se — mare kanske än någon annan af minabarn, dem Gud alla bevare! Du har sjdf ett barn och du vet, huru du skulle tag: det, om du skulle stå bredvid och se på, att gråben tog det i famn.? cTänk inte far att det inte är bittert för mig att sakna ett sådant ord, som fars medgifvande?, sade hon med en stämma, som hade så svårt att komma hörbart öfver läpparne. Jag vet, att far alltiid har tagit det rätta till räds, men ingen gär fellös, och vi kunna alla ibland behöfftva att se oss om och tänka först på det, ssom vi kanske tagit miste om. Det är ju så vvanskligt att afgöra förspillandet af två liif, änskönt det gäller blott det korta jordeelifvet. — Ville far bara tänka på, hvad det; skulle bli af honom, om det, som han lkanske länge byggt på, blefve nedrifvet. Ja, han började i god tid att bygga på det,han, visserligen i väl god tid. Och du höll inte stort mer emot då, än nu.? 7: Hon blef röd som blod och lutade sitt hufvud i händerna ned emot bordsändan. De tego begge en kort stund efter detta, tilldess fadern åter sade: tJa, det hör nu inte hit; det är förgånget och det är bara det, som kommit efter, som skall rättas på.? Det gör mig inget ondt, att få vara med i domen?, sade hon upplyftande hufvudet. ?Det gjorde mig mera ondt, när jag hörde far döma mig med sådant fördrag och honom med så oförtjent ofördragsamhet. Och nu, när jag fått mitt, var inte för hastig att säga ett ord till Gunerus, far! För det gagnar ändå så litet och kan göra ondt, så himmelsvidt! AÅhnej, jag gör väl inte det; deet hastar inte. — Tro den, som har tagit den stöörsta de