Tart taga 11gen de sju minuter, han sednare, an föreskrifveet varit, lemnat stationen, har under ransakninagen uppgifvit, att han till den påskyndade farteen föranledts deraf, att han kommit att lemna Nässsjö sednare, än i hans tidtabell föreskrifvits, bhvilken uppgifts riktighet vinner stöd af eldareu i å extratågets lokomotiv Simon Kristoffer Collinss vittnesiniyg, att Riex, efter det Nässjö lemnatts, för Collin tillkännagifvit sin afsigt att I taga in deen tid. som förlorats. Till en dylik åtgärd var FRiex likväl, enligt reglementet, alldeles oberättigaed. Sedan nemligen detta i 2 kapitlet 9 S stadgzat, att lokomotivföra:en har ansvaret för tågets rätta fart i enlighet med tidtabellen och öfrige: föreskrifter, innehålla 10 i samma kapitel, att tidtabelien skall så punktligt, som möjligt, följas, och att ensamt godståg icke får I gå hastigare än tre mil i timman eller ettusen låttahundra fot i minuten, samt 7 kapitlet. 14 . att lokomotivföraren bör vid alla tillfällen up bjuda sin yttersta förmåga att gå med den hh. I stighet, som, enligt tidtabellen, är afsedd, och latt en lokomotivförare, som framkommer till en station mera än fem minuter före den bestämda tiden, ådrager sig straff. Riex, hvilken således i I detta afseende brutit mot reglementets tydliga föreskrifter. har dessutom, vid utförandet af sin I nyssnämnda olofliga afsigt, så vårdslöst förfarit, latt han, som, på sätt förut anförts, utöfver berörde sju :minuter kört in ytterligare nio minuter, följaktligen fört tåget med så mycket större hastighet, äm för ändamålet varit erforderligt, att I den tid, stoms vunnits; utgjort -mera: än dubbelt mot hvad han åsyftat, hvarjemte Riex. enligt eget erkännande, tåtit den försämmelsen komma sig till läst, att han icke under hela färden sett p sin klocka och såmedelst kontrollerat tågets hau—— AV j stighet. j ot Riex har vidare förekommit, att, oaktadt I såväl de vid Sandsjö stations norra ända befintliga grintäar visat stoppsignal,. som semaforsig nalen vid stationshuset statt till stopp. för komI mande tig, Riex inkört på stationen. 154 Till sit! försvar i denna del af målet har Riex ;Jinvändt, bland annat, att extratåget, som: ber 4 stått af ntton:tomma godsvagnar, af hvilka endast två rarit med. broms försedda, icke skall varit utrustadt med ett tillräckligt antal bromsar för at. hafva kunnat i tid hejdas; men som Riex sjelf medgilvit, att han icke före sin af resa fran Nässjö härom framställt någon anmärkning, och att. oftast endast en bromsare medtöljt tåg af samma beskaffenhet, som extratåget. hvaraf någon olägenhet: för tågets behöriga förande icke veterligen uppkommit elter kunnat at Riex uppgifvas; lenmar häradsrättensberörde invändning. utan vidare afseende. Vidare har Riex anmäxkt, att Måns Svensson och Sjöberg, hvilka fått sig uppdraget skötandet al bromsarne i tåget, icke ätlydt de af Riex redan på omkring s sjuhundra och etttusen etthundra fots afstånd från grindarne gifna bromssignaler;. och hafva Måns. Svensson och Sjöberg härom intygat: Måns Svensson, att han, som haft sin plats på. den förstå bromsvagnen. hvilken warit inkopplad ungetär midt i tåget. dock något närmare slutet än början af detsamma, icke under vägen förmärkt någon stationseller bromssignal, men slutligen när tåget varit ungefär vid södra ändan af den närmast stationen befintliga kurva, ett stycke från grindarnes hört en signal från lokomotivet, och att. ehuru Mäns Svensson icke riktigt hört hvad signalen bettydde, Måns Svensson likväl genast till skrufvat I bromsen, emedan s åns. Svensson, som haft högaa vagnar, framför: och bakom sig samt således eegt iri utsigt endast åt sidan, i samma ögonblickk signalen gifvits varseblitvit att ordinarie tågget ännu qvarstått vid Sandsjö; samt Sjöbera, : att han haft sin plats iandia bromsvagnen, ) hvilken varit inkopplad näst den Bista vagnen ii täget, att han icke hört någon signal irån lokcomotivet, vare sig till bromsmng elle; för att amgitva tågets annalkande till Sandsjö sta: tion, hvilket