Johan Frearik Fahreus, samt Dad ULSHESEET a den vidtwrejdade astronomen Struve, Under I fö samma tid har hon med sitt samfund införlifvat be kemie professoren i Marburg Adolf Wilhelm Her) fi: man Kolbe. lig Akademiens andre astrono: professor 5) Lindhagen, meddelade följande öfversigt of! de nyaste märkvärdigheterna inom sin vetenskap: Till de intressantaste föremål. som man påträffar på bimmeln, höra ostridigt nebulvsorna, eller dessa ljusa orörliga fläckar, liknande små molntappar, hvilka förekomma här och der ötver hela himmelssferen. Vår kunskap om dessa föremål har under sednaste tiden blitvit riktad genom nya och till en del ganska märkliga iakttagelser. Liksom den första bekanta nebolosan upptäcktes medelst det första fjerrglas, som blifvit riktadt mot himmeln, så har sedermera kännedomen om dessa himmelskroppar hållit jemna steg med den astronomiska tubens och spegelteleskopets fortskridande fullkomning. Ännu omkring ett århundrade efter tubens uppfinning eller vid bör-!s jan af förra seklet kände man icke mer än sex Debulosor. Det är först sedermera genom Lacailles och Messiers forskningar, men isynnerhet genom den mönstring af himmeln, hvilken den odödlige William Herschel med sina väldiga teleskoper utförde, man erfarit, att nebulosorna icke äro några sällsamheter i verldsrymden, utan förekomma der till ett mycket stort antal. Herschels bemödanden om denna del af astronomien hafva ;å ett värdigt sätt blifvit fortsatta af hans utmärkte son, John Herschel, som uppdagat en mängd nya nebulosor, isynneriet på södra hemisieren. hvarförutan i sednare tider lord Rosses berömda, kolossala teleskop afslöjat många små föremål af detta slag, till hvilka intet annat synredskap förmått iramtränga. För icke länge sedan har dArrest, som för närvarande är töreståndare för det nya och präktiga observatorium i Köpenhamn, företagit en ny systematisk mönstring af himmeln i det särskildta syftet att uppteckna, beskrifva och till läget bestämma hvarje nebulosa. som visar sig 1 hans tub. Detta omfattande och förtjenstfulta arbete är ännu icke fullbordadt; blott en del af detsamma har redan kommit vetenskapen till godo. Frukten deraf består bland annat uti upptäckten sö af ett icke ringa antal nya nebulosor, som undått föregående forskare på detta område. Med egagnande icke mindre af detta dArrests arbete än ock af alla andra, så äldre som nyare, förteckninvar eller uppgifter på nebulosor, som blifvit observerade, bar John Herschel nyligen: offentliggjort en fuilständig katalog ötver alla för närvarande kända nebulosor, hvaraf framgår, att dessa uppgå till det ansenliga antalet af si 5079. Vi veta, att många celesta föremål af detta slag, hvilka, sedda genom svagare tuber, presentera sig såsom nebulösa massor, med använar dande af mäktigare synredskap visat sig utgö-llis ras af en otalig mängd discreta ljuspunkter eller bi fixstjernor, som på det ofantliga atständ, påll hvilket vi betrakta dem, synas hopsmälta vlllrå dylika ljusmassor. Dessa föremål, hvilka bell nämnas upplösliga nebulosor eller stjernflockar Ik: äro otvifvelaktigt inom sig slutna systemer af lg fixstjernor eller solar, som genom öms sidiga attt traktioner äro inbördes bundna vid hvarandra.ly Vi skola icke uppehålla oss vid de manga tra-lq gor, som forskningsbegäet uppställer rörande ln dessa Sen eknin deias afstånd, deras om-lje fång och utsträckning i rymden, deras ställning In och rang inom det stora alltomfattande verids-t systemet, — frågor, på hvilka den vetenskapliga 8 forskningen hittills icke kunnat lemna annat än; förmodanden af större eller mindre sannolikhet a till svar. — Att icke alla nebulesor äro afl4 denna beskaffenhet eller låta upplösa sig ild stjernor, utan att äfven sådana finnas. som hb genom inga upptänkliga optiska medel låta ress ucera sig till stjernflockar, utan äro absolut I p oupplösliga, är en åsigt, som bland astronomer-n na gjort sig mer och mer gällande, ju omsorgs4 fullare och med