inrättning kan icke betraktas annorlunda än så som en dyrbar arm6s tillhörighet; och visserligen sk det icke kunna förtänkas denna armes befäl, om detsamma, af pietet för dessa minnen ej mindre än af omtanka för framtiden, tvekade att afhända sig denna tillhörighet. Men mäktigare skäl tala äfven deremot. Den historiska redogörelsen för det militära pensionsväsendets uppkomst och utbildning visar, att de för pensionering af armens betäl anslagna fonder till väsentlig del härflutit från donationer i jordegendom och penningar, som af landets konungar och enskilda personer blit vit tilldelade Wadstena krigsmanshus, damål att bereda sårade och åldriga svenska krigsmän nödtorftigt uppekälle. Dessa donationsbref innehålla i allmänhet, att deruti upptagna hemman m. m. äro gifna till everldelig egendom, eller aldrig få från krigsmanshuset dragas 0. 8. Vv. och en sådan oafhändlighet ligger äfven i dylika donationers natur, då de tillfallit en af dessa tromma stiftelser, hvilkas egande lägenheter, jemlikt kongl. resolutionen den 10 Mars 1719 och kongl. förordningen den 11 December 1766, icke få samma stiftelser afhändas eller dragas till annat bruk än hvartill de gifna blifvit; i öfverensstämmelse hvarmed sådan egendom äfven redan uti kongl. reduktionsstadgan den 9 December 1682 blitvit förklarad att anses lika med kronans omistliga gods. Af hvilken vigt och nödvändighet båda stats makterna dessutom fordom ansett ett okränkt bevarande af de medel, som blifvit anvisade för armens pensionerande, derom vittna ofvan åberopade författningar och statuter, hvaruti, bland annat, förordnas att krigsmanhusets medel ej få blandas med de under statskontorets disposition varande, äfvensom armens pensionskassas stiftelseurkund (rikets ständers skrifvelse af år 1756), hvaruti stadgas, att kronan ej har rättighet att, hvarken genom lån eller på annat sätt, nyttja kassans penningar. Utan all betydelse i detta afseende kan icke heller anses det, sedan längre tid tillbaka. ehuru ej i de äldsta, uti pensionskassans reglemen:en intagna förbehåll: Armens pensionskassa, såsom varande en from stiftelse. bibehåller de vid första grundläggningen henne förunnade förmåner och rättigheter, ilikhet med andra inrättningar ad pios usus (83 S af gällande reglemente). I sjelfva verket har denna grundsats äfven i sednare tider, vid mångfaldiga tillfällen, gjort sig gällande inom representationen: och om äfven afdelningen icke tillåter sig uttala någon förmodan, huruvida, hvad likväl ingalunda ligger utom möjlighetens gränsor, rikets stän der, upplyste om naturen al pensionskassans tillgångar, skulle vägra emottagandet af desamma. om en sädan öfverlätelse bletve af krigsbefälet beslutad, hyser afdelningen likväl den öfvertygelse att krigsbetälet ingalunda skall vidtaga nägon åtgärd, stridande mot en så ädel, maktpåggande och af statsmakterna erkänd grundsats. Åfdelningen anser äfven att ett sådant beslut skulle jemväl från annan synpunkt ligga utom krigsbefälets betogenhet. Armens pensionskassas ändamål och bestämmelse är uti 1 af dess reglemente, så, en gång för alla, formuleradt, att denna kassa åligger att Jemna underhåll åt de på stat armen tllhörande militäre och civile embetsoch tjenstemän, då de antingen vid cen gilven ålder eller efter erhållna svarate blessyrer gått ur tjenst; och uti samma paragraf linnes äfven området för den myndighet, som blifvit kassans styrelse anförtrodd, begränsadt. Det heter nemligeni detta hänseende: pensionskassan står under styrelse, af armen genom krigsbefäl eller fullmäktige, som under Vår nådiga stadfästelse förordna om dess förvaltning. Någon rättighet att, under hvilken förevändning eller afsigt som helst, forordna om en öfverlätelse af egandeeller besittningsrätten eller ens förvaltningen af denna kassas tillgångar finnes icke kvarken i denna eller nagon annan paragraf uti den författning som utgör pensionskassuns grundlag; och en sådan rättighet kan således