ning, får lemna sin post förr än äfven extratå set passerat samt 5 kapitlet 2 S. hvari stadgas tt stationsinspektoren har befälet vid statione! sch således är ansvarig för tjenstens noggrann: nförande derstädes: men enär såväl sen aforens om grindarnes ställning innefattat, enligt regle mentet, ett ovilkorligt förbud för extratåget at a stationen ingå, samt spårvexlarne icke haft at före tågets insläppande på stationen taga befatt ning med detsamma; alltså och då härtill kom mer, att extratåget icke varit att till stationer iörvänta förr än efter minst elfva minuters för opp, vid hvilket förhållande Knochenhauer sak nat all anledning au rycka stationskarlarne frår deras sysslande med ordinarie tågets expedirerande samt blott af extratågets stationssignaler icke be iöft eller skäligen kunnat misstänkas, att det samma ej skulle, såsom vederborde, stanna före ankomsten till spårvexeln, finner häradsrätten nå. z0t ansvar i anmärkta hänseendet icke lagligen kunna Knochenhauer ådömas. Då det sålunda visat sig, att Riex ensam är för ifrågavarande olyckshändelse ansvarig, åligge! let jemväl honom att ensam utbetala nedan nämnde ersättningar : (Här följer en lång förteckning öfver dessa er sättningar, upptagande till åtskilliga målsegande för sveda och verk 1770 rdr; för hinder i arbete 1816 rdr 50 öre; åtskilliga ej specificerade poster ör sjukvård; utgifvande af årligt underhåll till era af de dödes efterlefvande, beräknadt efter 150 rdr för enkorna och 30 rdr för hvartdera af leras barn, allt pr år; för förstörda kläder och ftekter 247 rdr, reseoch vittnesersättningar 258 dr; för förstörd och skadad jernvägsmateriel 4483 rdr; kostnaden för obduktioner och rättsmedicinsk andersökning samt åtskilliga andra, ej till summan bestämda poster.) Vid denna pröfning af målet och i öfverensstämmelse med K. M:ts och rikets Göta hofrätts den 6 nästlidne April i målet meddelade, icke öfverklagade beslut, varder Riex till länshäktet aterförpassad.? Ransakningen slöts kl. 2 e. m.