frossanfall; frossbrytningarne förnyas och följa af alla ofvannämnda symptomer, som plåga pa tienten under ytterligare flera dagar. Emellertid är i allmänhet detta andra anfal mindre häftigt och mindre långvarigt än det för sta och den sjuke inträder i convalescens-stadiet Denna convalescens är mycket långsam. Tem ligen ofta måste patienten genomgå ännu ett elle: till och med två återfall, uppenbart mindre häf tiga än det första, men som lemna den sjuke yt terligt utmattad. I några sällsynta fall infann sig döden under den första paroxysmen, det vill säga före det an. dra anfallet af frossa, efter ett blodflöde från hjernan eller lungorna eller med en inflammation i hjernhinnan eller lamhet i hjertat (d:r Herrmann i lasarettet dAboukoff); senare dör den sjuke antingen af inflammation i lungorna eller oftare af förstockning i lungorna eller böld i mjelten och njurarne, af katarrer i inelfvomma och af vattsot. I arbetarehospitalet har man äfven iakttagit mycket allmänna inflammationer i bålens fethinnor och extremiteterna, inflammationer med suppurationer uti örmandlarne och ljumskarne, hvilka ofta förorsakat döden. Under den senare tiden har man ofta observerat — såsom vi ofvan sagt — den recurrenta feberns öfvergång från dess andra paroxysm till tyfus eller tyfoidfeber. Den andra formen för sjukdomen, recurrent biliös feber, kan komma af den första hvarom talats; ibland framträder den rentaf från början. Alltifrån första dagen visar den sjuke ett gulsigtigt utseende, gallaktiga kräkningar inställa sig och olidlig värk 1 hufvudet låter känna sig. Den sjuke yrar och faller i yttersta afmattning. Detta mycket farliga tillstånd medför icke alltid döden, men tillfrisknandet går alltid långsamt. Dissektionen har alltid konstaterat sjukdomens säte uti underlifsorganerna, isynnerhet uti mjelten och lefvern, hvilka alltid äro mycket voluminösa och fullkomligt förändrade (parenchymatös inflammation); stundom äro njurarne lika angripna af denna inflammation; man anmärker äfven en katarrhal affektion uti magens slemhinna och ine!fvorna, hvilken stundom fortplantar sig ända till gallgångarnes slemhinna och åstadkommer gulsotsfenomenerna under lifvet. Dessutom finner man uti komplicerade fall sviterna af inflammation i lungorna, suppuration i hjertsäcken och blodflöde i mjeltens väfnad, till och med dess bristning. Männen äro mera blottställda för sjukdomen än qvinnorna. På starka drycker begifna arbetare ha isynnerhet blifvit angripna af sjukdomen. Ännu här man icke funnit något behandlingssätt, som fullt passar för hvarje sjukdomsfall; den läkare, som särdeles riktat sin uppmärksamhet på febern och tillståndet med underlifvets organer, har bäst lyckats. Mineral-syror (d:r Hallers elixir) och chlor ha alltid företrädesvis användts. Det symptomatiska och plågorna mildrande behandlingssättet indiceras af de lokala komplikationerna (såsom användandet efter omständigheterna af laxativ, ricinolja, calomel, värmande omslag, opiater etc. etc.). Svafvelsyrad qvinin, som några förordat, har icke alltid visat gynnsamt resultat. Deremot är dess nytta snarare erkänd såsom ett palliativ att lindra smärtorna och ett stärkande medel under konvalescensen, då det någon gång begagnats i förening med jernpreparater och en födande diet, synnerligast när det gällde att bekämpa anemi hos konvalescenterna. (För vidare detaljer hänvisa vi till d:r Herrmanns artikel, innehållande beskrifningen på lenna sjukdom, samt till den anatomiskt-patologiska redogörelsen af d:r Kättner, begge införda de båda första häftena af S:t Petersburger Medicinische Zeitschrift för detta år.) Regeringen har ej underlåtit något till lindrande af de sjukes belägenhet och man räknar också au 3500 nyupprättade sjuksängar. A sin sida har undhetsrådet i S:t Petersburg, under ordförandekap af generalguvernören furst Suwaroff, vidtasit alla nödiga åtgärder för att så mycket som nöjligt hindra sjukdo; ens vidare spridning. En nfanterikasern och en statens verkstadsbyggnad a på några dagar blifvit förvandlade till provioriska sjukhus. Specialkomitåer ha blifvit tillsatta för att beöka arbetarne i deras hem; stadsläkarne ha blifit beordrade att med största omsorg inspektera lla försäljningsplatser. Förhållningsreglor, skrifna på lättfattligt språk, orta och fullständiga, ha blifvit anslagna på en nassa ställen. Sundhetsrådet har utfärdat en subskription, nnehållande uppmaning att bispringa konvalecenter med understöd i mat, kläder, penningar, ). 8. v., och denna uppmaning har rönt de liflivaste sympatier hos alla samhällsklasser. Det är gifvet, att det är dessa ändamålsenliga itgärder, som man har att tacka för den lika 1astiga som lyckliga minskning, som sjukdomsallen nu visa. Femte frågan: Hvilken har proportionen varit mellan befolklingen i Petersburg och det ancal personer, som r dag angripits af sjukdomen? Svar: Vi antaga den approximativa siffran till 500,000 nvånare, och få såsom maximum under ett par eckor af Februari månad 300 sjukdomsfall pr ag, deri inbegripna recurrent feber, tyfus och anra sjukdomar; den approximativa proportionen ramgår af nyssanförda båda sifferuppgifter. Vi tillägga: 2 Antalet af mottagna patienter på hospitalerna inder de sednare månaderna af 1864, jemfördt ned motsvarande månader af 1863, visar en öking af 30—40 procent; i Januari månad 1865 fversteg ökningen med nära 50 procent antalet f mottagne sjuke under Januari 1864, och analet af mottagne sjuke i Febr. 1865 öfversteg ntalet 1864 med mer än 100 procent. Sjette frågan: Hvilken proportion har varit emellan sjukdomsch dödsfall? Svar : Det är icke recurrent feber som största antalet f dödsfall bör tillskrifvas, utan tyfus petechial ch tyfoidfeber. Recurrentfebern visade sålunda vid epidemiens örjan en proportion af (1:20). en död af 20 juka vårdade på hospitalerna; vid sin högsta veckling af (1:12 och 10), en död på 12 och 0 sjuka, och till och med derunder i några sjukus. Petechial-tyfus framställde alltid ett mycket fördelaktigare förhållande (1: 5 till och med1: 4, n död af 5 till och med af 4 sjuka på några ospital. I allmänhet öfverstiger antalet döda under de ex sista månaderna 1864 och Januari 1865 det ör samma månader 1863 med nära 2000. Den elativa dödligheten på lasaretten har jemväl mycet ökats isynnerhet under de första månaderna f år 1865. Om man jemför Januari månad 1864 med Jauari 1865 finna vi: Under den förra (1:17) en död på 17 behandde sjuke och nnder den senare (1:11) ett dödsul bland 11 sjukdomsfall, deri inräknade alla cuta och kroniska sjukdomar. Det är uppen: art att om man endast tager i betraktand a ra