— Cyklonen i Bengalen. Ma har nu efterhand erhållit upplysningar om de förödelser, som den förfärliga hvirfvdstormen den 1 November sistlidet år anstillde på kusterna af den Bengaliska viken. De första underrättelser man erhöll, voro otillfredsställande, såtillvida, att de på långt när icke uppgåfvo skadan och förstörelsen så stor som den verkligen var. Icke mindre än 60,000 menniskor omkommo genom de omedelbaia följderna af Novemberstormen, och ett ofantligt stort antal lhar dessutom dukat under för verkningarme af samma dags härjningar. Antalet är lika stort som det, hvilket omkom för ett århundrade sedan vid den stora jordbäfningen i Lissabon. Förstörelsen var icke mindre gräslig och våldsam än då. På ön Sangor dödades sålunda af 8200 menniskor 7000 inom mindre än en timma. Stormen inträffade vid flodtid, och vattnet steg till en höjd som aldrig tillförene. Böljan rullade upp åt Ganges, öfversköljde städerna på dess stränder, och lemnade de få, som undkommo förstörelsen, till pris åt hungersdöden. Deras matförråder ruttnade, deras skörd förstördes af det salta vattnet, och de hade ingenting annat att göra än att dö. Den största olyckan drabbade Masulipatam, en stad litet norr om en af Kisnas mynningar på sliätten emellan Kisna och Godavery. Den ligger lägre än hafvet och måste skyddas genom jordvallar. Orkanens centrum gick på mindre än en fjerdedels mils afstånd förbi staden kl. 10 e. m. den 1 November, då aftonen var mycket mörk. Böljorna höjde sig 13 fot öfver det högsta flodmär:et och slogo sålunda öfver alla vallar. Vatnet tillväxte i nästan en hel timmas tid om betäckte en yta af mellan 30 och 40 qvaratmil. När det kl. 11 drog sig tillbaka, var förstörelsens verk förbi. Kusten had varit öfversvämmad i en längd af 16 mil och en bredd af omkrig 2 mil, ja böljorna hade på ett ställe till och med gått hela 17 engelska mil upp i landet. Infödingarnes låga hus sköljdes bort och de som stucko upp ofvan vattnet, blåstes ned. I nattems mörker var det icke möjligt att fly; hela byars befolkning drunknade, boskapen gick förlorad, och skörden blef begrafven under ett tjockt lager af mudder och sand. När hjelpen kom, såg man en syn, som aldrig kan förgätas. Man såg bankar af sand och smuts öfverströdda med lik, på hvilkas ansigten förtviflan och raseri ännu stod att läsa. Halfva staden låg i ruiner, omkullblästa träd, lemningar af hus och djupa pölar af saltvatten gjorde gåtorna omöjliga att passera. Stora pråmar hade blifvit kastade midt in i staden, och groft murverk hade blifvit rulladt tillsammans och fördt öfver 100 alnar bort. En tredjedel af inbyggarne i fästningen och staden hade omkommit, och i byarne deromkring voro 20,000 dödad: I en brahminsk by i närheten voro exdast 70 invånare af 700 qvar i lifvet. Allt detta var resultatet af en timmas storm. ,