a hvad i förra århundradet oafhängighetsrklaringen af den 4 Juli 1776 betydde. iagandet af Richmond efter 4 års blodiga nsträngningar är demokratiens seger öfver sistokratien, det tänkande och arbetande lkets skönaste triumf. Det gifves i denl! viliserade verlden en intressenas solidaritet ! m ingen kan undandraga sig. Den 21 pril förtjenar derföre vara en festdag, tyl. en har till och med för det skummaste oa gifvit ett bevis, att ett fritt folk, ehuru tet det än vid det påtvungna krigets utrott var rustadt, funnit medel hos sig sjelf, tt försvara sin sjelfständighet och suveräitet, och att den som kämpar pro aris et cis ej behöfver dresseras tre år inom den eguliera armen, för att ingifva verlden repekt och bevisa, att soldatyrket icke är ågra familjeprivilegier. Nu ligger resninen slagen till marken, denna resning som ar sydstatsbaronernas verk, slagen af nordtatsarbetarnes och nordstatsböndernas krafga hand. Säkert förtjenar den besegrade enden vårt erkännande ef att han kämat med tapperhet, fastän det skett för en ålig sak. Men vi må glädja oss åt, att enna oerhörda anakronism, som hotade för ekler hämma denna unga kontinent i dess tveckling, slutligen måst rymma fältet. örenta Staterna hafva ej dukat under för lafveriet, de hafva befriat sig från detta kadliga sjukdomsämne och genom dess lutliga utrotande höjt sig till rangen af en ongifvande stormakt. Af detta skäl skola wu äfven de europeiska makterna, isynnerwet England, framdeles nödgas föra ett aktvingsfullt språk mot den nybildade unionen! Då nyheten om segren inträffade den 3 lennes blef stort jubel i Washington. Många köpmän stängde sina butiker och alla vffärer hvilade. Från trappstegen till statslepartementsbyggnaden höll Seward ett tal ill den församlade mängden. Men en ännu större folkmassa hade samlat sig framför srigsministårens hus. Sekreteraren Stanton yckönskade folket till den stora segern och ipprorets annalkande slut. Vicepresidenten Johnson höll ett tal och föreslog tre lefverop för Grant, hans manskap och officerare. Senatorn Sherman, broder till general Sherman, och presten King från Newyork höllo äfven tal. Seward uppmanade att illuminera staden. De främmande gesandterna infunno sig och gratulerade regeringen till Richmonds fall. Den förste var österrikaren grefve v. Weidenbruck; efter honom infunno sig Schweiz och Sverges sändebud. Då folket utanför krigsministören högt ropade på krigssekreteraren, framträdde denne och höll ett tal, hvari han yttrade att hans hjerta i denna stund var fullt af tacksamhet mot den allsmäktige Guden för. nationens befrielse, att folket vore skyldigt tacksamhet mot presidenten, armån, flottan, de stora fältherrar, sjöhjeltar, soldater och officerare, som vågat sina lif på slagfältet. Från detta ögonblick skulle man po de sårade den största omsorg, och slutligen uppläste han Grants depesch, som förkunnade Richmonds fall. Såsom redan är anmärkt höllhr Seward från trappan till statsdepartementsbyggnaden ett tal till folket: ?Jag tackar mina medborgare, sade han, för den ära de bevisa mig genom att komma hit och lyckönska mig till Richmonds fall. Jag står just i begrepp ait skrifva mina depescher till utlandet. Hvad skall jag skrifva till kejsaren af Kina? Jag skall i edert namn tacka honom för att han aldrig låtit någon kapareflagg inkomma j sitt rikes hamnar. vad skall jag sägs till turkiska sultanen? Jag skall tacka ho. nom för att han alltid utlemnat upproriska insurgenter, som sökt en tillflykt i hans rike (!). Hvad skail jag säga fransmännen: kejsare? (En röst ur hopen: att han laga sig ut ur Mexiko.) Jag skall säga frans männens kejsare, att han i morgon kar komma till. Richmond och hemta sin tobak hvilken varit så länge blockerad, så fram icke rebellerna rökt upp den. (Oerhördtju bel och bifall.) Till lord Russell skall jag säga, att de britiska köpmännen böra finna alt bomullen, exporterad från våra hamna under de med Förenta Staterna afslutna för drag, är mycket billigare, än den de erhålls genom blokadbrytare. Hvad earl Russel sjelf angår, så behöfver jag icke säga ho nom, att detta är ett krig för frihet, natio nel oafhängighet och menskliga rättigheter men icke för herravälde, och att, om blot Britannien vill vara rättvist mot Förenti Staterna, det kan förblifva i lugn besitt ning af Canada, så länge det föredrar de ädla drottningens herravälde framför för eningen med Förenta Staterna. (Starkt bi fall.) Hvad skall je säga konungen. a Preussen? Jag skall säga honom att ty skarne blifvit unionens fana trogna, liksor hans förträffliga gesandt, baron v. Gerol blifvit orubbligt trogen vänskapen med För enta Staterna under sitt långa vistande detta land. (Bifall. Till kejsaren af Öster rike skall jag säga, att han bevisat sigvar en mycket klok man, ty han sade oss strax i början att han icke hyste någon. sympa för rebellion, hvarhelst. den än må upt träda. Jag tviflar icke, medborgare, att åtmisstone delen den teori jag följt unde kriget, nemligen att upproret måste var slut om 90 dagar. (Munterhet och bifall. Jag ansåg denna teori riktig, emedan ja aldrig hört talas om någon åkare, som fö mått bota en patient, om han icke sje trott att det skulle låta sig. göra på 90 d: gar. (Munterhet.) Slutligen, vill jag me amerikanska folkets samtycke säga, att vå valspråk under freden skall bli detsamm som under kriget: Hvarje nation har rä RE AA