TTO ARSA et ATMSSVIDg SVE MATA MIG BGTVTlaL 5 23 år. TEATER. I går afton gafs å Dramatiska teatern tre franska komedier, deraf två en-akts för första gången och den tredje, Valirie, efter 26 års vila. Den första bland dem, Ljusstaken, af en hittills hos oss okänd författare, Clement Caraguel, tillhör det stora antalet af dessa franska stycken, som vi nästan skulle vilja kalla diskussionspjeser, i anseende till det diskuterande öfver vissa kärleken och äktenskapet rörande frågor, hvilket i dem utgör hufvudbeståndsdelen. Pjesen var hvarken bättre eller sämre än flertalet dylika, men tycktes föga slå an, oaktadt det vårdade utförandet. Debutanten för aftonen, mll Andersson, förde sig med ledighet och elegans, såsom man kunde vänta af en person, för hvilken tiljorna ej äro nya bekanta. Hennes spel förråder dock, visserligen ej brist på nyancer, men någon osäkerhet vid dessas rätta anbringande, och hennes uttal lider af en tillkonstling, hvilken hon bör söka bortarbeta. Valegrie en gammal treaktskomedi of den gamla välkända firman Scribe och Melesville, är tydligen skritven för någon omtycki skådespelerska, ty titelrollen Tyller och uppbår väsentligen stycket, som föröfrigt är an-. lagdt med den savoir-faire och precision, som alltid utmärker Scribe, men dertill eger en ej obetydlig portiou värme och känsla, den vi kanske få skrifva på hans medarbetares del. Hufvudrollen speltes på det helmycket tillfredsställande af mll Nerman, som gaf verklig relief och helgjutenhet åt Valeries poetiskt tänkta och omsorgsfullt tecknade karakter. En viss entonighet i nennes föredrag gör sig dock ännu märkvar, ehuru i mindre grad än förut. Hon nropades efter tredje akten. Ösriga roler fylldes utmärkt väl at fru Almlöf samt rr Hansson, Fredriksson och Svensson. Särskildt var hr Hanssons lugna koncentrerade craft denna afton på sin plats. Ofvanpå den kanske något starka blomdoften i Valerie kom en uppfriskande fläkt, blandad med en smula matlukt, det är sannt, emot åskådarne i det uppsluppna stycket Blomdoft och Matlukt af ohekant författare. Då vi nämna, att hufvudrollerna innehas af hrr Hedin och K. Almlöf, tro vi oss ej bättre kunna rekommendera pjesen hos den publik, som älskar tt innerligt godt harmlöst skratt, hvilket lenna gång ej behöfver processa med efteranken.