anlsaonuo ohm Icranurau Pogivlilg ar armens pensionsväsonde. 1 g Afgifret till Krigsbefälets beredningsafdelning. : TI 1 I 1. Om statens öfvertagande af hela det militära pensionsväsendet, jemte armens pensionskassa. Den historiska öfversigt, afdelningen här meddelat af det militära pensionsväsendets utveck-1 ling, lemnar oemotsägliga bevis, huru statsmak-s terne tid efter annan erkänt sin förbindelse att s bereda dem som på den militära banan i sta-c tens tjenst offrat sina bästa krafter en bekym-a merfri ålderdom; men den visar tillika, huru staten, vid en tid då dess tillgångar icke medgåfvol: uppfyllandet af denna pligt på ett sätt som mot-r svarade ändamålet, ålagt armens embetsochlr tjenstemän att, medelst vissa afdrag å deras lö-r ner, sjelfva dertill bidraga, samt derefter, genom I 6 åtskilliga för den sålunda organiserade pensions-qc inrättningen menliga åtgärder, betagit densamma (i möjligheten att behörigen fylla sin uppgift. Detjr förnyade erkännande af statens pligt i förenämnda ) hänseende, som rikets ständer lemnat, då de, eff ter att vid 1857 års riksdag hafva förklarat detr vara i statens intresse att pensioneringen blir för: sitt ändamål fullt tillräcklig, vid de bida påfölll jande riksdagarne ansett staten böra öfvertaga 1! armåns hela pensionsväsende, är derfiöre, efter! afdelningens tanka, för armen af hög betydelse; t och afdelningen är förvissad att krigsbeefälet lifligt delar de känslor af tacksamhet och tillfreds) i ställelse, med hvilka afdelningen emottagit dessa 1 uttalanden. E I det yttrande angående armtns pensionskas1i sas öfverlemnande till staten, som influtit utils rikets ständers framställning beträffandepensions1t väsendets ordnande, ser afdelningen icke hellery ett vilkor för pensioneringens ölvertgande afit staten, utan endast ett uttryck af-riket ständers j åsigt om det sätt, hvarpå den ifrågastälda regle1 ringen kunde verkställas. k nekligen skulle äfven pensionskassens öfvera lemnande till staten erbjuda en utväg, bland lt flera, att bringa större enhet och enkelhet i det l militära pensionsväsendet, än den som för närvarande deruti förefinnes, samt att sålunda af-1 hjelpa de väsentligaste olägenheter, scom af ri3 kets ständer blifvit vid nuvarande pensiionsregleringen anmärkta. Men dessa olägenherter hafva li uppenbarligen sin grund hufvudsakligzen i sak-ls naden af en fast och välordnad reglering af ar-1 måns pensionering, icke uti tillvaron afen sär-: skild armen tillhörig pensionskassa; och afdel-!1 ningen anser, för sin del, att desamma icke alle( nast kunna utan kassans öfverlemnande till sta-q ten afbjelpas, utan äfven skulle, om en sådan t åtgärd, utan vidare förfoganden i afseende på ct statens bidrag och pensionsstaterna vidtoges, ill väsentlig mån qvarstå oförändrade. NE: Vid genomgående af de anmärkningar, i frågalt om armåens pensionsväsende, som utir.kets stän! ders underdåniga skrifvelse af den i Oktober 1860 blifvit framställda, och hvilka synas hafva js äfven vid sistlidne riksdag gjort sig gällande, !l kan icke förbises att den främst anmirkta omständighet att vid hvarje riksdag statsidrag må-r ste beviljas för upprätthållande af den amens pen1 sionskassa, efter gällande stat, åliggand penswne, ring, samt att medel behöfva särskildt envisas för pensionernas ökande, har sin grund uti otill-c räckligheten af pensionskassans tillgångar ochl4 således, ehvad samma kassa af staten iötvertoges eller under sin nuvarande förvaltning boibehölles, måste påkalla lika betydliga, om ej höögre statsbidrag. De, till sammanräknadt beloopp af vid pass 3 millioner 600,000 rdr rmt uppgåeende kapitaler, som armåns pensionskassa anttingen för närvarande har mot 6 procents ränta uttestäende, ; eller för hvilka hon innan kort kan emotse sådan ränta, torde nemligen icke alltid celler fullständigt kunna af staten görus till lika hög proc. fruktbärande; och då, i allt fall, icke större vinst af dessa kapitaler kunna på denna väg påräknäs, qvarstode den nöd ändighet lika bjudande, som