de ofvan åberopade särskilda besluten för Göteborgs och Bohus län, derefter af rikets ständer fastställdes, hvilka omständighetei statsrådet Bredberg icke tagit i betraktan. de, utan sålunda äfven rörande dessa hem. man upphäft Kongl. Maj:ts och rikets stän. ders beslut. Beträffande förf:s antydan, att den lindri. gare beskattningen å rTåoch rörssamt insockne, än å allmänt frälse, tillkommit genom egarens af den förra kategorien börd eller stånd, så var det icke blott dessa egenskaper hos egaren, hvilken befriade de förstnämnde hemmanen från vissa onera till staten, utan den vida vigtigare, att med dessa hemman afsågs sätesgårdens ?tarf och beqvämlighet, det vill säga densammas bättre skötsel, hvarpå förr lades stor vigt, så stor till och med, att sätesgårdar, som icke med tillräcklig manbyggnad voro försedda, förlorade sin säterifrihet. I sammanhang härmed taga vi oss friheten erinra, att då förf. antyder, det beskattningen i afseende på insocknehemman inträlffat under en tid så aflägsen, att man icke utan yttersta svårighet kan utreda då befintliga rättsförbållanden och tillämpa då gällande författningar, så är nämnde svårighet ganska lättlöst genom anlitandet t. ex. af Rabenii handbok i kameral-lagfarenheten, och i förevarande fråga genom det kammarkollegii utlåtande, som afgafs i fråga om Myrekullas beskattning. Vi erkänna dock villigt, att vi felat, när vi yttrat, att i beslutet rörande nyssnämnde fråga alls ingen princip kan uppdagas?, ty en princip finnes der verkligen — den nemligen som uttryckes med: ?Sic volo, sic jubeo, stat pro ratione voluntas?. Följderna af den nu uttalade tolkningen af 18529 års författning skall tvifvelsutan icke länge låta vänta på sig. Det är flera hundra hemmansegare, som deraf skola beagna sig och, med åberopande af K. M:ts beslut, yrka dels ändring i roteringsverken, dels restitution af för högt debiterade onera. Huruvida vederbörande underordnade embetsmyndigheter då skola fortfarande tilllämpa 1829 års kungörelse eller K. M:ts i strid med denna sedermera fattade beslut, är ej lätt att förutsäga; men det förefaller oss dock sannolikt, att den i grundlagsenlig väg tillkomna författningen blir tillämpad i de lägte instanserna, till dess den formligen blir upphäfd i de högre. Slutligen bör nämnas, att vi gerna se att alla onera, som betunga jorden, lindras eller afskaffas, blott det sker på grundlagsenlig väg. Men rättigheten både att pålägga och befria jorden från skatter vindicera vi åt rikets ständer, och äro fortfarande af den mening, att K. M:t icke eger att, utan ständernas derom förut fattade beslut, upphäfva 1829 ärs här ofta nämnde författning. Och härmed är vårt genmäle till författearen i Posttidningen afslutadt. Det ofta nämnda regeringsbeslutet är af den stora betydelse äfven i principielt afseende, att vi förmoda, det ett blifvrande konstitutionsutskott derå skall fästa behörig uppmärksamhet. bossnemsem—————— 12 ————