1nstämde. Det var naturigt, att under sadana nästan dagligt i nya former omvexlande uppträden folkets sinnen skulle smäningom råka i jäsning. Dertill kom, att den ortodox-ultramontana pressens språk lef dag för dag öfvermodigare och allt fräckare mot folk och regering. Hä under spred sig ryktet, att det vandrande kasino skulle uppträda i Mannheim, och snart vanns bekräftelse derpå. Man ville här imponera i stort, man räknade på regeringens saktmod, på partiernas skenbara overksamhet. Ledarne voro förblindade. Ty så snart det var säkert, att de svarta föglarne verkligen ville dra till Maonheim, så uppsteg genast tanken att ultramontaneroa ej skulle stanna i Mannheim utan att en aktningsbjudande motsamling skulle höja sin röst. it provisoriskt möte af 50 stadens mest ansedda män beslöt att utan afseende på bekännelse uppmana borgarne att i en högtidlig protest bemöta kasinopartiets obskurantistiska och lagstridiga sträfvanden samt i en adress framlägga dessa tankar för storhertigen och hans regering; ty storhertigen hade nyssien proklamation förklarat, att han under intet vilkor skulle efterkowma ansökningen om lagens ensidiga upphätvande och hvarkennu eller framdeles vika från författningen. Tillika utfärdade 200 katoliker i Mannheim till sina trosföryvandter ett ljungande upprop att mangrannt infipna sig vid den föresiående prestförsamlingen och med kraft tillbakavisa smäpåf varne. Till tonen i detta upprop kan man döma af följande: Det är blott fråga om att ge uttryck åt harmen öfver att en hop förförare och iörförda vill göra sig till landets katolska kyrka och i katolska folkets namn omstörta en förtattningsmessig lag, af hvilken, så snart han blir fullföljd i lagstiltningens af 1860 mening, det oändliga flertalet katoliker i ötverensstämmelse med de andra trosbekännelserna väntar sig de vi signelserikaste följder för folkundervisningen. Det gäller med ett ord: att offentligt frisäga oss trån encyklikans arti och ådagalägga, att de vandrande kasinos atoliker icke utgora Badens katolska kyrka. Under sädana omständigheter ingickden 22 Febru ri, den allmänna borgarförsamlin gens dag, hvarunder 3000 borgare infunno sig i stora tvatersalen (mer kunde den ej rymma). Hela staden var i stark spänning. Sedan mötet öppnats af den till president valde öfverborgmästaren Achenbach och af honom sakernas läge och de liberala förfatining trogna medborgarnes uppgift blifvit med kraftiga ord antydd, framlade pastor Schelleuberg, som af provisoriska mötet fått uppd.ag derull, en adress, efter alt ha klart utvecklat, hur forkundervisningens innehåll. grad och mätt icke kunde bindas af någon slags kyrkas dogm. Det heter i desna adress: — — — ?Dertill kommer ännu ett annat, agitationens fiendwliga ställning till vår hela politiska utveckting. Det var efter sorgliga år en stor dag, då för nära fem är sedan ers kongl. höghet ur sitt hjertas djup rigtade fridsord till sitt dyra folk och öppnade den period ar vårt politiska lif, hvarigenom under svåra prof landets offentliga rätt skulle vinna en ny helgåd. Denna helgd här han fått, och mer än det! Hvad proklamationen af d. 7 April 1860 storsinnadt totvade, att den kyrkorna medgifna grundsats af möjligaste fria utecklin; äfven skulle bli fruktkar på andra områden af det politiska lifvet. för att förena alla det helas delariden harmoni, i hvilken den lagliga friheten kan ådagar lägga sin välsignelserika kraft, det har förverkligats i en kedja af institutioner, hvilka, fritt och konseqvent införda, grundlagt den bana, på hvilken Baden lyckligt och ärofullt, med enighet mellan regering och folk, framskrider. Men ett vigtigr och nödvändigt led i denna kedja af sambällsutvecklingar är skolans förhållande till stat cch kyrka. Hur detta skulle gestalta sig var med nödvändighet gifvet från det ögonblick, då lagen förkunnade kyrkornas frihet, och det har funnit sitt uttryck i den lag, som, länge ifrigt väntad, uppåragande skolans ledning åt staten, af den vida ölvervägande pluraliteten af medborgarne ladt helsades som grundvalen till en fruktbärande utveckling och tramskridande på det vigtigaste området i offentliga lifver, folkuppfostran. Och i sanning, om — med bortseende från den bjudande konseqvensen i lagen af 1850 — om ännu eit tvitvel kunnat ega rum, huruvida det I vore påkalladt att taga folkskolans ledning ur kyrkans hänter, så maste detta, efter inre gruunder betraktadt. då försvinna. när romerska kyrkans ötverhufvud i sin bekanta encyklika för den förvånade verldens öron utveeklade grundsatser, som, uppspirade ur medeludens mörkaste erioder, sta i otörsonlig motsägelse såväl med vär bildnings och verldsåskådnings hela ande, som med vårt närvarande statslits samtliga grundsatser. En ky som fördömer såsom förbannelsevärdt allt hvad som är dyrbart och högt för det nuvarande slägtet, har förlorat äfven det ringaste anspråk på Jedningen af folkuppfostran. Denua adress uuderstöddes at prof. Baumann, hvilken som katolik på det afgjordaste uppträdde mot encyklikans RR i eldiga vch manliga ord skildrade strigen mellan stat och kyrka såsom en gammal, hvilken blott på den af lagen beträdda väden af oberoende mellan begge områdena, isynnerhet den till statens ledning hänvisade offentliga undervisningens, skulle kunna slitas. Adressen antogs med enhällig entusiasm. Detta mötes verkan var mäktig; stadens stämning hög och glad. Denna stegrude sig, då ryktet spriddes, att presterliga emissarier anländt från Frei burg, som befallde att det vandrande kasi nots församling skulle hållas, ehuru den var kontramanderad: ja man förnam mer, Enligt en sedan 1850 bestående lag finge ingen kyrka begagnas till folksamlingar och enligt föreningslagen ingen offentlig samling hållas, om den ej 24 timmar förut vore anmäld hos stats-åuktoriteterna. Nu hörde man, att två katolska prester förklarat för studsstyrelsen, att kyrkan icke stode under statslagen, uten vore sedan 1860 fri; derför akulle mötet, ehuru det ej vore i laga tid anmäldt och kyrkan vore förbjuden, ligväl ega rum i kyrkan. Förtrytelsen öfver så dun djerfhet tilltog, och -tadens liberalt katoliker, det vill säga nästan samflige de kutolska borgarne, beslöto att man granet uppträda, om kasinot bragte til stånd ett möte. På uteatt deg vid mid dagen medförde bantågen, till en del frå: S—14 timmars afstånd, 40 prester mer 2600 bönder; men kyrkdörrarne voro be vakade af polisen; nu steg rörelsen till sir höjd, halfva staden var på benen, öfverall hördes rop bort med ce svarta?, bylire tillväxte, tyvärr retade enskilda kasinomär Tä 8 uu aulan gaf Är handerivlio