skulle vi ej vara så ifriga att förorda honom, om fråga endast vore om några års uppskof med tillgodogörande af den vinst, som den nya handteringen erbjuder landet. Vi ha ett annat skäl som väger mera. Genom den al!männa obekantskapen med bessemermetoden och dess fördelar riskeras nemligen att en stor del af vinstån spelas oss ur händerna. Utländningen, som bättre än vi är initierad i förhållandena på verldsmarknaden, vet äfven att bessemerstålet har ett stort värde och förstår att bedöma hvilken enorm skatt ligger begrafven i våra jerngrufvor. Han skall ej heller försumma att söka tillegna sig den. Han skall komma hit och köpa våra bästa grufvor och jernverk af de nuvarande, om deräs rätta värde okunniga egarne, mången gång säket till ett pris, som skall förefalla dem sjelfva iabulöst, men som är ett intet mot deras verkliga värde, och på detta sätt skall den enorma vinsten af åtminstone en delat dem gå för landet förlorad och i utländningens ficka. Att detta ej är en obefogad skuggrädsla, bevisa de rykten, som litet emellan äro synliga i våra tidningar, att våra förnämsta stålverk, Högboverken, skola säljas till utländska bolag, och för hvilka rykten säkerligen till grund ligga anbud, som blifvit gjorda af dessa bolag. Författaren af denna uppsats har sig dessutom bekant, att ett bolag för närvarande är under bildande i Eng land för .tt tillhandla sig några af Westmeanlands förnämsta jernverk och der an lägga en bessemerfabrik istor skala. För ett engelskt bolag är det en småsak att uppsälta ett bessemerverk, som tillverkar en mil hon centner stål årligen. På denna tillverkning hade, måhända för everdliga tider. en årlig nettobehållning af, vi kunna gerna antaga, 10 millioner rdr, som kunde tillhöra de nuvarande svenska egarne i stället fö den summa af måhända ett par tre millio ner inalles, som de få för sina egendomar. Då man ser blotta möjligheten af en sådar sffär, måste man beklaga att de svenska la garne göra sådana transaktioner så lätt verk ställbara. Vi sluta denna uppsats med en uppma ning till våra jernverksegare, att vara pi sin vakt och ej för en övonblicklig och, hu han än må förefalia dem, dock jemförelse vis lumpen vinst afhända sig och landet er egendom, som är oersättlig. Vi tillåta os äfven, att än en gång uppmana dem, son vederbör, in specie jerukontoret att genon allmänhetens upplysande och genom at skaffa ljus i alla de punkter, som äro vä sentliga för bedömande al den vinst, bes semerhandteringen kan tillskynda sina id kare, afvända faran för att våra jernverk I hvilka just genom denna handtering fått sit rätta värde och otvifvelaktigt utgöra vå förnämsta egendom, skola gå oss sjelfva u . händerna, och att utländni. gen skall skörd en vinst, som skulle vara vår, om blott 4 I ville utsträcka handen efter honom. A—l.