i Å I skulle frigifva Schecta ur hade utspridt rykte om att stycken (kanoner) löjtnant Pfeiff, som på kommissionens order låtit arrestera Schecta, skulle uppkallas och dömas. ?För de grufveliga våldsamheter?, som Schecta ågått, skulle aktor särskildt dömas enligt en mängd åberopade lagrum, och derjemte med 1000 daler silfvermynt ersätta 5:s lidanden. Under tiden upptäcktes den till ändring i regeringssättet tillämnade revolutionen, som skolat börja natten mellan den 21 och 22 Juni, för hvilken nio personer, från och med öfversten grefve Eric Brahe till och med löparen Erust Angel, blefvo anklagade och älta af dem redan den 16 i påföljande månad dömda att mista lifvet. Då Schecta ansågs tillhöra de med regeringssättet missnöjda, antogs at: han med dem stått i beröring, hvartill särskild anledning förefanns i hvarjehanda utlåtelser som han haft. Han förbördes derföre den 5 Juliaf tvenne kommissionens ledamöter rörande revolt-anläget; men han afgaf icke något redigt utåtande? vidare, än att han :ade, ?det han väl kunnat se förut att så skulle gå?. Tre dagar efter det kommissionen dömt grelve Brahe och de öfriga konspiratörerna? till döden, begärde och erhöll Schecta företräde hos kommissionen, emedan han lofvade ?upptäcka något, som vore i anseende till rikets säkerhet ganska angeläget?. kommissionen ställda skrifter, att ns Order Men till kommissionens stora harm började . han sina upptäckter med att förnya sitt yrkande ?om åtskilliga herrars och personers! afhörande såsom vittnen uti ett pleno plenorum och det emot alla riksens fiender, dem han genom samma viltnen ville utröna?. Derefter och sedan han erinrats om sitt löfte, ingick han i en vidlyftig rapsodisk, men allsicke upplysande berättelse: vid sin ankomst till riksdagen hade han ej hört annat talas om än att försvara lagarne och friheten; snart hade Lars Larsson från Wermland, som han funnit vara en rätt ärlig svensk, beklagat sig att det stod illa till i bondeståndet, och derjemte försport att stämplingar vore å färde; att å Johannis kyrkogård en lapp blifvit funnen, hvari folk uppmanades att samlas; att vid riddarhuset skulle kanoner med ammunition förvaras — hvilket Schecta funnit af mycken vigt?, och ehuru han ej dertill satt tro, dock å viss ort upptäckt?; han hade vidare med åtskilliga underofficerare samtalat och af dem erfarit att gemenskapen vore väl simnad; och i afseende på kanonernas befint lighet i bodarne vid riddarhuset väl ingen visshet vunnit, men gifvit en korpral vid gardet fyra plåtar för det att han skuile taga reda på saken, hvarom dock ej upplysning vunnits, enär Schecta straxt derpå blef arresterad. Då kommissionen nu ansåg att vidare undersökning med Schecta till intet gagnade, afgaf aktor den 29 Juli sitt slutliga påstående uti en lång skrift. Han anmärkte ?att ehuru menniskoslägtet, uti samhällen förenadt, alltid varit lidande genom gudlöshet och odygder, har verlden likväl aldrig haft så bedröfliga påföljder af någotdera, som af fantaster, antingen i teologien eller i politiken, hvarpå historien lemnade oräkneliga exempel. Någon tid bortåt hade Sverge af det sednare slaget vurit plågadt, och då de talat om regeringssättet hade de alltid som hufvudregel uppställt: en gud och en konung. I anledning häraf ingick aktor i en längre deduktion för att bevisa att denna regel vore falsk. ?Den ogudaktigaste iverlden till och med, hvilken blott erkände Guds herrliga egenskaper, borde nemligen häpna öfver den jemnlikhet, hvari en dödlig menniska sättes med Gud sjelf: Om f i L l S S GC 1 —-MOMLLLOD HA NA Gud så ovisligen styrde verlden som många konungar styrde sina riken, så kunde han ej vidare kallas Gud. Och om konungarnes ofullkomligheter — od)gder och grymheter åeidosatta — blifva goda egenskaper, så I skulle den fromme konung David hatt orätt, och den vise Salomo felat för mycket, då de om konungar göra samma beskrifningar, som öfver andra menniskor. Det enda tillfälle, då konungar rätteligen, fastän ligurativt, kallas gudar, är, när de älska sanningen och göra rättvisa, hvilket den heliga skrift lämpar för samma orsaker på alla jordiska domare, men eljest icke.7 — anligt aktors förmenande borde också hufvudregeln så uppställas: Vi dyrka en Gud, och styras at en konung med rådsråde, efter den lag som folket igenom sina ullI myndiga och dertill maktegande ständer hafva gjort.? Derefter gick aktor Schecta närmare på lifvet, erinrande att han ?uti politiken var besvärad af fantasteri, hvarmed han brutit sin ed?; att han velat ställa öfversten af gardet, som på ständernas befallning häktat honom, till ansvar och begärt att konungen ngelset, att han varit fördolda kring riddarhuset och begärt att manskap med laddade gevär skulle plaIceras på torget och vid tullarne, att han hade gjort invändningar mot rikets ständers beslut om deras kommissions domsrättighet, samt till rättande häraf begärt plenum plenorum, och slutligen att han ohemult aungripit en talman och angripit honom för sädant som inom ståndet förelupit — allt med sådan hårdnackenhet som vore hi strallbart. Af allt detta hade aktor blifvit öfvertyfå d lgad att om icke Schecta ?vore besvärad, jemte sin högfärd, med en fantastisk hulI vudyra? borde aktor mot Schecta, som förolämpat rikets ständers höghet och dymedelst begått crimen leese Majestatis, åberopa 1 5 kap. missgerningsbalken, men som kapten Schecta i anseende till det föregående icke lärer kunn: anses såsom yr i hufvudet, och dess fantastiska tänkesätt ej mindre än hitintills torde förleda honom till Tal att dilta ARnh krinocnrida dessa och