— Utförsel af bränvin från Danmark. Kommerskollegium har i officiel väg erhållit del af en i Danmark den 24 sistl. Febr. utfärdad lag angående den ersättning af förut erlagda afgitter, som vid utförsel af bränvin irån nämnda land hädanefter kommer att ega rum ; och är denna lag, hvilken der 4 nästinstondande Mej träder i verkställighet, för dem, som önska af densamma taga käpnedom, tillgänglig i kollegium uppå anmälan hos registratorn, —— — Skeppsbrottet vid Väderöarne. Härom skrifver en korresponden från Strömstad till Bohus Läns Tidning: I förra veckan begrofs här den vid det fasans fulla skeppsbrottet på Väderöarne ihjelfrusne skräddarmästaren från Honfleur, hvilken, jemte de vid lif varande tvenne matroserna, blifvit hitförd till staden. Den aflidnes l1:k var alldeles genomfruset och ansigtet, som småningom stelnat under kölden, utvisade att han varit en utmärkt vacker man; han hade på sig 500 rdr, hvilka af lotsarne öfverlemnats till hr konsul Boman. Af de tvenne räddade matroserna var. den ene, Beckman, son till en lots på Kosterön och af en ovanligt stark kroppsbyggnad, så alt han vid hitkomsten kunde gå ute; men den an-. dre, jungmannen, måste förblifva sängliggande. Beckman berättar om skeppsbrottet, all då brig-. gen första gången stötte, hade kaptenen yttrat att de voro ohjelpligt förlorade, emedan de befunno sig inne i bränningarne; att skräddaren då bedt Beckman surra sig fast vid fockmasten, hvilket denne också gjort; att då fartyget stötte andra gången och stormasten gick örver bord, hade Beckman, han visste icke huru. kommit upp i märsen på denna. der han höll sig fast, men öfverspolades oupphörligt af vågorna. Efter någon tids förlopp ropade han och frågade om några andra voro vid lif, då han oaktadt dånec från bränningarne hörde svar från flera olika punkter. Tid efter annan upprepade han dessa tillrop; men för hvarje gång fick han allt färre svar och slutligen intet. När dagen ändtligen inbröt var uften ovanligt tjock och dimmig; men längre fram på dagen kunde han dock urskilja kaptenen, skräddaren och jungmannen; han tillropade derpå den förstnämnde, att han för all del skulle röra på sig för att bibehålla värmen. men han fick intet svar, och kort derefter nedstörtade kaptenen och försvann idjupet. Jungmannen kunde icke svara, men han såg honom ännu röra sig något. Skräddaren deremot hade icke kunnat hålla sig vaken, utan somnat och i detta tillstånd stelnat, ty han var alldeles ötfverhöljd af s. En ångbåt från Fredrikshald, der fartyget var hemma, for genast ut till stället och beigade hvad som kunde bergas af riggen m. m. ÖOaksadt de olyckliga befunno sig i denna svåra beägenhet i nära 36 timmar, är det dock Becknans öfvertygelse att ingen likgiltighet eller försummelse visats å lotsarnes sida, emedan den len tjocka dimman hindrat dem ifrån att se så ångt ut som der olyckan hände. —