Madrid, hvilken varit ögonvittne till de blodiga skådespel, som då uppfördes, be skrifver detsamma på följande sätt: Då jag gick ut på måndagen, fann jag till min ytterliga förvåning Puerta del So! full af trupper, samt att ingen tilläts passera öfver torget. Folket, som var samladt på sidogatorna, stod blott och såg på, huru kavalleriet patrullerade omkring torget, och balkongerna voro fullsatta med män och qvinnor, som fapade och undrade, hvad allt detta skulle betyda. Jag hörde somliga försäkra, att ingenting föreföll, men att Narvaez och hans vänner ville ha eit upplopp i gång. Kl. omkring 9 på aftonen, då en mängd folk hade samlat sig på Carrera San Geronimo, skådande mot Puerta del Sol, drefvos de plötsligt på flykten af en gevärssalva. Ej en enda rörelse hade gjorts, icke ett enda ord yttrats, som gaf anledning härtill. Trupperna fortfor att skjuta till höger och venster. En her Navas, som var på väg till Casino, ble skjuten; han dog om några minuter, efter det han blifvit förd till klubbhuset. En an. nan ung man afled äfven der, af ett skott genom höften. Åtskilliga andra blefvo dödade och omkring 15 sårade. Allt ietta föreföll utan ringaste utmaning från folkets sida. Kavalleriet gjorde choquer utåt gatorna och brukade sablarne af alla krafter; och i hvarje gatuhörn löpte man fara att bli nedskjuten af vakter, som ej en gång gjorde sig det omaket att varna en. Ingen proklamation hade försatt staden i belägringstillstånd, och ingen varning hade blifvit utfärdad till folket . tt ej såsom vanligt vandra omkring på gatorna, så att icke ens den mest försigtige var säker. Folket är ursinnigt på Narvaez och erinrar om, att han aldrig befunnit sig vid makten, utan att blodsutgjutelse blifvit följden. Jag har aldrig hört talas om ett mera kallblodigt mördande än i går. Flera veckor före denna hemska händelse voro rykten i omlopp om en förestående statskupp. Huruvida dessa rykten ega någon grund, är ej lätt att afgöra, men hvad som tilldrog sig på måndagsaftonen gifver ett sken af sannolikhet åt dem. Enligt somliga tidningar äro olycksoffren vida talrikare än här ofvan, troligen efter regeringstidningarne, uppgifves. Det pöstås nemligen, att icke mindre än 50 sårade blifvit afförda till sjukhusen; endast 2 eller 3 soldater skola ha erbållit kontusioner genom stenkastning. Bland de svärt sårade befinna sig flera medlemmar af Madrids förnämsta familjer, såsom en son till hertigen af Abrantes, en grefve de las Navas, markis de la Florida samt en ansedd medlem af det demokratiska partiet. Under loppet af aftonen arresterades 110 personer. I senaten ha markis Molins och herr Cirilo Alvarez interpellerat regeringen rörande dessa händelser. Båda senatorerna tadlade skarpt de åt trupperna utdelade stränga orderna, enligt hvilka dessa sköto på obeväpnade personer, hvilkas enda brott estod i att hvissla och skrika. Hertigen af Tetuan talade i samma anda och förklarade att han, för att skingra folkhoparne, skulle ha inskränkt sig till att låta kavalleriet rycka fram i skridt med uttryckligt förbud att hugga in med sablarne, så länge icke folket sköt på trupperna. Tidningsreferenterna ha lemnat sina platser i senaten, med förklaring att de ej skola mera begagna dem. Orsaken härtill var ett groft yttrande, som presidenten marskalk Concha fällde till dem under Alvarez tal.