VN, VN Ar vi beklaga, att samma sunda instinkt ej sträckt sig nog långt att låta komiterade ana, att hela den bestämmelse, som ålägger att inhemta landshöfdingeembetets tillstånd, uti ifrågavarande fall är alldeles onödig, tör att Degagna ett lindrigt uttryck. Vi hemställa til hvarje tänkande, huruvida samhällsordningen endast derigenom kan betryggas, att en landshöfding får makt att, utan föregående undersökning?, alldeles på målå bevilja eller afslå en begäran om rätt att idka flottning i ?sådana mindre vattendrag, hvilkas stränder ej äro odlade och der hvarken broar, vatteneller fiskeverk finnas? Eller skulle möjligen samhällsordningens kraf lika väl tillgodoses, derest man 1 detta fall läte bli att föreskrifva en kostsam, tidsödande och odiös formalilet, derest man undveke att lägga hyende under det administrativa godtycket, derest man nöjde sig med att låta de kära ?myndigheterna? ingripa först då, när tvist uppstår och lagens mellankorast verkligen påkallas. Vi fråga blott; och vi bedja alt få anmärka, att onödiga och hinderliga föreskrifter rörande den vigtiga näringsgren, som här är i fråga, ej drabba blott några trävaru-exportörer, som kunna tyckas ha god råd att underkasta sig hvilka administrativa sottiser som helst, utan företrädesvis och omedelbart den talrika skogsegande befolkningen samt en stor arbetarklass, som af samma näringsgren har sin utkomst. Då vi nu vända oss till komiterades förslag rörande strömrensning, kunna vi ej bättre redogöra för strömrensningens vigt eller ådagalägga hvilka stora betänkligheter, förslaget är egnadt att framkalla, än medelst ett referat af ett bland de utlåtanden i frågan, som på komitens anmodan blifvit af enskilda personer till densamma inlemnade, De nu gällande författningar? — heter det uti ifrågavarande utlåtande — innehålla ytterst få bestämmelser angående strömrensning och bland dem saknas alldeles några speciella lagar om strömrensnings verkställande, utan finna vi med fägnad, att i stället för sådana speciallagar hafva de allmänna lagarne sky.dat hvars och ens rätt, och sjeltve skyddade af des:a allmänna lagar hafva de, som verkställt strömrensning, insett nödvändigheten att respektera andras rätt. Vi se derför att, faetän de i riket strömrensade vattendragen betydligt öfverstiga 500 svenska mil, och fastän strömrensningarne för det mesta blifvit verkstälda på aflägsna orter och långt ifrån lagens ögon, så har dock lagens starka hand ytterst sällan behöft anlitas, för att tillrättavisa ett eller annat ob.tänksamt strömtensningsarbete.? Redan den erfarenhet, som i detta yttrande af praktiska och sakkunniga personer uttalas, bör innebära en allvarsam varning, att ej genom opåkalladt reglementerande skapa olägenheter, som hittills under en sparsam lagstiftning varit okända. Denna varnings vigt ökas ytterligare af de upplysningar om hittills utförda strömrensning.arbetens omfattning, som i utlåtandet meddelas. Utlåtandets förf. antaga, alt i de orter, der för trävaruflottningen strömrensningar egt rum, de sålunda iordningställda vattenvägars längd med visshet 2 å 3 gånger öfverstiger de allmänna landsvägarnes. — Naturligtvis ha kostnaderna, hvartill staten blott i ganska ringa mån bidragit, varit ganska betydliga; ensamt rensningen af Ljusne-elf och till dess flodområde hörande vattendrag har kostat mer än två millioner rdr, hvaraf slaten, om vi minnas rätt, tillsläppt blow 33,000 rdr. Till landsvägars anläggning har staten anslagit stundom hela, stundom från 13 till 34 af kostnaden, och till deras underhåll ha kommunerna förpligtats; men för vattenvägarnes ordnande, hvilka sedan blifvit allas tillhörighet och till hvilkas underhåll ingen tvupgits att skatta, har man den enskilda företagsamheten att tacka, hvilken således i detta fall visat sig till sin fördel, ehuru ej af myndigheterna ängsligt öfvervakad?. I fråga om dessa vattenvägars ekonomiska betydelse må besinnas, att de utgöra vilkoret för tillgodogörande af millioner tunnlan ! skog, som förut saknade nästan allt värde, ruttnade bort eller förtärdes al skogseldar, som ovårdsamheten föranledde och likgiltigheten lät fritt härja: att åtminstone trefjerdedelar af rikets trävaruexport, hvilken i värde vida örverstiger hela vår jernexport, är al dem beroende: och att med densamma åter många tusental menni skors bergning är förknippad. Några och tjugu år tillbaka i tiden var det ej ovanligt, at: en ej ringa del af Norrlands befolkning nödsakades för sitt TS ppehälle dels taga sin tillflykt till barkbröd, dels i stor skala vädja till den allmänna välgörenheten. Men sedan den tiden har strömrensningen sträckt sin välgörenhet till aflägsna skogsbygder, i det den banat transportvägar från de förut onyttiga skoarne och beredt arbetstillfällen ej blott åt essa trakters invånare utan ock åt arbetsbehöfvande från andra orter. Man kan nu påstå att derest stiömrensningarne nitiskt fortsättas, ?barkbrödet i dessa nejder snart endast skall höra till historien. Dessa arbeten, om hvilka ingen talat, inen skrifvit, och som ej gjort annat buler af sig, än att dånet af de väldiga strömrensningsskotten gifvit eko i de öde skogarne?, hafva sålunda spelat en betydande roll i vårt lands ekonomiska historia, ehuru de för den stora allmänheten blifvit nästan alldeles obekanta. Men för sin framgång hafva de mest att tacka den fullkomliga frihet, de åtnjutit, och som ej varit bunden af andra lagar än de allmänna. Med denna anmärkning, som är all uppmärksamhet värd, slutar det sakvika utlätande, vi härmed i korthet refererat, och hvilkets förf. sålunda sett en mogen erfarenhet bekräfta riktigheten af den sats, från hvilken de utgå, att nem-. ligen i näringslagstiftningen frihet bör vara regel, inskränkningen undantag, och att hvarje undantag måste vara en nödvändighet?. Gå vi nu att tillse, i hvad mån komite-. rades förslag, derest det blifver upphöjdt tll lag, botar de fria grundsatser, hvilka hitills för de välgörande strömrensningsretaoen visat förmånliva. möter St