STOCEHOLM der 16 Mars IT gårdagens nummer införde vi ett ur Posttidningen meddeladt svar på vår uppsats under rubrik Ett märkligt regeringsbeslut. Det är till granskningen af detita svar, som vi nu skola återkomma, och anledningen dertill är dels att åtskilliga vigtiga omständigheter af förf. i Posttidningen utelemnats och dels att tvistefrågan både ur konstitutionel och statsinkomstlig synpunkt förtjenar uppmärksamhet. Till stöd för regeringens nyligen fattade beslut rörande den hemmanet Myrekulla tilldelade insocknefrihet, fastän det från säteriet Tjölöholm afsöndrades före den 6 April 1810, åberopar förf. i Posttidningen statsutskottets vid 1829 års riksdag afgifna betänkande i fråga om från säterier afsöndrade råoch rörs samt insockne frälsehemmans ifrågasatta åtnjutande eller förlust afinsocknefrihet. Till stöd för vår uttalade åsigt, få vi deremot åberopa rikets ständers skrifvelse vid samma riksdag, hvari förekommer, att de sedan år 1810 afsöndrade hemman af ofvannämnda natur icke hafva genom en sådan afsöndring deras friheter förlorat, hvarvid rikets ständer likväl funnit de afsöndringar, som före den 6 April samma år egt rum, icke härå unna tillämpas?). Det var på grund af denna skrifvelse, hvaruti statsutskottets uttalade mening icke ens omnämnes, enär den icke af ständerna godkändes, som k. kungörelsen den 31 Okt. 1829 utfärdades. Att, såsom förf. i Posttidningen, gjort, åberopa ett utskotts betänkande, som ej af ständerna gillades, men förbigå hvad de sednare i frågan beslutit, är på sin höjd en advokatyr, som allenast borttrasslar hufvudfrågans utredning. Med vetskap derom, att förut stadgadt var, det alla afsöndrade hemman hade förlorat deras insocknefrihet, dernäst att K. M:t endast ansett böra afgöras om en sådan förlust skulle fortfarande ega rum äfven för de efter den 6 April 18107 afsöndrade hemmanen, och vidare att motivet härtill var adelns samma dag kungjorda afsägelse af sin exklusiva rätt att besitta den ypperliga frälsejorden — torde enhvar finna ätt genom 1829 års kungörelse det mla stadgandet ändrades endast beträfande de efter 1810 afsöndrade hemmanen, men alldeles icke de före samma tid skedda afsöndringarne, derom det gamla stadgandet blef Oförändradt. 1829 års kungörelse blef också i öfverensse härmed tillämpad af K. M:t vid särskilda tillfällen dels nyssnämnda år, dels under åren 1833, 1839—1842 och 1844 i fråga om roteringsverket i Halland samt Göteborgs och Bohus län, dervid, med anledning af anförda besvär eller ansökningar, K. M:t förklarade, att, i enlighet med 1829 års kungörelse, hemman, afsöndrade före 1810, förlorat sin förra frihet och således borde ordinarie roteras. Sedan till följd häraf hemmanen ordmarie roterats, blefvo roteringsverken i sådant skick af rikets ständer fastställda, hvilket kan inhemtas af k; brefven den 10 Okt. 1848 och den 8 Okt. 1851. Efter sådan föregången tolkning och tilllämpande af 1829 års kungörelse både genast efter dess utfärdande och sedan vid flera tillfällen, har det varit statsrådet Bredberg förbehållet att förfara i rak strid dermed, och sålunda upphäfva beslut, fattade både af K. M:t oeh rikets ständer. Förf. i Posttidningen har trott sig finna ett kraftigt stöd för statsrådet Bredbergs åtgärd uti k; kungörelsen den 23 Maj 1857, och i sådänt, hänseende citerat början deraf, men visligen undanhållit läsaren det slutliga stadgandet, nemlisen att hvad som förordnats icke komme att verka någon förändring i hvad författningarne rörande efterräkning af de alldeles icke, eller ock till för ringa belopp debiterade räntor och andra utskylder, förmå och föreskrifva?. Om nu 1857 års författning kan anses tillämplig på den långt före dess utfärdande af kronofogden väckta frågan om Myrekulla, hvilken ingalunda uppkommit vid den i kammarkollegium nu påg ende granskningen af jordeböckerna, till efterrättelse hvarvid författningen uttryckligen är gifven, så synes aft derifrån något stöd vid det nu klandrade beslutet icke lagligen kan hemtas, men väl motsatsen. Af det i sammanhang härmed af författaren i Posttidningen omnämnda kongl. beslufet angående hemmanen Almag i Göteborgs län — äfven kontrasigneradt af statsrådet Bredberg — ha vi tagit kännedom, och dervid inhemtat, att med detta beslut står än värre till än med det om Mvyrekulla. . Hvad som blifvit anmärkt om det sednare, gäller äfven om det förra; men dertill kommer särskildt, att då Myrekullas afsöndring före år 1810 icke var känd vid roteringen, hvarföre detta hemman extra roterades, så eger ett motsatt förhållande rum med hemmanen Almag, som derföre blefvo ordinarie roterade, hvilken rotering, som äfven utgjorde föremål för pröfning specielt uti ) Afven om rikets ständer slutat sin härofvan eiterade skrifvelse med ordet förlorat, så hade beslutet varit lika klart, nemligen att de insockne frälsehemman, som efter 1810 blifvit från sina respekt. säterier afsöndrade, skulle åtnjuta, men de hemman af samma natur, som före nämnde tid atsöndrats, hade förlorat sin insocknefrihet. Med de tillagda -— m härofvan citerade orden, hvarifrån etc., åsytta; SCH, Avartsra aASyl I ma fer NN