ej skola dröja all iIramkalla nya. Den nu pågående neger-emancipationen i Norra Amerika är en af de företeelser, som i närvarande stund äro mest egnade att ådraga sig hela den civiliserade verldens uppmärksamhet. Efter en dansk tidning meddela vi en sammanfattning af hvad som : hittills blifvit gjordt och redogörelse för sakens närvarande ställning. Kongressen har, som bekant, beslutat den vigtiga författningsändring, enligt hvilken hvarken slafveri eller ofrivilligt arbete, med undantag af det straffarbete, som af domstol ålägges för förbrytelser, får existera inom unionens gränser, på samma gång det genom särskilda lagar uppdrages åt kon-: gressen att bringa frigifningen till verkställighet. Första steget är upprättandet af en. emancipationsbyrå. Förslaget antogs den 31 Januari med 119 röster mot 56, i det 17 demokrater röstade för detsamma, hvarefter det kringsändes till stadfästelse af de enskilda staternas lagstiftande församlingar. Detta har också redan skett i Maryland, Missouri, Vest-Virginia, Pennsylvania, Newyork, Ohio, Illinois, Indiana, Kansas och linnesota, samt i de tre ny-engelska staterna Maine, Massachusetts och Rhode Island. Man kan dessutom säkert vänta anslutning af de andra nordoch veststaterna, måhända med undantag af Newyersey ). Delaware, den minsta af alla unionsstaterna, hvilken blott räknar 1 å 2000 slafvar, har deremot förkastat förslaget, medan der. emot Kentuckys guvernör tillrådt des antagande, men derjemte yrkat att unionen skulle betala en summa af 34 millioner dollars i ersättning till slafvarnes egare, hvilket skulle utgöra 150 dollars för hvarje slaf. Enligt 1860 års folkräkning hade staten 225,000 slafvar. Frågan är nu, om man till stadfästelsen skall behöfva samtycke af 27 stater (34 af 36) eller af 19 (34 af 25). Några påstå nemligen, att då man icke erkänner utträdandet ur unionen, man måste begära alla staternas samtycke; då deremot andra förmena, att de upproriska staterna genom upproret förspillt sin rätt, och att de icke kunna medräknas, emedan deras nuvarande regeringar äro olagliga. Ch. Sumner hyser den sednare åsigten och har i senaten föreslagit att blott de i unionen faktiskt befintliga staterna skola tagas i beräkning; likasom det förut af majoriteten inom kongressens båda afdelningar blifvit beslu-! tadt, äfvensom af valmötena för presidentvalet. Delar man nu den förstnämnda åsigten, så skall man nödgas vänta tills de helt . och hållet eller delvis återeröfrade staterna, Tennessee, Louisiana och Arkansas, erhålla lagligt erkända regeringar. Men om än Delaware således vägrat stadfästa slafveriets afskaffande, så länge det utgör en unionsfråga, synes dock eit parti finnas, som önskar dess upphäfvande såsom en statens enskilda affär. Missouri hade redan den 14 Januari vid ett folkmöte med 60 röster mot 4 genast och obetingadt upphäft slafveriet, och detta beslut stadfästades genast af guvernören. Tyskarne ha stor andel i detta beslut, likasom man på det hela har dem att tacka för att staten blifvit bevarad åt unionen. Slafveriet infördes 1820 af plantageegare i de södra staterna, men har aldrig öfverensstämt med landets naturliga förhållanden. För Tennessee beslutade en församling af 300 deputerade i Nashville slafveriets afskaffande mot ersättning till egarne och statens återinträde i unionen. Den 22 Februari skulle beslutet godkännas genom allmän folkomröstning, äfvensom val af guvernör och representanter skulle företagas. Äfven andra åtgärder äro vidtagna för negrernas likställighet. En neger har blifvit upptagen bland advokaterna vid unionens högsta domstol; den 12 Februari har en färgad prest, Highland Garnett, predikat för kongressens representanthus, och regeringen har förbjudit att i resepass göra någon skilnad medelst hudfärgen. Ilinois har upphäft förbudet för negrer att komma in i staten och der bosätta sig. Annu vigtigare är dock ett beslut af Sherman, att ät de befriade färgade till bosättning och uppodling upplåta ?Sea-Islands? (öarne längs kusten från Charleston och söderut till Florida, fordom slafbaronernas hufvudsäte för dess bekanta ypperliga bomull) och en 30 mil bred kuststräcka längs hafvet cch floderna. Ingen hvit får der slå sig ned ibland dem, utom officerare och soldater, som skola leda och skydda de färgades bosättning. Hvarje familjetader får 40 acres, och ett dylikt landstycke förbehålles åt de unga, som taga tjenst i unionens armå eller flotta. En general Saxton lär hafva bestyret med denna sak. Det är ett framsteg framför Banks anordning i Louisiana, der negrerna underkastas bestämda arbetsreglementen på pläntagerna, om än mot ordentlig lön och med full personlig frihet emot plantageegaren; men det är på samma gång ett erkännande att neger-racen icke förmår höja sig till samma ståndpunkt som de hvita, utan att helt och hållet afskiljas ifrån dem. Dessutom har kongressen beslutat frigifva alla negersoldater samt deras hustrur och barn. Unionens sinnesstämning mot negerracen gifver sig också tillkänna i en nyligen afsluten handelstraktat med Haiti samt