bestraffning för enahanda förseelse; fördenskull och emedan, ehuru de utaf Sundström till ådagaläggande af sin oskuld åberopade och på ed hörda vittnen, som vid särskilda tillfällen under aftonen från kl. 5 till kl. !2 10 sammanträffat med Sundström och några af dem tillsammans med honom intagit spirituösa drycker, intygat att Sundström icke varit af starka drycker öfverlastad och jemväl, fastän Sundström under eftermiddagen förtärt starka drycker, ändock uttalat det omdöme, att han varit fullkomligt nykter och redig, Sundström äfven om han icke kan anses lagligen öfvertygad att hafva vid tillfället kl. 9 på aftonen, då Rosenberg med honom sammanträffat, varit af starka drycker öfverlastad, likväl genom underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse de varningar och förbud emot att under uppassningstur aflägsna sig från upppassningsstället in på krogar och der förtära starka drycker, hvilka varit gifna för bibehållande hos lotsarne af påpasslighet och den under lotsning erforderliga sinnesredighet, hvarförutan menniskors lif och egendom lätteligen förspilles, gjort sig förfallen till den, med anledning af rapporten, Sundström ålagde och jemväl af honom undergångne extra-judiciella bestraffning i andra graden af sex dagars arrest vid vatten och bröd, och följaktligen Rosenbergs ifrågavarande, den 29 Nov. nästlidne år daterade rapport, deruti Rosenberg anmält att Sundström syntes ej vilja bättra sig med supandet, och att Sundström aftonen derförut öfverlastat sig till och med under sin uppassning, så att Rosenberg ansåge honom med fulla skäl hafva gjort sig förtjent af en förnyad tillrättavisning, icke ådragit Sundström annan eller strängare bestraffning, än hvartill Sundström i allt fall gjort sig skyldig; ty finner krigsrätten det Rosenberg icke kan sakfällas till den emot honom angifne förbrytelse att hafva afgilvit osannfärdig rapport till Sundströms förfång ; hvadan krigsrätten befriar Rosenberg från:de ä honom i målet framställda ansvarsoch ersättningspåståenden; vid hvilken utgång af målet Sundström sjelf får vidkännas sina derå hafda kostnader samt förpligtas godtgöra de af honom i målet åberopade och afhörda vittnens inställelse hos krigsrätten med de af dem fordrade och i Sundströms egen kostnadsräkning uppförda belopp. (Här följer förteckning öfver vittnenas namn och äskade ersättningar, uppgående tillsammans till 132 rdr 82 öre.) Ifrån förestående beslut voro kaptenlöjtnanten Heilborn, premierlöjtnanten Thorssel och sekundlöjtnanten de Champs skiljaktige och förenade sig dessa ledamöter uti följande skriftligen författade yttrande: Mot det af krigsrätten nu fattade beslut om t. f lotsåldermannen Rosenbergs frikännande från ansvar och ersättningsskyldighet i detta mål och lotsen Sundströms vidkännande af rättefånaskostnader m. m. derför, få vi ofvannämnde ledamöter af krigsrätten anföra reservation, stödjande denna vår reservation på hvad vi under rättegången inhemtat, dels af vittnenas, dels af Rosenbergs berättelser, hvilka, enligt vår tanke, tydligt utvisa, att Rosenberg, förhastadt och af okunnighet om vådan deraf, afgifvit till sin närmaste förman, lotskaptenen m. m. Thornander, en rapport, hvilken haft till följd att Sundström blifvit för fylleri ådömd 6 dagars arrest vid vatten och bröd, och hvilken rapport ej varit med sanna förhållandet öfverensstämmånde, då alla vittnena tydligt sammanstämma deruti, att Sundström både före och efter samtalet med Rosenberg vid niotiden ej varit, som i densamma angifves, öfverlastad, utan tvärtom fullkomligt nykter. Hvad den rödbrusiga ansigtsfärgen beträffar, hvarpå Rosenberg särdeles fäst sig, så finna vi det ganska besynnerligt, att han deraf, då de en mörk Novemberafton ute samtalade, kunde taga sig anledning bedöma Sundström såsom öfverlastad. Mot Sundström har visserligen förekommit, att han varit inne på krogen och gått från sin uppassning vid ankommande fartyg, men som derom i rapporten ej nämnes ett ord, anse vi att detta ej tillkommer krigsrätten att bestämma. Till följd af hvad sålunda under målet blifvit upplyst, synes oss att bemälde Rosenberg gjort sig skyldig till, att af öfverilning och misstag hafva missbrukat den tjenstebefattning honom tillstadd är, hvarföre han, enligt 2 kap. 33 af K. M:ts krigsartiklar 1798, jemförde med den ändring som för sådant straff finnes stadgadt i 1 S i K. M:ts nåd. cirkulär af den 26 November 1812, bort dömas till: en månads arrest å högvakt, betala skälig ersättning till Sundström och vittnena för inställelse å rätteångsdagarne, betala alla rättegångskostnader i detta mål, och dessutom ersätta Sundström för sitt lidande med, fem rdr rmt för hvarje utständen arrestdag. Äfven anse vi att den bestraffning Sundström för fylleri fått undergå, ej må för framtiden ligga honom till last. Sundström har anfört besvär öfver utslaget hos krigshofrätten, för hvars blifvande beslut vi i sinom tid skola redogöra.