MAVTIIGREIT VIS AIVTe sjukhuset. Rättegångsoch Polissaker. Ransakningen med grefve Cronhjelm. Grefve Alfred Robert Cronhjelm vari går från häktet upphemtad till rådhusrättens fjerde afdelning, för att undergå vidare ransakning angående dråpet å hans mormor, enkefru Karth. Protokollet från förra rättegångsdagen upplästes, hvarefter ett vittne, handlanden Törngren, anhöll att få afgifva några upplysningar angående enskilda förhållanden inom enkan Karths familj, hvilka förhållanden han hade reda på, derigenom att aflidna enkan Karth och hennes dotter, aflidna grefvinnan Cronhjelm, varit boende i Törngrens hus under flera års tid. Törngren berättade att grefvinnan Cronhjelm varit af ett mildt och fromt sinnelag; men att enkan Karth deremot varit behäftad med ett hårdt och våldsamt lynne, och att hon behandlat sin dotter på ett grymt, ja ofta handgripligt sätt. Som exempel vå enkan Karths hårdhet berättade Törngren att då grefvinnan Cronhjelm år 1853 insjuknat i kolera hade hon icke erhållit någon läkare, oaktadt Törngren uppmanat enkan Karth attskaffa en sådan. Grefvinnans sjukdom hade då tilltait, och en natt hade Törngren, som bodde alldeles under enkefru Karths våning, fått höra jämmerrop, hvarpå han skyndat till sundhetsyrån efter en läkare, som dock kom försent. Enkan Karth stod då i köket och brände kaffe, lemnande sin dotter åt sitt öde, utan annat biträde än det hon kunde erhålla af några hjelpsamma menniskor, som på eget bevåg tillskyndat. Kort stund efter läkarens ankomst dog grefvinnan, utan att modren ens bekymrade sig om att vara närvarande då hon uppgaf sin sista suck. Som ett andra bevis på enkefru Karths hårdhet omnämnde Törngren att hon en gång emottagit besök af sin son, som kom sjuk och eländig från Köpenhamn och begärde att få bo hos sin mor; men han hade då blifvit afvisad. Sonen reste kort derpå till Norge, och dog der på ett sjukhus, utan att modren förrän ett par år efter dödsfallet gjorde sig underrättad om hvart sonen tagit vägen. Ytterligare omtalade Törnren att då tilltalade Cronhjelm blef fångenti anska kriget och förd till fästningen Spandau, hade enkefru Karth yttrat: att det var bra, ty på fästningen skulle dottersonen möjligtvis förbättras, äfven hade hon yttrat att det hade varit bäst om han fått en kula. Sedan Törngren slutat sin berättelse uppträdde stadsfiskal Kock, som varit tillförordnad åklaare i målet, och tillkännagaf att han icke kunde förebringa någon vidare upplysning, hvarpi ransakningen förklarades slutad, och skulle handlingarne öfversändas till hofrätten, der dom kommer att afkunnas. (D. N.) — Handlanden Anders Högberg, boende ihuset n:r 54 vid Maria Högbergsgata, har i går eftermiddag, kl. emellan 5 och 6, hängt sig uti en till nämnda hus hörande vedbod, der hustrun och sonen påträffade den döda kroppen. Vid polisförhöret i dag uppgåfvo de såsom troliga orsaken till det förtviflade bestutet grubbel öfver iråkadt obestånd. Handlanden Högberg hade nemligen för några dagar sedan nödgats göra cession. — En stackars arbetskarlshustru ifrån Persnäs socken på Öland, vid namn Agatha Christina Söderström, hade uti poliskammaren till i dag begärt kallelse å sin man, Nils Magnus Söderström, för det han, som försålt all deras lösa och fasta egendom för att få medel att resa till Amerika, nu, sedan de för ett par dagar sedan kommit hit till Stockholm, vill afsky? henne och på så sätt ensam behålla alla penningarne. Hon egärde i sin skrift att mannen måtte åläggas genast till henne utbetala hälften af den för fastigheten erhållna summan. Vid målets påror fande inställde sig ingendera af parterna, hvarre detsamma fick förfalla. Enskildt har den upplysning om de båda makarnes ställning vunnits, att de, som lyckligtvis äro barnlösa, på inrådan af hans i Amerika vistande broder, afyttrat allt hvad de egt, för att begifva sig ditöfver, samt att de, sedan skulden blifvit betald, haft qvar närmare 300 rår, af hvilken summa dock mannen, efter ankomsten hit, förstört mer än hälften. Hustruns önskan var att af det återstående utbekomma sin del, för att dermed kunna vända tillbaka hem igen. — Mordet i Skog. Ransakning om det af sedermera ihjelskjutne byggmästaren H. Lingroth i Fallet förbfvade mord lärer komma att försiggå denna vecka. Lingroth sköts af utställde vakter då han stod i begrepp att från en vak isjön Lingan söka fast is för att komma öfver åt motsatta stranden. På stranden fann man hans bössa laddad och med spänd hane. Af länsmannen Strandbergs och landsfiskalen Wattmans på stället gjorda undersökningar framgår, att någon bevisning om att Lingroth verkligen föröfvat mordet, icke finnes, likasom ingen heller Järer kunna på vittnesed taga, att det var L., som från smedjan lossade de skott, af hvilka tvenne personer sårades, ehuru väl påtagligt är, att han och ingen annan varit gerningsmannen. Lingroths baneman åter lärer väl svårligen kunna undgå åtal, helst L., då han anträffades i vaken, var obeväpnad och väl bort kunna tagas till fånga af de tvenne honom förföljande vakterna utan att den våldsamma åtgärd som hade L:s död till följd, af dem vidtagits. (Gefle-P.) — Göteborg d. 3 Maj. I söndags morse hittades i elfven utanför den s. k. Rundbergska brädgården i Majorna liket af en mansperson, som igenkänts vara förre segelsömmare-arbetaren Lindström. Lindström öfverföll en natt sin syster under sömnen i hennes bustad i Masthugget, der han fått nattlogis, hvarvid han med en yxa illa tilltygade henne i hufvudet, i afsigt att mörda henne, då flera personer vid hennes roj på hjelp skyndade till stället. Dervid tog Lindström till flykten och, har sedermera icke afhörts, hvadan det nu antages att han af ånger, eller fruktande följderna af sitt brott, afhändt sig lifvet