noggrannt iakttagande af signalerna; i 7 kapitle 12 S. att stor hastighet vid ankomst till en sta tion är strängt förbjuden och medför straff äfven om ingen olycka derigenom förorsakas; i 7 kr pitlet 18 S, att lokomotivföraren, vid annalkan det till en station, aldrig får låta lokomotive -Igå med starkare fart, än att det kan stanna pi I behörigt afstånd, i händelse signal till stopp skulle vara uppe, och att lokomotivföraren lika ledes skall med mycken försigtighet nalkas mot vexlar och ej passera dem med större hastighet. än att lokomotivet kan, i händelse af behof skyndsamt stoppas, samt i 7 kapitlet 21 , att lokomotivföraren skall, vid annalkandet till mel lanstationer. i tid sakta tågets fart, att hastig. heten bör vid ingående å stationen vara så min: skad, att det blir nödvändigt öppna ångventiler för att komma fram till plattformen, och att lo komotivföraren på intet vilkor får lita på brom. sarne för att kunna stanna i rättan tid. Samtliga dessa stadganden inskärpa nödvändigheter för en lokomotivförare, att vid annalkandet till en station hafva farten i hög grad saktad. Gran. skas nu den bevisning, som rörande extratågets hastighet vid närmandet till Sandsjö station före kommit. inhemtas hurusom afhörda vittnen in tygat: Lars Andersson att extratägets fart vid tolftusen fots afstånd från Sandsjö liknat snälltågs, samt att han, hvilken sedan den 1 Decem ber 1864 tjenstgjort såsom banvaktare utetter färdig linie, hvarken före ifrågavarande tillfälle eller efteråt sett något blandadt tåg gå så fort som extratåget gjorde; Ströander, att extratåget på tiotusen fots afstånd från Sandsjö gått med starkare fart, än för blandade tåg brukar vari vanligt; Johan Olof Hansson, att ännu vid tre tusen åttahundra fots afstånd från Sandsjö extratågets fart liknat snälltågs, att vittnet icke kunnat bestämdt taga på sin ed, att farten alldeles motsvarat vanliga farten hos snälltåg, men deremot velat med säkerhet intyga, att den varit starkare, än den fart, med hvilken blandade tåg vanligen framgå, samt att vittnet under tre fjerdedels år tjenstgjort utefter linie, der såväl snäll tåg som blandade tåg passerat, och således ansett sig hatva tillräcklig erfarenhet för att kunna. utan fruktan för misstag, uppfatta de olika tåghastigheterna. och Collin, att. enligt hans åsigt. farten obestridligt varit för stark i horisontallanet näst ofvanför utförslutningen närmast Sandsjö. Af dessa intyg, jemförda med det redan ådagalagda förhållandet. ätt Riex emellan Nässjö och Sandsjö kört nästan dubbelt fortare. än hvartill han varit berättigad, framgår, att. äfven om första bromssignalen blifvit af Sjöberg och Måns Svensson bemärkt och åtlydd, extratåget svårligen kunnat, med den fart, det vid nedgående för utförslutningen haft. endast genom bromsning i. tid hejdas; hvaremot oeh då erfarenheten sedermera visat, att ett tåg ai enahanda storlek: och sammansättning, söm ifrågavarande extratåg, under lika, om icke mera ogynnsamma väderleksförhållanden, stannat redan före vidrörandet af norra spårvexeln. jutan att bromsning företagits förr än på omkring 1200 fots afstånd från grindarne, häradsrätten finner något tvifvelsmål skäligen icke böra. ega rum derom, att den bromsning. hvilken af Sjöberg och Måns Svensson verkställts, egt rum nog tidigt för att, om extratåget förts med tföreskrifven hastighet, behörigen medverka till det. sammi tannande före sammanstötningen med ordinarie tåget. 