småskog, tills han kolade af. Det befann dock snart, att det ej var rrätta björnen utan den som egentligen tilllhörde Råsjö boerna. Efter något sökande dagen derp: träffades den andra, modren till de föru skjutna ungarne, hvilken förfölljdes på nytt men som denna blifvit uppjaggad och va rask att springa, höll hon undian i flera da gar innan hon gaf sig. Det byckades dock Lars Mickelsson att en morgon komma henne i förväg och med ett väl riktadt skott stäfja farten på henne. Hon erhöll fem skott efter hvarandra af samma man, och fick äfven ett af Ante Wiklund, innan det var slut. Dessa björnar kostade 77 dagsverken tillsammans. På Ahlby nybygge, strax norr om Krogbodarne, ringades äfven på hösten 3 björnar af Paul Olsson, Per Mart. Nordell och Mårt. Mårtensson i Ofvansjö jemte några Snöbergs-boer. Dessa björnar skjötos jultiden af ofvannämnde personer, tvenne ungar uti idet och modren närmare Ofvan sjö by. Afvenledes en björn, ringad på Wikens skog i Hafverö af Isac Jansson i Wassnäs, Joh. Bäckman i Nybo m. fl. Jagten på denna uppskjöts till på nyåret och bivistades af jägmästaren Wallrot. öfverjägaren Smerling, båda skogvaktarne i Hafverö, ofvannämnde personer och Per Hansson i Wassnäs. Jagten fortgick i fyra dagar med att genomleta holmningen uti djup snö och moras, innan någon Nalle påträffades. Sedan blef dock pinan ej så låmg, ty skogvaktaren Sahlin gynnades af lyckan att rå gifva honom första skottet, hvilket äfven träffade så väl, att Nalle ej förmådde synnerligen fort och långt fortsätta sin färd, innan han ånyo upphanns samt fick sig nåra skott till och — dog. En kort och lyckad jagt gjorde torparen ?aul Olsson och bondesonen Per Mart. Norlell i Ofvansjö, i det att de giingo hemifrån n morgon i början af Januari månad, medagande bössor och hundar, för att se efter ett gammalt björnide, som (ej låg långt flägset från byn, om der kunde finnas nåot. Komna icke långt från berörda ide, börjar hundarne skälla, och :i rappet rusa sarlarne dit och gifva Nalle Ihvar sin kula traxt bakom öronen, just som Nalle håller Då att resa på sig, med den påföljd, att han senast, stendöd, ramlade återin i hålan. (Swdsvalls-Posten M—