peu, CHUUIU I Inskränktare grad än son var ämnadt, kunde lyckas, är blott till min sta delen en följd af den brist på vaksam het som iakttogs af presidenten och han vänner, utantill största delen resultatet af d. medel, den slughet och den obehindrade för bindelse sinsemellan, som stod de samman svurne till buds. Att dessa sammansvurn handlåde i sydstatspatronernas anda, bevi sar en enda blick på den af dem besoldade sydstatspressen, som öfveröst Lincoln mec de gröfsta tillmälen; Mer än en gång läste man förliden vinter i Virginias och Caro. linas tidningar jeremiader öfver att söderr ej egde någon Brutus mot ?det despotiska odjuret Lincoln?. Hvarföre ekulle väl också en samfundsanda, som stödjer sig på blodhundar, på missaktning, ja, tillintetgörandet af. individuahteten, på den gröfsta sinlighet och den gemenaste penningfrrighet försmå mordet såsom legitimt medel. e europeiska feodala, hvilka beundrade ?den hjeltemodiga för sin sjeltständighet kämpande södern? gentemot den krä.uaraktiga norden?, skola de väl äfven nu erkänna deras intressens solidaritet med. slafkållarne, sedan en Brutus ty värr blifvit funnen och utfört sitt blodiga arbete? För öfrigt har blodsmannen ej kunnat utföra sitt svarta dåd vid någon för södern ogynnsammare tid, då dess armåer äro besegrade, dess president flyktad och den allmänna ruinen-.oafvändelig. Någon politisk fördel kan ej skördas af den svarta gerningen, utan fördelen är tvärtom på: nordens sida, hos landets legitima regering. Den man; som;: gifvit. millioner friheten, faller såsom -martyr. för emancipationen;: kämpande och höljd af segerlagrar nedsjunker Lincoln, i det skönaste ögonblicket af sin seger, i sin ärorika. graf! Lincoln stod konseqvent fast vid hvad han ansåg för rätt. Han-tog aldrig ett steg tillbaka, utan genomförde samvetsgrannt och orubbligt sin öfvertygelse om hvad som gagnade hans fosterland. Oegennyttigt och outtröttligt arbetade han för det allmänna bästa; och med undantag blott af Washington fienes. ingen karakter i Amerikas historia, :om hvars. personliga rättskaffenshet alla partier. äro uppriktigare öfvertygade. Lincoln -skall i historiens Pantheon städse glänsa såsom mensklighetens välgörare, såsom det trogna uttrycket af en stor historisk . strid, såsom de-svartas emancipator. Hans menskliga brister, som stundom föllo hans samtida i ögonen, skola under årens lopp snart och med rätta vara glömda, och ickeblott hos hans eget folk, utan hos alla folk på jorden skall. minnet.af denne verkligt storman fortlefva i, alla tider samt äras och välsignas af. den. sednaste efterverld. Mördaren Booth har under de fyra sistförflutna åren. varit anställd vid featern i Richmond, som icke stängdes förrän några dagar före stadens ockupation genom unionstrupperna. e amerikanska. och canadensiska dagbladen, äfvensom insändare till engelska tidningar; försäkra, att presidenten Johnson är en man: af de nyktraste.lefnadsvanor. Rörande skandalen den4 Mars i Washington, hvilken kommenterats och utlagts med sådan skadeglädje af engelska torypressen, upplyser Brooklyn i Union m. fl, dagblad; att vicepresidenten Johnson, då han lemnade Tennesee, var allvarsamt sjuk, anlände i mycket angripet tillstånd till Washington och. icke hade sofvit på flera nätter, då hans läkare den 4 Mars om morgonen gaf honom det rådet att stärka sig med ett glas brandy. Detta och ytterligare ett glas om förmiddagen, då, han begaf sig till senaten för att inaugureras, var mer än den vid starka drycker alldeles ovane mannen kunde tåla, och unionssenaten måste således för första gången bevittna ett skådespel, som deremot i engelska parlamentet ingalunda varit en sällsynthet: att höra. er drucken man tala i en lagstiftande församling. Sjelfve den ryktbare ministern. Pitt har gort sig skyldig till detta fel, och det är icke så många år sedan protektionismens fanatiske förkämpe i britiska öfverhuset, hertigen af Marlborough, väckte skandal genom att rusig infinna sig i sessionerna. Newyork Herald för den 15: April meddelar naturligtvis en mängd detaljer vid mordet på Lincoln; de öfverensstämma i allmänhet :med de redan bekanta, men några af dem äro dock olika. Tidningen säer, att den person som gjorde mordförsöet-på Seward haft det omtalade utropet: Sic semper tyrannis då han rusade ur 9Sewards rum, men att Wilkes Booth såväl högt ropat dessa ord, när han kom ned på scenen, som tillagt: the South is avened?. Då mördaren skyndade in bland kusserna följdes han af en person, som från orkesterplatsen hoppat upp på scenen. Denne, som man ansett för en medbrottsling, var öfverste J. B. Stewart från Newyork; han satt på samma sida som den, på hvilken Lincolns loge var belägen. Öfversten sökte fasttaga mördaren, men han uppehölls genom de bakom kulisserna af förskräckelse sammanskockade aktörerna och aktriserna, hvarföre också mördaren, som mycket väl igenkändes af teaterns föreståndarinna, mrs Laura Keene, som orkesterchefen och flera andra, fick tid att undkomma. Öfverste Stewart uppnådde till följd af detta hinder icke dörren till korridoren förr än några sekunder efter Booth, så att öfversten blott fick se hur Booth satte af i galopp. Då mrs Lincoln märkte att hennes man var svårt sårad, utropade hon flera gånger: Oh, hvarför sköt man icke mig! —-L 9 (nsändt) Till hr förste stadsläkaren! Det lärer icke hafva undfallit hr doktorns upp