denna inrättnings ötverstyrelse icke ut ötva förrän densamma blifvit i föreskrifven ordning henne tillerkänd. Men från rättssynpunkt möta älven andra icke mindre betänkligheter. Krigsbetilet eller armens fullmäktige är en till sin personal synnerligen föränderlig mstitution, som efter regin endast hvart tionde år sammanträder. Skulle det väl. om äfven en nu saknad rättighet i detta fall vore detta befäl tillagd, kunna anses befogadt att en så organiserad styrelse för alltid berötvade sina efterträdare en säker utkomstkälla för ålderdomen, hvilken armens föregående befäl under mängfaldiga försakeiser bemödat s.g att åt oss och våra efterkommande bevara? Otvifvelaktigt skall enhvar, som eger på denna fråga gifva ett svar, egna densamma den sorgtälligaste pröfning; och afdelningen anser sig böra fästa krigsbefälets uppmärksamhet ej . allenast på den i reglementets 20 de afskedade pensionärerna tillförsäkrade rättighet till deltagande i förvaltningen af armens pensionskassa, hvilken rättighet skulle dem frantagas utan deras eget hörande, utan äfven på nödvändigheten att bereda den talrika klass at delegare, nemligen armens underofficerare och öfriga till 10,11 och 12 klasserna af armens pensionsstat hörande personer tillfälle att, då frågan rörer ett öfverlemnande af deras med öfriga delegare gemensamma egendom, fa derom yttra sig. Om afdelningen sålunda anser krigsbefälet , sakna rättighet att på något sätt, och således s äfven genom en öfverlåtelse till staten, afhända len stiftelse, sådan som armåns pensionskassa, dess egendom, har afdelningen icke, det oaktadt, t! kunnat misskänna rikets ständers ädla och vält villiga afsigter, då de förklarat sig benägna att S a id Å öfvertaga armens hela pensionsväsende; och gå, såsom afdelningen förut haft äran anmärka, pensionskassans ötverlåtelse icke dervid blifvit al ständerna framställd såsom vilkor för en sådan reglering, anser afdelningen, för sin del, att krigsbefälet må med lifbg erkänsla emottaga denna förklaring. Utan att nu ingå i något detaljeradt slag angående verkställigheten af t denna förändring, för afgifvande af hvilket för1 slag tiden synes afdelningen icke ännu vara inne, (. anser afdelningen sig likväl böra uttrycka den i åsigt, att, om staten komme att öfvertaga armens rhela pensionering, de kassans inkomster, hvilka t-I äro statsmedel elier såsom sådana pläga anses, böra till statsverket ingå, samt att, sedan statsa, makterna i afseende på armens pensionering fattat le beslut, krigsbefälet eller armens fullmäktige bör Ja I lemnas tilllälle att taga i dfvervägande disposisI tionen af armens pensionskassas egen fond. MnI delningen får derföre vördsamt wemställa, att t. I krigsbefälet må besluta: S—41:o att för sin del medgifva att staten må öfer vertaga armens pensionering, med hänset ende såväl till redan varande som till blifD, vande pensionärer ; N-) -2:0 att för detta ändamål alla pensionskassans 5 nuvarande inkomster, hvilka kunna anses es såsom statsbidrag, nemligen ersättningsan äl slagen för den kassan tillerkända andel i Wadstena krigsmanshuskassas inkomster 5 samt för vakans-, liggetidsoch begrafnings iv hjelpsbesparingar m. m., jemte kreditwet fö a upprätthallande af den ordinarie pensione r ringen m. m., må til statsverket återgå; ocl 3:0 att krigsbefälet eller armns fullmäktige S sedan Kongl. Maj:t och rikets ständer fö a sin del i ämnet fattat beslut, samt full ns ständig uträkning skett till hvad belop pensionskassans egen fond uppgår, må p ad nådig kallelse sammanträda, iör att taga let öfvervägande dispositionen af armåns per e sionskassas egen fond, till det ändamå ät hvartill kassans.öfverstyrelse då må finn ne sig befogad. ort! Afven i afseende på dispositionen af den lik: ledes under bemälda direktions förvaltning stäld yk. I ackords-amor.eringsfond har någon förändring ich fvit kunnat af afdelningen ifrågasättas. Ehuru a miI kordsväsendet från början t i närmaste san dan vä far