— Från Åsele skrifves till Hernösandsposten: Innevarande månad har i klimatiskt hänseende varit ovanligt sträng och snarare liknat Januarius och Februarius än den vårlige Mars?. Än stark köld, än snö och yr, den senare likv:l helt lindrig. Kölden har stundom gått ända öfver 20 grader, hvilket är nog mycet så senårs. -Tidig vår synes ej vara att t vänta. men gamle män påstå, att det är goårsmärke?, när köld råder under Mars intill Vårtrudag. Gifve Gud, det vore sannt! Hade man intet annat skäl för en sådan önskan, så påmin: des man likväl kraftigt om nödvändigheten deraf, då man nästan dagligen träffar menniskor från fjellbygden, hvilka sannerligen icke Ibehöfva prest bevis för att intyga deras fattigdeom. An dragande en kälke, inredd som forskrimada, än åkande efter en mager hästkrake, hvarvid sslädan är tylld med en mängd barn, vittna deras; både anleten och klädedrägt om brist och armodl. Och huru skall det väl annorlunda vara, då dde arma menniskorna under 3:ne år i sin anletees svett gräfvit och sått, men ingenting skördat? :Den som tager detta i betraktande skall väl ejj kunna undgå att innerligt bedja: Gud gifve fjellbygdens arma invånare god skörd nästa höst.