ÅA att beskaffenheten af Gäddvikshed i öfrigt icke l1jg u kan med säkerhet bedömas, emedan den icke gar r afrödjad; men att den är sandig och icke hv st, måste få antagas af omgifningen, som är! Et idan, samt af besigtningsmännens yttrande, att en behöfver lerfyllas. Landshöfdingeembetet I tj ar påstått, att den i detta afseende är jemngod i vd Pitholmshed. hvilket dock icke är bevisadt;afs en äfven om det skulle antagas, lärer varalsk ppenbart, att Gäddvikshed icke kan försättas i e amma goda skick med 800 lass lera, hvilka Lu;åboerna vilja påföra, som Pitholmshed medl 000 lass lera, som Piteåboerna förbundit sig påre; sra, om så mycket skulle erfordras; Ni att aldrig blifvit ifrågasatt, det Pitholmshed, ved hafdt afseende å läge, jordmån och omgifing, är bland de sundaste lägerplatser; men att Ia, säddvikshed i sanitärt hänseende är den bästa om kan erhållas, måste högligen bestridas. De TN ikare, som afgifvit yttranden om densamma, ån afva naturligtvis följt sin öfvertygelse, men inen af dem har sagt att den är den bästa. Restå ementsläkaren, som härvidlag synes vara den e .ompetentaste, har ansett den vara mindre sund f ch han har motiverat sitt omdöme, det de anIra uraktlåtit, och hans skäl hatva icke blifvit ederlagda; å att Pitholmshed erbjuder lätt och beqväm komnunikation, såväl landvägen som sjöledes, emelan allmänna landsvägen går midt igenom mötesplatsen och fartyg till 15 fots djupgående, unna uppgå i Pitsund och lägga intill sjelfva tranden, på några hundra alnars afstånd från !N olatsen ; hvaremot Gäddvikshed, som ligger omring ( mil på sidan om allmänna landsvägen. saknar praktikabel väg för tyngre foror, emedan jordmänen består af djup sand, liksom större de1 s en af sjelfva landsvägen, och hvad sjötranspora len beträftar, är väl uppgifvit, men ic Imänt 1, kändt, att fartyg kunna lägga till i heten I leraf ; att båda platserna äro belägna på norra sidan! ph, om hvar sin, Luleå och Piteå elf, hvaröfver fortskaffning sker medelst färjor; men då färjestället ölver Piteå elf, vid Pitsund, alla tider af året är praktikabelt. ty sundet, som är smalt och djupt, med stark ström, kan för tärjning hållas öppet medelst ränna intilldess isläggningen a ömstsidor håller att färdas öfver; så är färjestället öfver : Luleå elf, vid Gäddvik, flera hundrade alnar bredt och öppet för Luleå-fjärden, så att det icke ens sommartiden, då storm derifrån blåser, och ännu mindre under isläggning och islossning, kan befö faras; ucan måste då annat ställe. på omkring !s mils afstånd från allmänna landsvägen, begagnas, der landnivgsbryggor icke finnss och dit endast by-vägar leda, h ilka å dessa tider mgalunda äro uti godt skick; hvaraf måste följa, att då Luleå elf är 8 å 10 gånger bredare än Piceå ef vid färjställena och atvägarne mil, om ej mera, ötverfarten vid Pitsund är i samma förhållande hastigare och beqvämare; samt att, då Lulea elf. tilttöljd af anförda omstän digheter, lärer anses för den bästa. om icke den enda försvarslinie mot en norrifrån kommande fiende, så att säväl trupp som förråder måste öfverföras till södra sidan, är uppenbart att Gädd vikshed innehafver ett mer än farligt läge, såsom samlingsplats för trupperna och station för förråderna, i händelse at fiendens hastiga anryckning landvägen, eller öfverrumpling sjöledes; hvaremot Pitholmshed icke kan utsätias för et dylikt äfventyr, emedan förråder och trupp hasteligen sättas öfver elfven till södra sidan och vidare fortskaffas efter allmänna landsvägen, under det en öfverrumpling sjöledes synes nära nog omöjlig, då det smala Pitsundet latt kan spärras och nagra landtbatterier på den dominerande höjden å södra stranden syces böra kunna förHindra fartygs inträngande i och uppför sundet. Gäddvikshed synes således, så vidt man törmår bedöma förhållandena, alldeles olämplig till samlingsoch mötesplats för trupperna och upplag af förrå. erna. Om allt detta åsidosättes och afses både besparing af