Samhället sjukt. u. Vära kongl. lifmedici i officiella bladet veta pj of sjukdomen: men lyckligtvis känner vär öfverstäthöllare den. Hun ansåg ju tillståndet så betänkligt, att han till och med ville veta, hvilka som nattetid vistades hos patienterna. Han ville äfven veta deras ilder, naturligtvis för att vara viss om utt skötseln blefve förståndig och god. Redan såsom landshöfding på Gotland, tann han den vackra ön, oaktadt dess nda läge, så opasslig, ati han måste föreskrifva de bekanta passersedlarne, utan hvilka gotlänningarne icke vågade lemna sina distrikter. Nu beskyller man Aftonbladet alt ha omtalt epidemien för utlandet. Men det var icke vår sjukrapport, utan öfverståthållarens recept af den 27 Mars, som intogs i franska revyn och hvarigenom v.sar sig, att Stockholm varit nära att kureras på samma sä t som Warschau eller någon annan ort, som står under ryska sundhetsvården. Men att kalla samhället sjukt, när man icke har värre sjukdomstecken att visa! heter det ändå. Taga vederbörande för hufvudet för småsaker, när man har dem att tacka för representationsförslaget och franska traktaten! Så ungefär har man bemött vår första artikel och dertill beskärmat sig öfver de stora hotfulla ord vi dervid skulle ha yttrat. Vi hotade icke, vi varnade blott. Det har aldrig saknats varnande röster här i verlden; wen det har saknats öron, och just der de minst borde saknas. Men mycket oklokt gör den, som föraktar småsaker. Små orsaker, stora verkningar?, heter det också, och med vida äldre burskapsrätt. Det är ur källor och bäckar som floden hemtar sina förråder. Men det är ingen småsak, att en penningmäklare en längre tid tillåtits drifva en olaglig rörelse, som bragt hundradetals familjer till tiggarstafven och — vi hälla tjugu mot ett — går ansvarsfri derifrån. I sjelfva det lättfärdiga Frankrike kunde sådant icke ske. Mir6s fick år 1861 genast krypa i kurran, änskönt han var en ar kejsarens förtrognaste vänner. HEuropas mäktigaste despot vågade icke vända dörtörat till för allmänna opinionens röst, och ingen allmän åklagare sofver i Frankrike. Men hos oss heter det: Hvartill tjenar det! man får icke mer för det?. Jo, det tjenar till varning för sådana vinglare, som ännu stå i knopp och endast afvakta tid, för att slå ut bladen. Det är ingen småsak, att en tjensteman i en vigtig belattning får stoppa hundra tusen riksdaler i egen ficka och ändå sitta obe. svärad qvar till en förargelse för hvarje ärlig svensk tjensteman. Det är ingen småsal Jatt en underordnad ensam kastas och qvarhål les i fängelse, liksom vore han ensam skulder till det blod som spillis och till de tåra -Isom gjutits vid så mänga dödades grafvar Och slutligen är det icke heller en små sak, alten polistjensteman sitter gvar och be lönas med riddarkors, oaktadthansförfarand bfunnits så lagstridigt och samhällsupprö Irande, att sjeliva den högsta åklagarmak a I ten ställt honom under ätal. Men icke no med att ha: sitter qvar, han betraktas nä -Istan som en helig pevson. Sjelf under åta! a I talar han till höger och venster. Hvarj lanmärkning i skrift besvarar han med e Itryektrihetsprocess. Ett skämt ora honorr -loim än aldrig så oskadligt och dumt, bt n straffas med tre månaders fängelse. nl Vi ha ieke klagat öiversatt okynniga pe 4 soner, som störa gatufriden, strängt straffa: 1 och det bli de nog, vårt förord föruta ;Men vi ha klagat för det att rättskipninge