottogs af befolkninmn ae Rn på 4 Fr fr Ft DR