1, som Gefleskeppet Typhon och norska skepst Hebe lidit vid sammanstötning, under stark ofte ocka i Kattegat, nära Trindelens fyrskepp, på orgonen den 15 Oktober 1863. At den anledning, att insändaren an läser agligt Allehanda, bar han icke förr än helt ny gen, af annan person derpå gjord uppmärkum, observerat ofvannämnda tidningsuppsats, varför den icke heller förr kunnat besvaras. tt svar kräfver den emellertid utan tvifvel, dels medan species facti i målet är i flera delar orikgt relaterad, dels ock förnämligast emedan ar kelförfattaren tyckes med sin uppsats hafva för . fsigt att bibringa befälhafvare å fartyg en lika ket som vådlig uppfattning af kongl. förordnin-!, en den 28 April 1863, angaende hvad å fartyg ikttagas bör till undvikande af ombordläggning. Ifrågavarande mål är instämdt af hufvudredaen för norska skeppet Hebe, apotekaren Lars Vielsen i staden Grimstad i Norge, jemte befälafvaren å nämnde fartyg kapt. Lars Aanensen mot redaren för skeppet Typhon, handelsfirman nd. Berggren C:ni i Gefle genom vice konuln Carl Runer, jemte befälhafvaren å skeppet yphon, kapten G. M. Steinmetz; och hafva de stnämnde uttagit genstämning å norska redelare tyck tors nas et och befälhatvaren på dess fartyg, med på Jlteb tående om ersättning, dels för den skada Typhon enom sammanstötningen lidit, och dels tör den raktförlust, som uppstått till följd al fartygets tillaliggande under reparationstiden, likasom hufudkärandena, å deras sida, framställt enahanda åståenden i afseende å fraktförluster och skada skeppet Hebe. Ersättningsanspråken omfatta anska betydliga summor, i det att norska rede iet fordrar ett belopp af ej mindre än 84,308 dr 61 öre, förutom ränta, samt det svenska releriet 41,110 rdr 93 öre, äfvenledes med ränta Norska rederiet har emellertid framställt altertiva ersättningspåståenden, nemligen antingen utt svenska rederiet måtte förpligtas utgifva hela yeloppet t4,308 rdr 61 öre, i den händelse domtolen al omständigheterna i målet skulle finna, utt fartygen kunnat undvika hvarandra, derest yefälhatvaren på Typhon manövrerat i enlighet ned förordningen af den 28 April 1863, eller att, lerest befinnas skulle, att skeppen voro för nära hvarandra för att undgå ombordläggning och såedes en olyckshändelse, som ej kunnat förekommas, varit för handen, domstolen i sådant fall måtte föreskrifva, det de ömsesidigt fordrade ersättningsbeloppen, för såvidt de blefve lagligen styrkta, måtte sammansl: s och beräknas å begge fartygen, efter thy dessa vid sammanstötningen voro värda. Till stöd för sistnämnda yrkande har norska rederiet åberopat 8 art. 1 i kongl. försäkringsoch haveristadgan af den 2 Oktober 1750, enär nya sjölagen vid sammanstötningstillfället ej ännu inträdt i gällande kraft. Dennas i haveristadgan lyder sålunda: Komma tu skepp, som äro under segel, på hvarandra at löpa eller stöta, utan att kunna det hindra och väja, ehvad det är om dagen eller nattetid. vid storm eller fogeligit väder, i öppen sjö, på redd eller i hamn, så at det ena eller andra brister och går i grund, eller at ett eller bävge med deras last, igenom kastande eller på annat sätt, taga der skada af, då skall sådant på bägge skeppen med deras laddning och fraktpenningar sammanslås och beräknas och hvardera draga hälften af skadan efter thy bäageskeppen med deras laddning och fraktpenningar äro värda. Insändaren har ansett sig böra förutskicka dessa upplysningar, innan han ingar igenmä e på Dagligt Allehanda-artikeln, på det att för saken intresserade personer må fullständigare, än af denna artikel kan inhemtas, veta hvad tvisten rörer. Redaktionen af Nya Dagligt Allehanda har funnit för godt att som sin egen upptaga artikeln i fråga, synbarligen utan att ens hafva tagit den ytligaste kännedom af protokollerna i målet. På annat sätt lärer ej kunna nöjaktigt förklaras dess ensidiga och helt och hållet i kapten Steinmetz och svenska rederiets intresse framställda relation at målet. Försigtigheten tyckes dock ha bjudit Allehanda-redaktionen