isade hans kamrater vackra laudskapstafor m. m. Vår småländning såg endast erpå. Slutligen blet han tillirågad om han ade något a:t förevisa. Han såg förlägen t, men tog en kritbit, uppsteg och gjordel n ring i taket med en punkt i midten och ad dem undersöka om den var rund och! iktig. Med en cirkel undersökte cc: och igen vågade försöket att göra it : an blef småländningen mera aktad, :a fven fått kunskap om att det var han s känkt vaggan till prinsen. Sedan han nä on tid vistats vid akademien, återvände van till sitt hemland och blef antagen som väradsmålare i Mo härad af Jönköpings län amt idkade sitt yrke till alla sina kunders velätenhet. Kyrkorådet i Warberg beslutade att lä. nåla dess kyrka, och begärde från vkadenien, att der få någon skicklig :a.n, var erhölls att för närvarande ingen kuna — erifrån sändas, men i Småland tanns en isar, Sven Morin, som ansågs skicklig till detta irbete. — Skrifvelse expedierades till småländningen att infinna sig för antagande af samma arbete; Han inställde sig i sinom tid, och anmälde sin ankomst. Då Morin visade sig för pastor, kyrkoråd och församlingens äldste, trodde de att det var ett riktigt spektakel, som drefs med dem, emedan den föregifne mästaren kom gående, utstyrd i en sliten, grå långtröja, skinnbyxor och hatt af grof ull, med stort brädte. Han tillfrågades om sin kompetens och sina betyg för dylika arbeten; men han, ehuru till utseendet tarflig, svarade: några betyg har jag icke här och verket prisar sin mästare, En tvekan om antagandet uppstod, och slutet blef att han måste återvända; men vär mästare fordrade då någon ersättning för sin inställelse. Såsom egen i allting fordrade han blott lärft till ett lintyg. Det beviljades och erhölls, då tog han en yxa, och med några skarpa hugg tillskar han skjortan färdig att sys och lemnade den åt en sömmerska. Detta hans besynnerliga förhållande fästade allas uppmärksamhet och efter närmare besinnande blef han öfvertalad att stanna qvar och börja med sitt målarearbete , hvilket han utförde till allas stora belåtenhet, och han erhöll icke allenast sin fordrade betalning, utan mycket derutöfver såsom present. Oräkneliga äro alla de arbeten han förrättade. Denne man, som aldrig gifte sig, förtjenade mycket penningar; men blef aldrig rik. Han bekom en liten hemmansdel iarf efter sina föräldrar, och genom inköp af sina syskon en del, så att han uti många år var egare af !g Hyltan. Detta brukades af hans syskon. Han var mycket god mot den fattige och lefde mycket tarfligt. Han påstod att man kunde lefva af mycket litet kost. Starka drycker tålde han aldrig, ej heller dem, som förtärde sådana i öfverflöd. Han hade ett vackert utseende, stor och reslig växt, med långt och svart hår, stora svarta polisonger, var i allmänhet mycket dyster och tänkande, talade mycket fort och korrekt, då det föll honom in; men blef han retad, var han häftig och krusade för ingen. Som nämndt är, var han alltid klädd mycket tarfligt, som den simplaste bonde. Ehuru han var kyrkoskrifven 1 Öreryd socken, uppehöll han sig hos sina syskon, hvilka bebodde en hemmansdel i Hyltan. Han önskade att de, liksom han, helst lefde ogifta, men detta råd följde endast en broder. Ar 1813 blef han sjuk af häftig hufvudvärk, till följd af sitt myckna tänkande, och slutade denna hans jordiska tillvaro den 4 December samma år. Hans stoft hvilari Gnosjö kyrkogård, emedan han aflidit å sin födelseplats i Hyltan af Gnosjö socken. Elter hans död fanns en hel kista med dyrbara ritningar, till en mängd af hans utförda ar beten m. fl. uti bildhuggeri och dylikt, och mycket dyrbara och fina kläder, såsom roc kar, frackar och fina stöflor (ryktet förmä ler att en del voro presenter från kongl huset), en Wasastjerna och 4 medaljer, hvil. ket han aldrig visade i hembygden. Dette delades emellan hans syskon, utom hans ritningar, samt flerfaldiga verktyger, såson målare-, bildhuggareoch förgyllare-, all af utsökt slag. Detta kunde ingen i orter begagna, utan förblef en arfvingarnes ge mensammea egendom, tills en läng tid der efter, då de genom en härjande vådeld la I des i aska. En hans halfsyster lefver ännu Toch flera hans bröderoch systerbarn, hvilkt lnästan alla hafva anlag för skön konst, så I som att måla, förgylla, öfva urmakeri m. fl mekaniska arbeten i trä och metall, me ingen har kunnat mätas med den först nämnde. Då artisten N. M. Mandelgren som förliden höst besökte denna ort, sä den aflidnes fordna arbeten, ålade han des efterlefvande anförvandter att resa en enke minnesvård å hans graf. —pr— Rättegångsoch Polissaker. Töakömna den 25 Febr. Westerdahlska balans