Rällegaugsoch Polissaker. Justitiestatsministerns utslag i målet emot boktryckaren Riis för tryckningen af profnumret till tidnin en Östgöthen? har nu fallit, 1ydamdge, förutom den vanliga besvärshänvisningen, sålunda: Som icke någon anmälan blifvit gjord angående utgifvande från boktryckeri i Stockholm af dagblad eller periodisk skrift med ofvan upptagna titel, men boktryckaren Johan Riis icke dessmindre å det honom här i staden tillhöriga boktryckeri tryckt ifrågavarande tidningsnummer, samt Riis dewförutan uraktlåtit att tryckningsort å detsamma utsätta; alltså varder Riis, hvilken härför gjort sig förfallen i förra hänseendet, enligt 4 2 mom. i tryckfrihetsförordningen, att böta 100 rdr bko och i det sednare, joalikt 1 8 10 mom. i samma förordning, till yöter 300 rdr berörde mynt. dömd att dessa böter med tillhopa 600 rdr rmt utgifva, till tveskiftes emellan äklagaren och Stockholms stads fattigvård. — Liket efter en död mansperson, iklädd rock, väst och byxor af svart kläde. uppflöt i gär eftermiddag i sjön vid Skeppsbron samt blef genast affördt till stadens bårhus. — Under sednaste Distingsmarknad häktades i Upsala för tillgrepp å Stora Torget afen släda med smide Anders Petter Bengtsson, som äfven kallat sig Anders Pettersson och uppgifvit sig vara född den 19 Sept. 1824 i Remmens församling af Elfsborgs län. Under samtal med fångpredikanten i celltängelset har han uppgifvit sig hafva begått mord i Norge, i närheten af staden Trondhiem, anhållit om bekännelsens meddelande samt sjelf uppgilvit de närmare omständigheterna dervid sålunda: ön söndag i Augusti månad 1862 vandrade Bengtsson 1 sällskap med en norrman, hvars namn var antingen Gustaf Karlberg eller Karlsen, samt en qvinna med nammet Christin, som. född i närheten af Hernösand, nu lär vara gift i närheten af Trondhiem, från sistnämnda stad vägen söderut för att gå till Kristiania. På f. m., då sommarhettan tilltog, föreslog Bengtsson, att de skulle hvila sig den hetaste tiden på dagen och, då det blifvit svalare, fortsätta vandringen, hvarföre de äfven gingo ett stycke från vägen upp i en skogsdunge. Under det de der hvilade ofredades qvinnan af K., hvarföre Bengtsson uppträdde till hennes försvar. Under det slagsmål, som till följd häraf uppstod mellan männen, och hvarunder norrmannen begagnat knif och Bengtsson en oladdad pistoi. tillfogade Bengtsson norrmannen två slag vid ena tinningen, så att han ögonblickligen föll till marken. Den medföljande qvinnan, som hittills åsett uppträdet, började nu under skrik springa till vägen. Bengtsson bar den dödades kropp i en bergsskrefva, betäckte den med mossa och sten samt fortsatte sedan sin vandring, hvarunder han efter omkring 1!( timmas tid åter sammanträffade med berörda qvinsperson, som nu på hans begiran lofvade att ej för någon yppa hvad som tilldragit sig. Efter denna händelse säger B. sig öfver densamma ofta känt samvetsförebråelser. men alltid dämpat dem medelst förtärande aj bränvin.