6 För öfrigt har Riex invändt, att semaforens ställning vid Sandsjö utgjort hinder för honom att i behörig tid ertara, det stationen varit stängd. samt att banans: beskaffenhet närmast Sandsjö och den rimfrost, hyarmed skenorna ifrågavarande morgon varit betäckta, bidragit dertill, att tåget ej kunnat i tid hejdas; men enär det, enligt reglementet, ålegat Riex att vid ingåendet å stationen hafva. tågets hastighet så minskad, att Angventilen behott öppnas, för att tåget skulle komma fram till plattformen, samt semaforen, enligt Ströanders vittnesmål, synts på icke mindre än 1600 tots atstånd från. grindarne; alltså och då banans beskaftenhet, hvilken varit Riex väl bekant, samt fuktigheten å skenorna endast utgjort förökaae anledningar för Riex att tillse, det tåget vid annalkandet till stationen haft behörig fart, helst reglementet för dylikt fall särskildt påpekar beholvet af större försigtighet, kan Riex af åberopade omständigheterna icke i någon mån ursäktas. Den i målet framställda invändningen, att Riex icke skulle, enär ej särskild signal till stopp gifvits af karl vid vexeln, behöft ställa sig sematiorens stoppsignal till efterrättelse, har blifvit behörigen vederlagd genom en redan den 20 Okt. 1863 af vederbörande utfärdad ord r derom, att lokomotiv eller-tåg; som ankommer till en station, -ej får dit inkomma förr än semaforSignalen visar varsänihetssignal, samt att, då ett äg stannat på stationen, signalen åter skall stälias till stopp för att skydda tör möjligen efte:kommande tåg. Berörda invändning, hvilken antyder, att Riex skulle afsigtligt underlåtit hörsamma semaforsignalen, har för öfrigt icke blifvit af Riex sjelf åberopad. Slutligen har Riex, vid framkomsten till Sandsjö station, oaktadt han bemärkt semaforens stoppsignal, underlåtit att öppna sandlådorna och backa lokomotivet, hvilka begge medel, jemte lem, som af Riex behörigen anlitats, må, enligt reglementets 7 kap. 17 ; då skyndsamhet är at udden, användas I r att stanna ett tåg; och har Riex, såsom förklaring öfver denna underlåtennet, uppgifvit, att han icke kömmit att tänka på det förra aft-dem; att han;vehuru han tydlizen märkt, att tåget idke kunde genom bromsning hejdas före ingången till bangården, samt Collin, redan innan extratåget änländt till grinslarne erinrat honom att backa lokomotivet, icke söljt denna; uppmaning, emedan Riex tagit för sitvet, det han skulle blifva vid stationen invexlad på sidospåret och den yttersta fara såunda ännu icke varit förhanden, som ensamt, enligt tjenstgöringsreglementet, skille berättigat honom att vidtaga berörda åtgärd, samt att, selan tåget passerat grindarne och faran för sammanstötning med det ordinarie tåget blifvit uppenbar, Riex icke vidare kommit att tänka på 1okomotivets backande. Ehuru Riex sålunda medgifvit, att han undertåtit kasta maskinen back, oaktadt han blifvitaf Collin påmind om nödvändigheten deraf, samt len af Riex under sednare loppet af rättegå1gen till sm ursäkt framställda invändning, att i ickomotivstallet i Malmö skulle funnits uppslasen en order, som förbjudit lokomotivförare.att vid ankomst till stationer backa lokomotivet, antyder, att samma underlåtenhet varit uppsåtlig; ikväl och emedan anledning icke saknas. att Riex blitvit till sagda, för öfrigt till riktigheten ilideles obestyrkta invändning lockad eller förtedd, helst R:ex vid första rättegångstilltället, då Colln vid afgitvandet af sitt vittnesmål omförnält ett gängse rykte om en dylik ordres befinttighet, iet e velat sådant till sin ursägt åberopa, samt vid ett sådant förhållande de af Riex vid målets första andläggning lemnade förklaringar öfver de särskilda anledningarne till ifråsavarande underlåtenhet af häradsrätten antagas ör giltiga, pröfvar häradsrätten skäligt förklara, att Riex icke kan för uppsåtlig underlåtenhet uti förmälda hän eendet till ansvar fällas; men som Riex genom sin förtidiga ankomst till Sandsjö station, genom sin underlatenhet att vid annalkandet till stationen hafva extratågets fart så saktad, att han kunnat med de medel att stanna tåget, af hvilka han sig betjenat, ställa sig stationens stoppsignal till efterrättelse -amt genom sin försummelse att använda de me: del till tågets stadnande, öfver hvilka han yttertigare haft att förfoga, varit vållande till extratågets sammanstötning med det ordinarie tåget och den deraf föranledda skada, finner häradsrätten, med fästadt afseende icke allenast å skadans storlek och den grofva vårdslöshet, hvartill Mn