Diskonto oförändrad. Svenska sedlar 48. BLANDADE ÄMNEN. — Tolf ljus, en parisisk kärlekshistoria. samma hus i Paris bodde en ståtlig yngling och en ung och vacker flicka. De hade samma ålder, samma hjertelag .. och samma kryddkrämare. De köpte på samma afton hvar sitt skälpund stearinljus efter sex på skålpundet och hel sade hvarandra helt sentimentalt god afton! ty den unge mannen hade ofta ömt betraktat sin granne, som med sin mor bodde i samma förstuga som han. Och den vackra grannen tyckte icke heller att den huttiga gossen med de hfliga ögenen och den milda rösten var ful. Båda befvo sig hvar till sitt hem med ljuspaketena i anden. När flickan väl kommit in till sig, märkte hon, att han stack in ett papper um der dörren. Hon tände då ett af sina sex ljus. för att se hvad papperet innehöll. Derpå stod följande lakoniska bekännelse : SJag älskar er. — Vill ni taga mig till man Detta ljus brann ut helt hållet, ty det vackra barnet kunde icke sofva på hela natten. Följande dagen rådfrågade hon sin gamla mor. Grannen var en god arbetare. Man beslöt att, till dess man inhemtat närmare upplysningar om honom, svara kanske; man bjöd honom att tillbringa aftonen i egenskap af fästman, på det han skulle komma 1 tillfälle att göra sin cour: Man drack cidre och åt kastanjer, hvilket är de fattiga parisarnes vinterkälas, och två andra af den unga flickans ljus belyste denna torftiga förlofningsmåltid. Ni samtycker då till min lycka? frågade grannen den vördnadsvärda modren. ?Jag skall svara i morgon. Hvarför i morgon? Jag vill höra mig för, min gosse! Man tar inte en kökspiga utan betyg; och en måg är någonting helt annat, Som förfrågningarne gåfvo vid handen, att grannen var en präktig och flitig pojke med mod och heder i bröstet, skref gumman följande daen på ett vackert pappersblad: Kom! ingenting lägger sig i vägen för er önskar. Derefter tände hon på det fjerde ljuset, för att försegla den goda nyheten. Men lyckan och olyckan omvexla här i lifvet. Den gamla modern gick till sängs samma afton, hon hade gifvit sitt samtycke. Det var nästan som om Gud låtit henne stanna qvar på jorden. blott till dess hön välsignat sina barn. Hon le endast en natt. Före dagningen dog hon vid skenet af den gråtande dotterns båda sista ljus. Fram på morgonen hörde den stackars moderlösa någon bulta på dörren till hennes gergeboning. Hvem är det?? frågade hon, qväfvande sina snyttningar. Det är jag, svarade grannen med sorgsen öst. Hvad vill ni!? Ni har inte varit ute, och har således ej kunnat göra edra uppköp. Här har jag tre jus af de sex, jag köpte i förgår och som jag icke be: höft använda; var god och låt dem brinna vid dödsbädden. Låt mig taga min andel i de fromma omsorger, som tillkomma den dödas minne. Den goda gamla blef jordfäst. Slägtingar, som bodde vid banlieuen kommo och togo den unga flickan med sig ut på landet, för att förströ henne under en månad; vistandet i den fria naturen, grönskan och de prunkande blommorna vederqvickte den pröfvades sinne. När hon kom hem till sin anspråkslösa kammare, fann hon grannen blek och. orolig för sitt blifvande öde. Älskar du mig icke mera?? frågade han lika orolig som en brottsling, som väntar på sin dom. Den unga flickan betraktade honom, och tårar vällde tan ur hennes ögon. Hon räckte honom sin hand och svarade: Ingen skall göra det om intet, som min mor beslut: att gilta mig med dig är att uppfylla hennes heliga vilja. Jag skall fira mitt bröllop med dig i nästa månad. Men det får icke bli hvarren dans eller kalas på vårt bröllopp — ty vi bära ju båda ännu sorgdrägt. Brölloppet firades, och aldrig har väl någon med det municipala skärpet omgjordad magistratsj erson eller någon i hvit messhake klädd rest förenat ett par mer älskvärda makar. ruden bar svarta band bland de hvita på hufvudet. Brudgummen hade sorgflor på armen. Minnet af den goda själ, som flytt bort från jorden, sväfvade ölver denna rörande ceremoni, wars upphof hon varit. Vid den enkla måltid. hvarmed vittnena undfägnades, brunno endast två ljus på bordet. Mannen hade önskat att få bestå dem. Hvem skulle väl ha trott. att våra tolf ljus, som vi köpte tillsammans för en månad sedan hos samma kryddkrämare skulle få belysa så olika öden! De ha efter hvarandra gjort tjenst vid läsningen af kärleksförklaringen, det första sällskapandet, vår goda mors död, likvakandet och bröllopsmåltiden. ?Du har ett qvar af ditt skålpund, min vän, sade den unga hustrun. 7Nej, svarade mannen. ?Men räkna då etter — du hade också sex — tre vid dödsbädden, två på den hvita duken, det gör bara fem. Det är sannt, sade mannen. Nå! Hvad har du gjort med det sjette? De vore ledsamt, om du på något prosaiskt sätt an vändt detta ljus ur ett paket, som gjort så vig tiga tjenster.? har icke profanerat detta sjette ljus. Nå, hvar har ni gjort af det. hr granne? frågade hustrun med ett ljuft småleende. Jag har låtit det brinna på Nötre Dame-kyr kyrkans altare för vår aflidna mors själshvila.? — En ny id rörande industriexpositionerna En Pariserkorrespondent berättar att det är fråga om att göra den blifvande industriexpositione i Paris år 1867 Tiktigt lefvande genom att upj föra ett särskildt galleri, i hvilket arbetare Då ola iordklotets länder ekulle inbjudas att saml po ri fi Å Ag