TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Carl-Johan!? sade sedan Margreta. ?Har du tackat Friberg för den granna boken du fått 2? Vånga gånger?, sade Friberg undvikande, SVi läsa godt i den ocKså nu, Carl-Johan och jag !? ?Ja, du skall ha så många tack?, sade Margreta, för att han blifvit så läraktig på sista tiden.? Hon såg icke på den, hon tackade, utan såg in i elden. Nu kom den unge husbonden in. I qväll ha vi det första nyet på året och nu må vi ta upp vårt öde!? sade han muntert och fick fatt i en psalmbok i fönsterkarmen. ?Ja, ingen raå ivifla! Deruti ligger : era än du vill tro, Margreta !? Derpå gick han ut på förstugutrappan, såg upp i nyet, tog upp boken och sprang in igen för att se efter. Detta var för dig, Margreta! Låt nu få se! Åh nej, det var dumt. Eu begrafningssalm! Det menar jag du har haft tillräckligt af. uJa, det betyder just stort!4 sade hon. Mins du, Carl-Johan, att förra året, när du tog upp och Herlog satt der på dragkistan, jag mins det så väl, då tog du up en bröllopsbön för mig. — Så mycket vill det säga!s ?Ja, det var inte litet det! sade han, alltid svarande innan han tänkte. Då be) Se ÅA. B. n:r 1—6, 8 —12, 14-—17, 19—22, 2, 26, 27, 29, 31—35, 37-39, 41, d4—47, 19—55.