1laSve Slå VacK, Uad 1URNCUPDR AUG IJEIPIeE, IITAR det oaktadt kunde han ej stanna tåget på bestämd plats vid stationen. På fråga om stoppsignaler vid stationer alltid respekterats, ur plyste vittnet, att det ända tills i början af förlidet år vid flera stationer, hvaribland särskildt Ousby nämndes, varit bruk, att då tåget kom från motsatt håll mot det, hvarest semaforen stod, ingå på stationerna, fastän semaforen visade stopp. Angående semaforen vid Sandsjö anmärkte vittnet, att densamma, som var mörk och stod emot en mörk Bakgrund, i allmänhet var svär attse. Dessutom hade ett par träd och några buskar skymt densamma, hvarför vittne: efter härofvan beskrifna tilldragelse tillsade om de skymmande trädens borthuggande, hvilket också skedde. Om semaforen vid Hör upplyste vittnet, att den icke var synlig, förrän man kom in på stationen, hvarföre en särskild karl med signalflagg vid vexeln der alltid visade om stationen var stängd eller öppen. Öfverste Beijer. Ju mindre synlig semaforen är, ju större försigtighet måste lokomotivförarne iakttaga, när de närma sig stationerna. Det tyngsta tåg vittnet fört var 56 hårdt lastade godsvagnar, alla med ved och virke utom 3. Med ett dylikt tåg hade hade han gått nedför utförlutningen vid Hessleholm, 1:100 på 4000 fots längd. Maskmingeniör Johansson anmärkte åter, att det varit en godstågsmaskin som begagnats. Angående sandlådornas beskaffenhet och deras användande upplystes, att dessa hafva olika plats på olika maskiner, allt.söm dessa äro fyrkoppade eller sexkopplade. ÅA, de förra göra de i allmänhet mmdre nytta, då drithjulen först gå öfver och söndermala den sand, som utsläppes, till ulfver, innan sanden verkar på tenderbromsen. et lokomotiv Riex hade, var ett fyrkoppladt. I torr väderlek ökas alltid friktionen något genom sandlådornas användande, men i fuktig väderler verka de föga eller intet vid de fyrkopplade lokomotiven. Ar väderleken mycket fuktig, händer till och med att den söndersmulade sanden, förvandlad till en mos, endast gör banan ännu mera slipprig och bromsen halare. Dessutom blifva rören, hvarigenom sanden nedfaller på railerna, oftast vid. fuktig .väderlek eller snö tillsmetade under hjulens kringrullände: Till gårdagens referat rörande vittnet Möllers berättelse, få vi göra följande tillägg: Sedan vittnet yttrat sig om tidskillnaden mellan ordinarie tågets ankomst och sammanstötningen, hvilken tidskillnad vittnet angal till minst 12 minuter, erinrade hr Staaff, att vittnet uppgifvit detta såsom minimum, samt att han möjligen äfven skulle kunna angifva ett maximum. Domh. Det bör ju icke blifva svårt; det kan vittnet ju ange t. ex. till en halttimma. D Hr Staaff. Ja, visserligen; men då vittnet upp-!s ifvit ett bestämdt minimum, torde det äfven!1 unna bestämma ett maximum. li Domh. Nå, kan vittnet då angifva tidskillnak b —-m —mm 3 — rn dy Hr — Ke Re PN MH rr AA RÖ CC den till 13 minuter? Vittnet. Det skulle jag nog kunna göra; men anser mig Fndå böra fålla mig till hvad jag sagt, g för att vara fullt säker. te Stationsinspektoren ; Bergström och stationsmärstaren Knochenhauer inlemnade skriftliga anfö-f, randen, hvari de yrkade att blifva skiljda från målet, den förre hufvudsakligen på den grund, att han, enligt den tydning han gaf reglementet, ansåg bromsarnes antal å extratäget varit tillräckligc; den sednare åter ansåg sig utan skuld, enär han litat på att stationen skulle vara skyddad genom stoppsignal. Intendenten Frykholm, såsom ombud för trafik. styrelsen, äfvensom allmänna åklagaren, ötver6 lemnade målet till domstolens prötning, den sedI nare yrkande ansvar å Riex, såsom den hvilken ; hufvudsakligen varit vållande till olyckan, åsta, tionsinspektoren Bergström, emedan han ej anordnat extratåget med tillräckligt antal bromsar, I och å stationsmästaren Knochenhauer, emedan jt han tagit