xempellösa och bedrötliga nederlag sk Ila ilda en vändpunkt; öfverallt träder folkets fter Mannheims exempel inom skranket för c egeringen; redan har ett stort möte egt rum Freiburg; andra äro utlysta i Schwarzwald: arlsruhe utfärdade äfven en adress, som ått talrika underskrifter. Redan inbillade sig ultramontanerna, att en frisinnade ministerens fall stode för dören; elt mäktigt motslag i den alltjemt tillande folkmeningen splittrade deras därktiga förhoppning. Säkerligen skall denna tämning äfven starkt uppenbara sig i proestantiska kyrkan i afseende å Schenkelska rågan; ty alltför nära var ortodoxien förbunlen meddet ultramontana partiet, för att let sednares nederlag ej skall äfven bli känart för den förra. Å De evangeliska stiftssynoderna ha till öf-l4 rerkyrkorådet insändt siva handlingar för 864. Derur vore mycket att meddela öf-1. rer församlingarnes och stiftens tillstånd och I. ysionomi, de her:skande sederna, det rikal. tatistiska materialet och de grundliga un-I lersökningarne öfver religiösa tillståndet. Jngefär tvätredjedelar af evangeliska pretersk pet hyllar frisinnade åsigter. Öiverrkorädet har den 10 Februari i ett särskildt besked yttrat sig öfver de brinnande lagsfrågorna med värdighet och allvar iatrjordt frisinnad anda. Så heter det i Schenselska frågan : ... Det allena var frågan, om en man, som i vetenskaplig affattning och med bemödande om vetenskaplig grundläggning i en utom embetet itgifven bok uttalat teologiska åsigter, skulle afägsnas från en plats, som han bekläder i nära rhållande till kyrkan. Denna fråga hade vi att vesvara, icke efter vårt godtycke, icke efter sym: pati eller antipati, utan på grund af bestående ag och gällande författningar. Efter samvetsrann pröfning af dessa förordningar och granskning af deras verkliga mening ha vi kommit till let resultat, att i dem ett andragande om Schenkels aflägsnande från sin plats ej hade stöd och således af oss cj kunde bifallas. Dermed ha vi jemväl funnit oss i öfverensstämmelse med den praxis som sedan kyrkorådsinstruktionens tillkomst (1797) alltid och särskildt i de första tilerna, då författarne af denna instruktion ännu lefde och sjelfve kunde tolka henne, varit vidmakthållen, 1 det såvidt vi veta, tör vetenskaplig undersökning om grunderna för bekännelsen, aldrig någon landskyrkans tjenare blifvit bLeröfvad sin plats. Stiftssynoderna befinnas med stor pluralitet i öfverensstämmelse med oss. Dermed är för närvarande denna sak att betrakta som afgjord. Generalsynoden, till hvars kännedom hon tör öfrigt författningsenligt skall hänskjutas, är den enda som kan slutligt atgöra frågan. Angående den lagliga trosbekännelsen yttras: ... PAtt ändra kyrkans lagliga bekännelse ha vi hvarken befogenhet eller afsigt. En obegränsad lärofrihet i evangeliska kyrkan anse äfven vi för icke medgifven. Vi ha fastmer uttryckligt erkänt, att denna lärofrihet ännu måste ega sam: ma gränsor, som genom kyrkans författning, genom generalsynodernas beslut och genom kyrkorådsinstruktionen af 1797 äro uppdragna, ja vi ha just uttryckligt på denna senares paragrafer grundat värt utslag i Schenkelska saken; och i det vi funno och förklarade, att den der dragna gränslinien i förevarande fall ej blifvit öfverskriden, ha vi ju äfven dermed erkänt gränslinien sjelf såsom forttarande egande giltighet. Men inom denna gräns skall ötverkyrkorådet betrygga alla riktningar. Detta skall skydda för våldsamt undertryckande den vetenskapliga forskningens yttranderättens frihet hos hvarje evangelisk t, som ställer sig under Herren Kristus och hvilar på hans evangelium. De särskilda skiftningarne i den evangeliska bekännelsen och tankearten kunna lita på detta skydd ...? I anledning af någras klagan, att prestkandida:erna i Baden vore tvungna att ett år besöka Heidelbergs seminarium, yttrar rådet, att hela seminarieförfattningen skall öfverlemnas till granskning af generalsyno-: den. Med denna reform torde kla andena bli måttligt belåtna. Men: tu Pas voulu .? Äfven öfver andra mindre frågor, som förekommit på synoderna, yttrar sig rådet. På nägras begäran, att åtminstone i de större städerna presterna måtte skiljas från kyrkböckernas förande, svarar rådet: Man kan förese, att alla sådana inrättningar, som härflyta från tiden tör hopblandningen af verldsliga och kyrkliga åligganden, skola ordnas efter nu gällande grundsatser for åtskiljande. I ufseende på barnens konfessionella uppfostran i blandade äktenskap hade man dels förordat civila äktenskap, dels fråntagande af kyrkliga rättigheter för dem, som ej förde barnen till evangeliska kyrkan o. 8. v. Härom yttrar rådet: Romerska kyrkans försök att utvidga sitt område genom bländade äktenskap kan grundligt och med framgång motas blott genom allmänt utbredd kännedom om evangeliska sanningen och församlingsmedlemmarnes allvarliga fasta evangeliska sinnelag. Utan detta enda skall ej ens det obligatoriska civiläktenskapet grundligt hjelpa. Uteslutning af sådana hustäder som ej förstå att i egna hem förskaffa evangeliska kyrkan tillbörlig giltighet, från kyrkligt förtroende och kyrkliga uppdrag ligger äfven utan lag, i kratt af valrätten, fullt i de kyrkliga församlingarnes I makt. Vi veta, att sådant ock iakttages i många församlingar. Statistiska uppgifter öfver den konfessionella barnauppfostran i blandade äktenskap ha vi anordnat. Att sätta i verket medel, som vi ej gilla hos en annan konfession, låta vi I ej beveka oss till.? . . Etter en mängd utlåtanden öfver författning, kyrkotukt, kyrkoegendom 0. s. Vv. slutar rådet silt besked med följande all varliga ord: Af allt detta lära församlingarne inse, hvilken mängd uppgifter kyrkan fått på sin lott genom skilsmessan med staten. Evangeliska kyr kan var, alltifrån sm uppkomst. så inmängd i statsförvaltningen. att en skilsmessa, såsom den nu har kommit till stånd, har ried sig svårigheter, som först under sakens utförande mer och mer ramträda. Frihet och sjelfständighet ärd ädla fördelar, äfyen för kyrkan. Men att vårda dem fordras ihärdig uppmärksamhet och kraft ansträngning. Vi uppmana alla kyrkliga veder börande, församlingar och distrikter, att med ät allvar bitrilda oss att utbilda en organisation. som har kraften i sig sjelf att utan stöd afstats makten uppbygga. på grunden af en tillförsigt lig törtröstan, ett lif af gudsfruktan. renhet i okons lad och hedersam sedlighet. Det gifv I Gudi . . Den strid, som så häftigt upprört badiskt kyrkan i anledning ar ofvannämnda frågor har omsider inträdt i ett lugnare skede nerverna kunna ej evigt spännas; att be lreda ömsesidigt förtroende har man beslu tat stifta ett prestsällskap, som skall be handla vetenskapliga och praktiska kyrk ; liga frågor. En konstituerande församling skall med det första härom hållas; upp I maningen är undertecknad af teologiska ta Ar AA