ju fullkomligare optiska hjelp Ik medel de studerat dem. Visserligen hafva åenaln sidan allt flere nebulosor låtit upplösa sig ila stjernor, ju mäktigare tuber man användt tilllt v N deras betraktande, och isynnerhet har lord Rosses jätteteleskop reducerat till stjernflockar flera s nebulosor, söm förut ansågos för oupplösliga, — Id en omständighet som snarare skulle tyckas talale för en motsatt åsigt. Men å andra sidan haftvalt dessa väldiga synredskap. som i sednare tiderlu blifvit konstruerade, all tydligare lagt i dagen ls en alldeles säregen karakter hos de nebulosor, t hvilka man har skäl att anse för oupplösliga.!n Denna karakter består deruti, att, medan I s massan hos de nebulosor, hvilka verkligen lif1 rp vit upplösta eller visa tendens till upplösning, c t 4 4 E ; antager, med den stigande optiska kraft hvarmed de betraktas, ett förändradt, mer och mer kornigt utseende, så bibehålla deremot de nebulosor, hvilka betecknas såsom onpplösliga, samma matta likformiga sken, vare sig att de betraktas genom svagare eller de starkaste synrör. För öingt hafva de upplösliga nebulosorna aldrig så regelbundna yttre former och så skarpa begränsningar, som utmärka en del oupplösTiga. af hvilka åtskilliga finnas. som lförete ungefärligen samma anblick som en uf de större planeternas skifvor, ehurn jångt mindre glänsande, och hvilka derföre benämnas planetariska nebulosor. Ofta finner man hos detta slags nebulosor en förtätning af massan, uttalande sig i ett mera intensivt ljus, omkring midten af skitvan, någon gäng också omkring tvenne eller flere i skifvan symetriskt belägna punkter. hvilken förtätning stundom är stegrad till ett fullkomligt : fixstjernelikt utseende. Alla dessa omständighe. ter synas antyda, att nebulosorna af detta slag. icke äro BETE galet af en mängd skild3 kroppar, . utan bestå at kontinuerligt sammanhängande massor, hvilkas matta sken åter synes förråda ett upplöst, gasformigt tillstånd. En bekrättelse på denna absoluta å ilnad mellan upplösliga och oupplösliga nebulosor harl nyligen blifvit erhållen på spektralanalytisk väg. Spektroskopet. som redan afslöjat märkvärdiga fysiska och kemiska egenskaper ho: andra hjmmelskroppar, har nyligen af en skicklig observator blif vit riktadt mot åtskilliga nebulosor, och haricke förfelat att äfven öfver dessa föremål sprida ljus. Huggins har undersökt flera nebulosor säväl af dem. hvilka man vet vara upplösliga i stjernor. som ock sådana eom man baft skäl anse för oupplösliga, och deribland isynnerhet några planetariska, och har funnit, att dessa båda olika slag af nebulosor älven i spektroskopet visa alldeles skilda karakterer, som icke lemma något tvifvel öfrigt om deras skiljda naturer. Medan de upplösliga nebulosorna eller stjernflockarne å instrumentet framkallade spectra. liknande dem af fixstjernor och analoga med solspektrum samt utan spår al några fristående ljusa linier, så visade deremot de oupplösliga nebulosorna endast ytterst svaga, knappast märkbara sj pår at trum, men deremot eft mycket skarpt 1 dande och tvenne svagare Tjusa streck. fjusa streck, som det sednare slaget af nebulosor ramkallade i spektroskopet, befanns det stnämnda eller ljusaste motsvara den intensivaste af den atmosferiska luftens linier eller hi röra från qväfgas. det svagaste åter motsvara vätga sens spektrallinie. men det tredje deremot icke korrespondera med någon känd spe ktrallinie af terrestert ursprung. Hvad angår det svaga spåret af ett kontinuerligt spektrum, som Huggins med möda kunde urskilja jemte dessa ljusa streck. så hade han tillfälle aft öfvertyga sig derom, att detta icke härrörde från nebulosana hela yta, utan från en ensam punkt i densamma, nemligen från den centralpunkt, omkring hvilken den nebulösa massan visade sig mest kondenserad. — Ett obestridligt resultat af dessa iaktta gelser är det, att åtminstone en del af de nebulosor. hvilka icke latit upplösa sig i stjerPIL E a ss mf vätsvntligen annan heskalt