IL YA CI VB a AV kräddaien att med sina vanliga färger måla sfver dörrar och väggar, så att när husfolset kommo blefvo de förvånade öfver de rymma odjur af lejon och björnar, som mötte deras syn och tycktes vara färdiga utt fånga sitt rof. Under tiden öfvade vär skräddare sig så att hdn efter 4 å 5 års tid unsåg sig mogen att på egen hand föra nå en och öfvergaf sin mästare. Han blef namnkunnig och fick stor förtjenst, till förwrgelse för hans lärmästare, som ansåg att detta privilegium var honom ensamt tillhövigt. En dag då hans gamle lärjunge träffades blef han fråntagen sitt pressjern och fick smörj på köpet. Detta förtröt vär unge mästare på det högsta. Härefter beslutade han att nedlägga detta yrke för alltid ; men hvad var nu att göra? Tjena var icke roligt och i hemmet var alltför många för att nu få en skräddare på köpet. Han arrenderade ett torp vid namn Intaget. Här började vår skräddare, som nu blifvit stor och stark efter de goda ungdomsdagar han upplefvat i bygden, odla och bruka bättre än någon annan i orten. Efter kort tid förvandlade han stora ödemarksstycken till vackra åkertegar, som än i denna stund bära vittne härom. Äfven här uppenbarade sig någonting eget hos f. d. skräddaren. För att göra den mark åskådlig som han odlade uppgjorde han karta deröfver och beskref alla de stenar, träd och stubbar som funnos. Han utlörde detta på ett förvånande sätt af en oöfvad hand, och begagnade som färger tranbär, grönt löf, bläck och blyertspenna, Denna odlingsidoghet som var ovanlig, i synnerhet på en mans hand, blef kunnig för höga vederbörande, och en undersökning hölls på stället, hvarefter han erhöll som uppmuntran härför medalj för odlingsflitX. Härefter egnade han sig åt ett annat yrke. Från barndomen var hans håg synnerligast vänd åt målerioch bildhuggeriarbeten. Under en vinter hide han mycket brådt att förfärdiga tvenne stora bilder, men ville aldrig erkänna hvad som förehades. Närmare mot våren bjöd han sin gamle fader till sig med flera, och framvisade då bilderna, föreställande Adam och Eva i naturlig storlek, med utmärkt naturliga färger målade. Fadren blef häröfver förvånad och rörd till tårar, och en-tid derefter fick han 100 daler att köpa sig färger och verktyg för. År 1771 fattades beslut i grannsocknen Anderstorp, att ny predikstol skulle förfärdigs följande år: Fråga var hvilken mästare som härtill skulle anlitas. De gamle redlige dannemännen yttrade: Vi tala vid Sven i Hyltan?. Härpå svarade prosten Olof Unnrus: ?Det går icke an alt antaga någon fuskare till ett sådant arbee?; men allmogen öfverröstade i så måtto prosten, alt Sven, som nu antagit namnet ?Morin?, skulle tillfrågas om han ville åtaga sig det, och till hvad pris? Han ingick härpå och förbehöll sig att få göra den efter eget godtfinnande, samt fordrade som betalning 200 daler, med vilkor, att om sockneboerna ej blefvo belåtna med predikstolen, så behöll han honom sjelf och fordrade intet. Detta förslag antogs. En verkstad hyrdes i hemmanet Skog. Här arbetades bittida och sent. hela vintern. Påföljande sommar 1772 uppsatte han sitt arbete ikyrkan och det väckte allas beundran och godkännande såsom ett mästerstycke i sitt slag. ÅA foten synes tvenne menniskofigurer samt en pelikan, som dricker eget blod. Å predikstolen, som är rund, med många väl utskurna ornamenter, Synas en Örn, en oxe, ett lejon och en engel. Bokbrädet uppbäres af tvenne små englar. Predikstolstaket utgöres af en vacker och sinrikt skuren sköld och på hvardera sidan en basunande engel samt öfverst Frälsaren med segerfanan. Öfver presten synes en försilfrad dufva och rundtomkring är ett väl skuret draperi, allt väl måladt, och alla figurer, djur och lister med matt och blankt äkta guld förgyldt. På trappgången äro anbragta speglar med de fyra evangelisterna, Matheus, sittande vid ett bord, skrifverien uppslagen bok hebreiska, de tvenne andra, hållande hvar sin bok, och den fjerde, Johannes, har en öppen bok, skrifven med hebreisk stil. Alla äro klädda i kappor af olika färg samt naturlig ansigtsfärg, dock utan fotbeklädnad. Då detta arbete var färdigt och godkändt fick mästaren sin betingade betalning, 200 daler, och 100 daler säåsom present. Samma år målade jan hela kyrkan invändigt mycket väl och ned taflor föreställande flera stycken och citeride språk ur bibeln. Ar 1856 byggdes en ny kyrka i Anderstorp. Den vackra predikstolen uppsattes i densamma, och sedan den nu blifvit renoverad och försedd med ny målning, är den ett verkligt mästerstycke: Då kyrkan invigdes berömdes hon af stiftets biskop d:r Hultman, såsom utmärkt ljus och vacker, men isynnerhet predikstolen, som är Oovanlig. En person i orten har för densamma bjudit 12,000 rdr, men församlingen ansåg sig icke hvarken härtill berättigad eller hägad för denna handel. Efter uppsättandet af denna predikstol samt målning af kyrkan, utförde Morin flera dylika arbeten, såsom 1 Gnosjö, Öreryd m. fl. ställen, hvilket allt bär vittne om mästarens skicklighet. Då konung Gustaf III:s son Gustaf Adolf var född 1778, gjorde Morin en vagga och sände till H. M:t, under anhållan att den såsom present måtte i nåder antagas. Härtill lemnade konungen sitt samtycke och en skicklig mästare kallades att ur en lår, i hvilken den var placerad och inpackad, upptaga och sammansätta den. Att den var ovanligt väl gjord, behöfver icke nämnas, ty det faller af sig sjelf, men ehuru alla ornamenter och stycken voro märkta, lycka.des det icke alt kunna sammansätta den, hvadan konungen aflät skrifvelse till Morin, att resa till Stockholm för att uppställa sin present. Så fort tiden medgaf ankom han och ställde den i Ordning, hvarmed H. M:t förklarade sig synnerligen belåten samt uiom hederliga presenter belönade honom meden vasastjerna samt titel af ekonomidirektö:. Konungen ålade honom att besöka målareoch bildhuggareakademien och han erhöll dertill fritt underhåll för pågon tid. Han antog detta goda tillbud med största tackKL