har man på sista tiden nästan upphört att öfversälta svenska böcker, om man undantager et mycket kostligt försök att öfversätta sednare: delen af Fänrik Ståls Sägner, ett praktexemplar af språkliga missförstånd och förvrängningar, hvilket också dog i födseln, samt de länbiblioteksromaner, som utgifvas i några mindre väl ansedda samlingar. I Norsfe ha på den sista tiden, om man undantazer några folkskrifter, inga öfversättningar af svenska arbeten utgifvits. I Sverge skule också utan tvifvel öfversättningar af dmska och norska arbeten bli ytterst sällsyata, om de danska och norska örläggarne unde sätta sina böcker ett något billigare pris. Nu äro de i allmänhet dubbelt å dyra som de svenska — ett förhällande, som talaren ej rätt kunde förklara, men sam högst menligt inverkar på den litterära gemenskapen. Talaren förnyade sitt yrkande om nedsättande af ett utskott. Hofstallmästaren Boy, friherre L.von Platen och löjtnant Mankell yttrade sig hufvudsakligen i samma riktning som hr Sohlman och omfattade det af honom väckta förslaget. Föreningen beslöt att för utredande af ämnet ett utskott skulle nedsättas och skulle styrelsen utse ledamöter i detsamma. Ett af pastor Oldenburg till styrelsen inlemnadt förslag om tillägg till 1 i stadgarne, blef, i öfverensst mmelse med styrelsens deröfver afgifna utlåtande, förkastadt såsom obehöfligt. Ett från en på utländsk vetenskaplig resa stadd ledamot af föreningen, docenten Paijkull, insändt förslag med afseende på utarbetande af historiska läroböcker, som innehölle en mindre bristfällig, ensidig och förvrängd framställning af Sverges och Danmarks forntida inbördes förhällanden, än i de hittills vanliga, upplästes och skulle till behandling förekomma vid en blifvande sam mankamst.