antagligen härledt sig trån tåget hältiga fart och derat följande starka buller, men att Sjöberg känt vägen och derför af egen drift bromsat något, då utförlutningen närmast stationen börjat, och sednare, då stoppsignalen vid stationen blifvit synlig, tillskrufvat sin broms helt och hållet. I anledning af ofvanberörda anmärkning emot Måns Srensson och Sjöberg, hvilken anmärk: ning icke framställts förr än de redan biitvit såsom vittnen afhörde,finner häradsrätten väl, aut Måns Svensson och Sjöberg, sedan det numera blifvit ifrågasatt, huruvida ej de sjelfva til ifrågavarande olyckshändelse bidragit, icke vidare kumna såsom vittnen i målet anses; men då anmärkningen innefattar en tillvitelse mot Måns Swensson -ochSjöberg, ait de underlåtit uppfylla sin tjenstepligt, och derföre, såvidt det står i strid med deras egna uppgifter, icke kan för giltig antagas, med mindre riktigheten a densamma varder tillförlivligen ådagalagd, går häradsrätten. att undersöka hvad i sådant afseende kan hafva förekommit. Dervid inhemta:;, hurusom Riex sökt ådagalägga, att Sjöberg vid extratågets ankomst till Sandsjö station hvarken haft sin broms behöri gen åtskirufvad eller ens uppehållit sig i den honom anvisade bromsvagn, utan funnits i någon af vagnarne näst framför; men emedan genom företeddra handlingar och vittnens sammanstämmande imtyg, jemförda med det af Riex rörande ordnandeet vid Nässjö station af extratågets vag nar lemmade medgitvande, blifvit lagligen styrkt. att tredje-och fjerde vagnarne i tåget, bakifrån räknadt, varit boskapsvagnar med ett par fot högre kanter än de två sista vagnarne, hvilka varit öppna låga godsvagnar, samt någon anledning icke. förekommit till stöd för antagandet, att Sjöberg skolat utsätta sig för den ögon skenliga tara, som varit förenad med klättran det emellan tomma vagnar af så olika höjd. som nyss nämnts, och under en så stark fart. som extratåget vid tillfället haft; ty och enär härtill kommer, att intet enda vittne kunnat med bestämdhet intyga, att Sjöberg funnits i någon annan vagn än bromsvagnen, hvaremot dels Lars Andersson, Ströander, Johan Olof Hansson och Frans August Johansson på aflagd vittnesed vitsordat, att Sjöberg på tolftusen, tiotusen och tretusen. åttahundra fots afstånd från Sandsjö stat.on samt när extratåget passerat genom grindarne, befunnit sig stilla i antingen den sista eller nässt den sista vagnen af taget, samt dels de vittnen, som vittnat emut Sjöberg, samtliga förmält antingen att Sjöberg. vid omvittnade tiulfället varit synlig ofvanför knäna eller till största delem af kroppen eller ock uttryckligen, att den vagm, i hvilken Sjöberg befunnit sig, varn en låg wagn; alltså och då åtskilliga vittnens intyg derom, att de sett en karl i extratåget skrufva på en bromsvef, öfverensstämma med Sjöbergss eget förklarande, att han under om: vittnade: tiden stått och arbetat. med sin bromsvet, förr att, om möjligt, ytterligare åtskrufva bromsem, samt den omständigheten att, enligt Sjöbergss uppgift, vagnshjulen redan varit genom brromsen fastlåsta, icke uteslutit möjlig heten fför honom att ytterligare kunna vrida bromsveefven en eller annan gång omkring, finner häradsrätten den af Riex i berörda syftning fiörebrihgade bevisning icke vederlägga hvad Sjöberg rörande sina romsningsåtgärder uppgifvit. Genom Sjöbergs och Måns Svenssons berättelser har emellertid blifvit ådagalagdt, att den bromssignal, hwvilken Riex redan på midten at det åttahundra fet långa horisontalplanet ofvanför utfirslutningen närmast Sandsjö gifvit, icke blifvit af Sjöberg eller Måns Svensson åtlydd; men iman häradsrätten ingår i pröfning om eller i hvilken mån Riex derigenom kan varda för extratågets ohejdade lopp inpå stationen urst tad, är nödigt tillse hvad i reglementet föreskritves rörande en lokomotivförares skyldighet vid närmandet och ankomsten till en station jemte hvad dermed har sammanhang. Dessa töreskrifter innehålla i 2 kapitlet 10 8, att farten skall gaktarg .AÅ statinan nasserag eller maotvexel nalkag