spårvexlaren från sin post. Hr Staaff. ansåg sig icke kunna å Riex vägnar öfverlemna målet i dess nuvarande skick, då för dess närmare utredning kräfdes bland annat, att Collinsäfvensom de personer, hvilka. redan aflagt f vittnesmål rörande tidskillnaden, mellan de begge? tågen, måste omhöras. Han hade dessutom för 1 afsigt att, med anledning af hvad som förekom: Ir mit, söka få-en vetenskaplig utredning afalla de I, tekniska förhållanden, som på sakens bedömande 4 kunde inverka. ;: Slutligen hade. ham anledning antaga att säkrare bevisning, orörande tiden då ! sammanstötningen : skett, kunde: anskaffas. Afl dessa: och flera andra orsaker nödgades han yrka uppskof i målet, ehuru han ytterst ogerna gjorde s det:;. ; Ett sådant uppskof ; kunde, .nemligen -leda till förlängande af Riex! lidanden, såvidt domstolen ej heller nu lemnade bifall till Riex försät)! tande på fri fot, hvilket hr Staaff dock med viss tillförsigt hoppades. En mängd nya omständig. F heter hade under dagens ransakning blifvit åda-g galagda, som visade att Riex icke varit till den Ip timade olyckshändelsen vållande, eller åtminstone i allt fall att om densamma genom någon försurfimelse :å hans sida åstadkommits, denna för? suminelse varit jemförelsevis lindrig. och att han 2? handlat under inflytande af en allmän : oordning c i trafikväsendet och de mest vidriga omständig-, heter. Om han också emot förmodan skulle känI nas skyldig till straff, blefve detta sannolikt ett af de lindrigare, som enligt nya strafflagens 14 ; kap. 9 kunna ådömas för vållande till annans l: död; någon antaglig anledning förefunnes icke, : att något af de strängare straff (straffarbete). som i sednare momentet af samma paragraf stadgas för synnerligen groft vällande, kunde drabba honom. Men nu vore just detta högsta straff, 2 års straffarbete, hvilket kunde ådömas Riex, det minimum af straffbarhet. som 5 mom. 19 af kongl. förordningen om nya strafflagens införande 1 stadgar för personers hållande 1 häkte på misstanka eller i ett fall såsom detta. Ej heller kunde det skäligen befaras att Riex, om hvars föregående oförvitliga vandel och stora redbarhet nu y sednast hans befäl vid jernvägen gifvit det för-! delaktigaste vitsord, och hvilken bindes vid fäderneslandet af kärleken till ännu lefvande föräldrar och hoppet om ett eget hem, skulle offra allt detta, för att undgå det säkerligen icke dryga ansvar, hvartill han må kunna blifva i denna sak fälld. Man borde noga taga sig till vara att bel döma den tilltalades hittills icke bevisade brotts: lighet efter vidden af den skada som timat, de mänga menniskolif som blitvit spilda, de lemlä) stades bekymmersamma framtid samt de faderoch moderlösas sorg och hjelplöshet. Allt detta förtjenade i sanning i hög grad att behjertas, och ingen kunde egna desse olycklige ett varmare deltagande än den tilltalade, som länge varit och kanske ännu utaf en och annan at dem ansågs såsom upphofsman till allt deras elände. Men skadans vidd må ej inverka vid afgörandet af den frågan: är den tilltalade verkligen skyldig och i sådantifall i hvilken grad? Hr Staaff kunde ej nog lägga domstolen på hjertat, huruvida det vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande att längre beröfva Riex det dyrbaraste af allt, den. personliga friheten. Måhända skall det, när dom en gång faller, visa sig att det lidande Riex redan undergätt är större än det straff. hvartill han kan dömas. Ännu en gång och på det enträgnaste bad hr Staaff att domstolen ville allvarligen öfverväga allt detta, då han nu ånyo framställde Riex, efter hans tanka, fullt rättmätiga anspråk på att varda å fri fot försatt. Under det att hr Staaff androg ofvanstående, syntes Riex upprörd, och anhöll sjelf, då hr Staaff slutat sitt anförande, under tårar att blifva försatt på fri fot. Rättens utslag hafva vi förut meddelat.