STOCKHOLM den 11 April Flera omständigheter hafva på sista tiden föranledt framställandet af den frågan, huruvida vi här i landet faktiskt ega jemlikhet inför lagen. Bland annat har ransakningen om jernvägsolyckan vid Sandsjö mer än en gång gifvit anledning att uppkasta denna fråga, och hon synes genom det sist hållna förhöret på fullt allvar bringas på degordningen. Vi vilja icke nu uppehålla os3 vid det anmärkningsvärda deri, att en at de anklagade, som man i första uppbrusningen tog för hufvudet såsom ensam vållande tisl olyckan, och hvilken trafikstyrelse och förmän sedermera på allt sätt bemödat sig att göra till syndabock för allas fel och försummelser, ännu alltjemt qvarhålles i häkte, oaktadt det kan med trygghet sägas, att rästan hvarje upplysning som vunnits, lagt det alltmer och wer klart i dagen, att felet — om han ens begått något fel alls — varit mins! på hans sida, och att under de förhandenvarande förhållandena olyckan icke kunnat förekommas genom någon åtgud som det berott på honom att vidtaga. et särskildt anmärkningsvärda vid sista rätlegångstillfället var, att större delen af de lokomotivförare, som voro inkallade såsom vittnen på tilltalade Riex sida hade — uteblifvit. Men det var icke sjelfva uteblifvandet, som väckte uppmärksamhet och framkallade bland de vid tinget närvarande en liflig ovilja. Det var de cirkulerande uppgifterna om orsakerna dertill, som åstadkommo detta intryck. Det förmäldes nemligen att de nämnda, af förmän beroende, vittnenas uteblifvande var föranledt deraf, att permission blifvit dem förvägrad. Detta vidgiek också iniendenten Frykholm öppet inför tinget, i hvad som angick lokomotivförarne inom tredje distriktet; angifvande han såsom skäl, att om permission skolat beviljas, hade bantåg måst inställas. Men det törmäldes derjemte ryktesvis, att inom andra distriktet förbud mot permissions beviljande för resa till tinget blifvit redan ett par veckor före tinget meddeladt och att dervid åberopats ordres från styrelsen. Med anledning häraf hafve vi i dag hos trafikstyrelsen begärt att få taga afskrift af dei sådant hänseende derifrån meddelade ordres, men erhållit till svar, att några sådana icke blifvit utfärdade. Då likväl den af oss an-: förda uppgiften var så allmänt gängse såväl vid tingsstället som i Jönköping och längs jernvägslinien, hafva vi full anledning tro, att densamma icke saknar grund, och det återstår då att få utredd den besynnerliga motsägelsen mellan befallningar, äberopande ordres från styrelsen, och den härstädes lemnade bestämda förklaringen: att sådana ordres icke blifvit gifna. Då de ifrågavarande lokomotivförarnes vittnesmål voro ganska bestämdt till fördel för tilltalade Riex, och då, å andra sidan, chefen för trafikstyrelsen och de högre jernvägstjenstemännen tagit så afgjordt parti emot Riex, att de tillskrifvit honom ensam hela skulden till olyckan, kan åtgärden att förhindra sådana vittnens uppträdande, då det påkallas, icke undgå alt framkalla ett för vederbörande ganska menligt intryck och att hos hela allmänheten väcka samma starka förbittring, som gaf sig luft hos dem för hvilka förhållandet var kändt vid tingsstället och i dess närhet. Saken synes verkligen vara af den allvarsamma beskaffenhet, att den borde påkalla hr justitieombudsmannens uppmärksamhet, och det synes oss som han åtminstone bör vara i tilltälle att erhålla så fullständig kännedom om alla meddelade föreskrifter, att man skall lyckas upptäcka källan till de besynnerliga befallningarne. Vi hänvisa för öfrigt till vårt utförliga referat, af hvilket man skall inhemta nya bevis på huru oefterrättligt det varit stäldt med ailt eådant, på grund hvaraf tidsbestämningar kunna verkställas ; hurusom det numera blifvit af den lokomotivtörare, som förde tåget vid den bekanta profresan öpet medgifvet, att tåget skulle, oaktadt all iakttagen försigtighet, ha gått fram till perronen och kanske förbi densamma om bromsarne icke hade gjort tjenst o. s. v. Högst anmärkningsvärdt förekommer det för öfrigt, att oaktadt starka anledningar förekommit mot den ene bromsaren på Riex tåg, att ha varit försumlig vid fullgörandet af sina skyldigheter och 1 sådant fall medverkande till den vållade olyckan, han likväl ej blott icke stälts under tilltal, utan hes fortfarande uppträda såsom vittne i målet. Tilltalsreformen. Uppå derom af chefen för civildepartementet hos K. M:t gjord, af framställning från landshöfding Norden