att, innan artikeln om kollisionsmålet upptogs som redaktionens eget skötebarn, göra sig reda för dess verkliga författares trovärdighet samt att icke onödigtvis för ett kollisionsmåls skull kasta si i kollision med tryckfrihetsförordningen, som vi ansvar befaller hvar och en att vid framställningar i tryckt skrift af s. k. species facti i rättegångsmål hålla sig noga till sanningen. Etter tillkännagifvande att sammanstötningen skedde något norr om Trindelens fyrskepp under stark tjocka på morgonen den 15 Öktober, uppger artikelförfattaren, alt fartygen observerade l hvarandra på samma gång på det korta afståndet af 2, högst 3 skeppslängder, och att nästan övonblickligen derefter sammanstötningen skedde. Straxt derpå säger förf.: Tvisten har nu reducerats tll detta : Kunde sammanstötningen undvikas och på hvad sätt? Då afgörandet af denna iråga i väsentlig mån ju t bero. på fartygens alstand, då de blefvo hvarandra varse, synes det ha varit i sin fullkomliga ordning, att förf. ej alldeles med tystnad förbigått norska rederiets och dess kaptens påstående, att fartygen vid första upptäckten måste ha varit på betydligt längre afstånd än 2 å 3 skeppslängder. Detta påstående bar velat grundas på det förhållande, att, om fartygens afstånd endast varit 2 å 3 skeppslängder, Typhons beftlhafvare icke kunnat hinna att göra den manöver, som med detta fartyg ostridigt verkställdes. nemligen först att falla at och sedermera lova, hvaretter sammanstötningen skedde sålunda, att Typhon träffade Hebe på dess babords bog, och detta oaktadt Typhon, efter dess redares och befälhalvares enständiga förmenande, med sin förstäf legat i Jä eller öster om Hebe, samt båda fartygen af par. terna sammanstämmande antagits ha fallit ar? I ungefär samtidigt. Vi anhålla att få återkalla i läsarens minne, att skeppen seglade för ungetär vestlig vind eller, beräknadt etter medeldirektioI nen af uppgitterna i de båda fartygens sjöförklaringar, V. till S.. Typhon i kurs mot SSO. och Hebe N. till V. Vidare har norska rederiet velat finna stöd för sitt påstående om det längre afståndet vid fartygens omsesidiga upptäckt uti den icke ovigtiga omständigheten, att en af Typhons besättning uppgilvit tiden. som förflöt trån upptäckten at Hebes lanterna intilldess sammanstötningen skedde, till knappt 2 minuter, hvarjemte flera at He3 bes besättning antagit tiden från upptäckten af I Typhons lanterna ull 3 å 4 minuter. Med ber t räkning al fartygens hastighet (Hebe gjorde 6 och Typbon 7 ä 8 knop) samt en skeppslängd a till c:a 150 fot. borde emellertid blott 15 å 22 r a sekunder ha förflutit från upptäckten till sammanstötningen, om afståndet endast varit 2å3 skeppslängder. Då man nu tillika erinrar sig, att vid tillfället rådde stark tjocka, synes afgörandet af tvisten om afståndet ytterst bero på NN frågan: hvilket afstånd bör antagas såsvm rast, antingen det, som finnes grundadt på meddelade tidsuppgifter, eller på beråkning efter ögonmatt under rådande mörker? q Då berörda fråga nu beror lön domstolens afgörande, anse vi icke tillständ igt att yttra Oss Pl närmare härom; vi ha endast med det anförda E velat meddela ett af törf. till artikeln i Dagligt at Allehanda helt och hållet förtegadt faktum, att h ) tvist verkligen existerar om gens a L då de först blefvo hvarandra varse, och alldeles icke att parterna, såsom förf. vill låta påskina, anta git som ostridigt, att afståndet endast var 2 ä skeppslätfgder. Att afständs-förhållandet är er högst väsentlig faktor vid tvistens. slitande, be hölver knappt påpekas: och att så älven anses af förf. till hen i svenska rederiets intresse skrif na artikeln är påtagligt deraf, att han. medför sd tigande af norska rederiets påstående om afstån Cl det, såsom ostridigt anfört endast det kortaste afståndet, 2 å 3 skeppslängder, som just utgö ett af kardinalskälen, hvarföre befälhafvaren Typhon trott sig kunna afvika från författnin gens allmänna föreskrift om fertygs manövrering för undvikande af ombordläggning. (Forts.) wU——L mao RN