fördt vid Nya elementarskolan. Beträffande tidbestämmelsen föreskrifver cirkuläret att mönstring skall ske 2:me gånger om året, men i allmänhet företages densamma blott en gång. Detta är en tolkning, som möjligen intresserar föreståndaren för gymnastiska centralinstitutet att tillse om den är laglig. Några iakttagelser af lärjungarnes eget sätt att betrakta gymnastikförbuden torde äfven förtjena uppmärksamhet. Så har undertecknad vanligen funnit de sjukförklarade ynglingarne på egen hand, ute å skolgården eller hvar annars tillfälle erbjudits, sysselsatta med kroppsrörelser, som utom sin oordlnade natur varit mycket våldsammare än de som förekomma i gymnastik och under lärarens uppssigt. Underligt har det äfven förekommit att ynglingen så i detalj meddelas arten af sin åkomma. Sålunda får man höra huru en gosse omtalar sitt hjertlidande, en annan sin åkomma i venstra lungan o. s. v. En så noggrarn redogörelse torde ej vara helsosam för så unga sjuklingar, som här äro i fråga, och mången af dem skulle i okunnighet om sin svaghet måhända hafva vuxit ifrån densamma medan kännedomen derom föder oro och fördröjer uppnåendet af det normala tillståndet. Emellertid är det anmärkningsvärdt att lärjungarne sjelfva kunna hafva en så innerlig lust till rörelse, oaktadt vetenskaplig undersökning har dömt dem all sådan förlustige med undantag af gåendet. Mången anser nemligen rörelselust i sin väg hafva samma betydelse som matlust i sin. Skall gymnastikmönstringen för landets ungdom verkligen blifva af det gagn som cirkuläret väl åsyftar, torde som slutsatser af det föregående följa: 1:0 Att läkaren mönstrar i samråd med gymnastikläraren, hvarigenom den sednare åtminstone kommer i tillfälle att göra föreställning emot antagande af lärjunge, som han sjelf anser för svag för den allmänna behandlingen. 2:0 Ått mönsterläkaren åligger att åtminstone så mycket känna det ämne, hvartill han mönstrar, att han en gång varit närv .rande vid gymnastiktimman och sett alla der förekommande rörelser. 3:o Att gymnastiska centralinstitutet ålägges att i tryck framställa den undervisningsmetod som der begagnas eller ock att uppgöra en sådan i händelse den ej skulle vara bestämd ännu. 4:0 Att mönstringen utsträckes till såväl folkskolor som folkskollärare-seminarierna. 5:o At: afklädning utgör ett vilkor för all ifrågavarande mönstring. 6:0 Att den sjuke lirjungen strängt tillhålles att ej på egen hand företaga sådana kroppsrörelser som utgöra ett hån emot gymnastikförbudet och omintetgör dess nyttr samt att han icke heller underrättas om de nirmare omständigheterna af sin sjukdom utom i ce få fall, der sådant kan vara af nöden. Stockholm den 28 Febr. 1865. A. B. Santesson, Gymnastiklärare.