vid de sednare riksdagarne förmått rikets ständer att för armens pensionering tillskjuta betydliga bidrag af allmänna medel. I händelse landtförsvarskomitens, cf K. M:t i hufvudsakliga delar gillade förslag skulle varda af rikets ständer godkändt, i hvad detsamma föreslår att, på samma gång den ifrågasatta öfverlåtelsen till statsverket af pensions-kassan:! bragtes till verkställighet, denna kassas andel : uti krigsmanshuskassans inkomster :måätte tilll. sistnämnde kassa, för att åstadkomma nödig för(: bättring i det afskedade manskapets pensioner. få återföras, så skulle staten dereiter iför det militära pensionsväsendet nödgas, utom de bidrag hon redan nu lemnar, tillskjuta ett mytt anslag af betydligt högre belopp än det nuvaarande kreditivet. Det statsersättningsanslag för Ys af Wadstena krigsmanshuskassas inkomstter, hvilket då skulle till annat ändamål användass, har nemligen under de 3:ne åren 1861—063 i mmedeltal utgjort 102.299 rdr 12 öre rmt årligen... Deremot synes något hinder icke möta för åstadkommandet af en fastare och mera änddamålsenlig reglering af denna angelägenhet, i hwuvilket hänseende afdelningen skall i det följannde afgifva den hemställan, hvartill afdelningen efter sorgfälligt öfvervägande funnit sig föranlååten. Det olämpliga deruti att, såsom rrikets ständer vidare anmärkt, pensionerna wutgå ur två särskilda fonder, nemligen dels af aurmens pen sionskassas egna medel, jemte det statsbidrag, hvaraf den i senare tider varit i åtnjutande, dels ock af det särskilda kreditiv, som för tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måst på riksgäldskontoret anvisas, kan icke förnekas; men det måste, å andra sidan, medgifvas att, så framt icke berörde pensionskassa skulle, vid en öfverflyttning till statsverket, helt och hållet i dess medel uppgå och all särskild bokföring derom upphöra, det mindre lämpliga i denna organisation qvarstode, om äfven en sådan öfverflyttning verkställdes. Dertill kommer, att någon verklig olägenhet af de anordningar i afseende på pen sioneringens utgörande af förenämndle 2:ne fonder, som nu finnas träffade, icke eger rum, samt att. genom de nu, dels såsom undersstöd för pensionskassans förrättningar och dels :till de s. k. fyllnadspensionerna utgående statsbiddragens sammanförande uti ett större anslag, en 1betydlig förenkling i denna del af pensionsväsenndets förvalt ning komme att inträda. AT större vigt synes afdelningen dena olikhet vara, som eger rum emellan de tvenne nuu tillämpade särskilda pensionsstaterna, eller ?denn väsentliga åtskilnad, som företer sig emellan desssa pensionsstater i afseende på grunderna och vilkkoren för p.nsioneringen. Såsom rikets ständeer anmärkt, medgifver nemligen den för armenns pensionskassa gällande stat i allmänhet poension efter uppnådda 50 lefnadsoch 30 tjensteiår, med rättighet tillika att, utan förlust af pemsionsrätten, vid 45 års ålder och äfven i vissa fall derförinnan, kunna taga afsked och efter expektansårens utgång komma at pension i åtnjutande; då deremot, enligt den förhöjda pepsionsstaten. pensionsåldern för ett större antal löntagare ät framflyttad till 55 och 69 eller 65 fyllda lefnadsår, och enligt denna pensionsstat icke i något fall medgifves pensionsrätt förr än vid 50 års ålder; hvarförutan för pensionärern: flera andra bestämmelser finnas, hvilka icke gilla för dem, som erhålla pension endast ur armins pensions kassa. Dessa skiljaktigheter i grunderna och vilkoren för armens pensionering böra, efter afdelningens tanka, undanrödjas, hvarföre afdelningen älv i den öfvertygelse, att en enda och förbättrad pensionsstat bör för armn uppgöras skall i de följande vördsamt framlägga de åsigter i afse ende på grunderna för en sådan stzat, och beträf fande det af landtförsvarskomiten ii detta ämn framställda förslag, som inom afdeblningen gjor sig gällande. Med lifligt erkännande således aff de anmärk ningars betogenhet, som af rikets : ständer bli! framställda I afseende nå den nuvsarande organ