möteskostnaderna och marschdagarne l. för beväringen, lärer vara obestridligt, att blott en gemensam mötesplats bör antagas och väljas så centralt som n öjligt. d. v. s. omkring Töre el!er Rånbybyar, p det finska beväringen icke öfver all höfva måtte betungas med marscher utöfver öfriga socknars beväringsmanskaps marscher, om nemligen tjenligt ställe för en sådan mötesplats står att finna, hvilket ännu är outredt. Skall återigen Näsby mötesplats bibehållas, hvartill gagnar då att flytta mötesplatsen ifrån Pitholmstill Gäddvikshed? Enligt landskontorets uträkning skulle derigenom besparas för kronan 1800 rdr och för kommunerna minst 3100 dagsverken årligen. Det låter något; men uträkningen är grundad på antaganden att manskapet sku!le marschera landvägen, som stär i strid både med gällande författningar, hvilka stadga, att sjötransport skall företrä is använd s, der så Jämpligen ske kan; och i strid emot hittills följd praxis, som öfverensstämmer med kommunernas sanna intresse. En uträkning, som är bilagd Handlingarne, grundad på dessa sednare förhällanden och uppgjord i enlighet med utfärdade marschruter för sistlidet års möten, af konungens befallningshatvande meddelad förteckning å väglängder, samt g Jlande stadganden om antal mil, som hvarje dag, medelst tågande skall ullryggaläggas, visar deremot. att genom det sätt, hvareiter marscherna hittills blifvit ordnade, 422 marschdagar för gamla stammen och 2037 marschdagar för beväringsmanskapet bhfvit inbesparade af de marschdagar, som enligt landskontorets uträkning erfordras för tågande till Gäddvikshed; och endast detta ådagalägger orimligheten af mötesplatsens förflyttning till Gäddvikshed, under sådane antaganden. Visserligen kan invändas, att trupp och manckap skulle med enahanda besparing kunna på nu öfligt sätt fortskaflas till Gäddvikshed; men härtill svaras, att då Pitholmshed är belägen i södra ändan af lär net, kan trupptransporten verkställas med en ängbåt, som utgår från Salmenanti vid Haparanda och upptager manskapet derstädes samt vid alla mellanhiggande stationer. och på enahanda sätt, vid återfärden från Pitsund detsamma aflemnar; hvaremot det skulle erfordras tvenne ångbåtar, för att å samma tid kunna transportera manskap till och från Gäddvikshed. Men, utom det att oöfvervinneliga hinder torde möta, att härstädes, der så få ångbåtar äro i gång, kunna betinga tvenne ångbåtar för sådan samtidig transport, är ju uppenbart, att en ångbåt, som får medtaga högsta möjliga antal passagerare på sin ordinarie resetur. fan ver lla sådan transport för mycket billigare ers ttning än tvenne ångbåtar, med delade och färre passagerare, under det den ena af dem derföre måste göra en extra tur. Om således ingen fördel för kronan och kommunerna, genom omflyttningen af mötesplats vinnes, bör den tindock beviljas derföre, att Luleåboerna vilja köpa sig till denna rä tighet? Man betviflar det, ty först och främst kan det ej ske, utan att förnärma Piteåboernas, på konrgl. bref och afslutadt kontrakt grundade rätt: och för det andra skulle Luleåboernas frivilliga bidrag och länets omkostnader derigenom alldeles onödig! och utan ändamål uppofiras. Iöfrigt må anmär. kas. att det förrådshus, som Luleåboerna vilja afstå är ett, kanske 2 å 300 år gammalt span mälsmagasin, som hvarken erbjuder det utrymme som ertordras, eller uppfyller de anspråk på ren. lighet och frihet från ohyra. som äro oafvislige för upplag af gevär, beklädnads, m. fl. persedlar Att under sådane förhållanden till och mec krigskollegium anfalles för sina åtgärder, hvilke efter insändarens förmenande, icke kunde länds ett högt embetsverk till heder, är ett ytterligar bevis på Lulieåboernas oförsynta anspråk. —pp— S höja NA JI DAD Fa mr (Insändt.) Flera personer ibland dem som bivistat dokto Brobergs föreläsningar i Berns salong hafva sed nast förlidne måndag med förundran och harn nödgats bevittna det os ick. som får ega rur Ls till celannaon MNAr