fa Underrättelser från Danmark. Omsider är efter långvariga debatter grund-. lagsfrågans tredje behandling i riksrådsfolkethinget afslutad, i det att nämnda thing, med förkastande af alla ändringsförslag, förnyat det vid andra behandlingen fattade beslut. Som bekant, innehöll detta beslut, att riksrådet samtycker till grundlagens af 18 Nov. 1863 upphäfvande, så snart riksdagen och konungen förenat sig om innehållet al Danmarks framtida författning. Thinget har således uttalat sin mening, att det är riksdagen, och ej riksrådet, som bör i realiteten bestämma grundlagsfrågans utgång, och att riksrådet dervid Blott bör fylla en alldeles formel roll... Detta thingets beslut går nu till riksråds-landsthinget, der det underkastas en enda behandling. Att sluta af landsthingets hittillsvarande uppträdande i denna sak — dess minutiösa behandling af erondlagsförslagets alla detaljer — är ej alt vänta, att det skall gå in på folkethingets beslut och tillerkänna riksdagen rätt att på egen hand bestämma den blifvande grundlagens innehåll. Det är omöjligt att förutsäga, hur detta bråk skall sluta. Om landsthinget vidhåller, möjligen med några modifikationer, sitt förra beslut, d. v. s. sin förbättrade upplaga af regeringens grundJagsförslag, så lärer förmodligen folkethinget förnya det nu fattade om frågans hänvisande till riksdagen. I så fall, skall ett gemensamt utskott af båda thingen taga saen om hand och framlägga ett förslag, som underkastas en enda behandling i hvardera thinget. Den skarpa motsatsen mellan landsthinget, som genom en realitetsbehandling vill utöfva en afgörande inflytelse i konservativ riktning på den blifvande grundlagens beskaffenhet, och folkethinget, som vill häfda åt riksdagen allena rätten att afgöra om realiteten, och blott lemna åt riksrådet rätt att taga sig sjelf afdaga genom ett beslut om Novemper-grundlagens upphäivande, lemnar föga utsigt att det skall lyckas det gemensamma utskottet att framlägga ett förelag, som varder antaget. Och om det förkastas, så har man dermed alldeles stadnat i stöpet. Måhända skall regeringen då upplösa riksråds-folkethinget och pådjuda nya val, eftersom hon tycks envist etrakta sitt förfarande, att låta rikrådet först besluta i grundlagsfrågan och sedermera framlägga den för riksdagen, såsom det rätta, trots såväl riksråds-folkethingets som riksdags-folkethingets så tydligt uttaJade motsatta mening. Måhända skall hon besluta sig att se tiden an, uppskjuta de två grundlagarnes och de två representationernas sammansmältning, och tillsvidare regera med ett riksråd, som efter fredsslutet är utan mening och ändamål, och en riksdag, som är otålig att, om ock något modifierad, återintrada i sina fulla rättigheter såsom Danmarks enda lagstiftande församling. I riksdagsfolkethinget har vensterns grundlagsförslag (om 1849 års grundlags återställande) vid tredje behandlingen antagits med 58 röster mot 14, och går nu till riksdagens landsthing. I ett bref från Haderslev till Feedrelandet berättas, bland andra uppbyggeliga drag af tillståndet i det ?befriade? Slesvig under preussarnes herravälde, följande: De tyska presterna — säger brefskr tvaren — kämpa ännu städse förgäfves att skaffa sig åhörare. I Hostrups församling har det kommit derhän, att pastor Hjorth i söndags från predikstolen föreslog menigheten att sälja sin kyrka till fabrikslokal eller dylikt, emedan han såg, att ingen gick dit! Han hade nemligen endast 8 åhörare, af hvilka dödgräfvaren och socknens 4skollärare, som af presten fått uttrycklig befallning att infinna sig, utgjorde majoriteten. Danska regeringen lärer ha föreslagit ett bandelsfördrag med Schweiz samt öfverenkommelse om ömsesidigt utlemnande ar förbrytare. Den såsom utmärkt genealog bekante J. C. Lengnick, kapten vid f. d. ?Kongens Liveorps?, samt stadsläkaren, prof. B. A. Hoppe, hafva aflidit.