tande och fattigare klasserna i Petersburg. Inom garnisonstrupperna, belöpande sig till 60,000 man garder och annan militär, som äro inqvarterade i staden och dess omgif ningar, hafva från sjukdomens uppkomst till den 1 Januari ej mer än 260 fall förekommit. Mortaliteten har inom den civila befolkningen uppgått till 8 å 10 procent af de sjuka, och inom militären till 4 å 5 procent. De förmögnare klasserna ha hittills nästan helt och hället blifvit skonade. Af dessa fakta drar kommissionen den slutsats, att sjukdomens uppkomst i Petersburg mindre kan tillskritvas atmosferiska inflytanden än missgynnande förhållanden i allmänhet, isynpverhet det ymniga förtärandet af vegetabilier, hvilka sistl. höst lemnat dålig skörd. Som orsaker till feberns spridning antagas för öfrigt: beskaffenheten af den fattigare klassens bostäder; tilloppet till hufvudstaden af ett ovanligt stort antal arbetare; födnämnenas dyrhet; plötsliga omslag i väderleken och slutligen äfven ettinflytande af smitta, då friska persner längre tid vistas tillsammans med de sjuke. Times meddelar ett te egram från britiska legationen i 5:t Petersburg. hvari det heter att febern är smittsam och kallas typhus recurrens, eller biliös typhoidfeber? eller ?synocha?, eller typhinia?. Den var okänd i Ryssland, tills för 8 månader sedan, då professor Botkin fästade uppmärksamhet derpå, såsom en i Ryssland förut o änd, men af främmande läkare skildrad sjukdom. Vanlig typbus förekommer nu mycket i S:t Petersburg. Den officiella tidningen meddelar att både denna och annan typhus dock något minskats derstädes. Från Beriin telegraferar lord Napier den 5 April att en okänd sjukdom visat sig i Weichseldalen och särdeles i Elbing, men man vet icke att den kommit från S:t Petersburg. Times meddelar äfven ett utdrag ur Gazette Medicale i S:t Petersburg och en i en Florentinertidning meddelad berättelse af d:r Tillner, läkarehos storhertiginnan Maria af Ryssland. Sjukdomen utbröt sistlidne höst. samtidigt i nordöstra och nordvestra Ryssland. : Den börjar med omvexlande frossbrytniog och hetta (40—41 grader värme och 130 pulsslag), åuvöljd af kolik, hulvudvärk, delirium och stor mattighet. Mjelwen visar sig mycket förstorad och huden tår en gul färg till följd aflefverlidande. Etter 7—8 dagar slutar sjukdomen med stark svettnivg. Efter 7—8 dagar följer nytt anfall och stundom ett tredje. Dödsprocerten är 8 och döden inträffar då under andra anfallet. Säsom orsak anföres att omkring 40 000 arbetare strömmat till S:t Pesersburg, men i saknad af förtjenst måst nöja, sig med den sämsta kost och svart bröd, som detta år innehåller en stor mängd ?mjöldryga? (enligt analys 1 procent). Mau beräknar att hvarje arbetare föriär 100 gran (grains? korn) mjöldryga dagligen. Stora doser quinin häfva febe;n, men bota icke alltid sjukdomen. Dr Gworling meddelar att han observerat öfver 300 fall af samma sjukdom 1857 och 1858 i Amerika, der den rasade så häftigt att man tog den för gula febern. Bland. symptomerna omtalas äfven (kramp i nacken. Emellertid försäkra de officiella tidninöh i S:t Petersburg, att berättelserna om ödsfallen äro öfverdrifna och att man icke ens behöft några extra sjukvårdsanstalter eller ökad personal.