mer än er kunglig komites tillsättning vore att anteckna. Vi ha redan nämnt unionskomiten; låt oss ej förglömma den komit, under landshöfding E. Sparres ordförandeskap, som skall uppgöra förslag till nya stadganden angående lagfart af fastighet. I komite-kapitlet må vi ock lemna plats åt en påminnelse om ett litet steg på den praktiska skandinavismens bana; en norsk öfverstelöjtnamt har inkallats i den svenska komiten för fälttjenstgöringen, för att sedermera inför norska armtkommandot framlägga ett såvidt möjligt med komitens förslag öfverensstämmande utkast till instruktion för tjensten i fält. Af privat natur är deremot den frivilliga komite, som inbjuder till bildande af en förening för frivillig vård af sårade och sjuka i fält. Denna komitå framträder under höga auspicier. Att komitens upprop till allmänheten skall vinna anklang, bör ej betvitias. En fingervisning, huru det syftemål, som här är i fråga, måhända kraitigast skall befrämjas, har gifvits af Wika församlings skarpskytteförening i Dalarne, hvilkens reglemente medgifver antagandet af qvinliga ledamöter och åt dem anvisar den uppgiften att, i händelse föreningen kallas till aktiv tjenstgöring, deltaga i sjukvården eller på annat sätt verka till nytta för de sjuka och sårade. Ett belägringstillstånd sådant som dit, den ovanligt starka nordiska vinterns hvita härskaror påbjudit och med skärpa upprätthållit, hvarunder ett bref från Köpenhamn till Stockholm behöft ända till — sexton dagar för att hinna fram, lär 03s rätt liligt uppskatta välsignelsen af telegrafer. Hade vi ej dem, kunde ju verlden stå i ljusan låga, utan att vi visste ett ord derom. Det rykte, som Februari bragte, att ryska regeringen ernar framställa förslag om en direkt telegrafförbindelse mellan Sverge och Ryssland, kom sålunda i en tidpunkt, som måste försäkra detsamma mer än en succis destime; och ehuru i allmänhet benägne att tvifvelaktigt spörja, om något godt kan komma österifrån, måste vi för denna gång sjelfve besvara vår fråga med ja. Ej mindre nöjsamma, än ofvan omförmälda rykte, äro utsigterna att vinterpostföringen mellan Sverge och Finland skola komma att ordnas. på bättre fot än hittills. Jernvägsolyckorna hafva lyckligtvis väl vändt uppmärksamheten på bristfälligheter i ordnandet af och uppsigten å tratiken, men dock ej ännu varit af den beskaffenhet att de lyckats bringa jernvägarne i misskredit hos allmänheten. Nya jernvägsföretag omtalas från skilda håll. På Nybro i Kalmar län hölls för några veckor sedan ett möte rörande en föreslagen bana från Kalmar till Lamhult; i Mariestad har bildats en ny komitå för den gamla frågan om jernväg från nämnda stad till Moholm; och till de vigtigaste öfverläggningsämnena å Westmanlands urtima landsting — såvidt vi erinra oss, det första urtima landsting, som hittills egt rum — hörde frågan om medel för undersökning af en jernvägslinea från Westerås till gränsen mot Dalarne. Förhoppningarne, att planen till en nordisk exposition i Sverges hufvudstad mnästkommände år skall förverkligas, hafva åter vunnit stadga efter ärendets behandling hos Stockholms stadsfullmäktige. Nämnda korporation har ock under sista månaden fört frågan om likställighet mellan kommunens medborgare i sin definitiva lösning temligen nära. Offentliga föreläsningar hafva alltmera blifvit ett ?allmänt kändt behof?. Ej blott i huafvudstaden och Göteborg hafva under denna vinter vetgiriga skaror skyndat till föreläsningssalarne; äfven i Gefle och Eskilstuna har man beredt tillfälle till begagnande af detta förträffliga bildningsmedel. Det föredöme, som för några år sedan gafs af en ung norsk litteratör, hvilken i Stockholm höll föredrag, har nu vunnit efterföljd genom de här och i Göteborg af en dansk vetenskapsman hållna föredrag, som otvifvelaktigt skola bidraga att öfvertyga mången, som hittills tviflat, att de nordiska folkens språk är väsendtligen ett, och att deras litteratur kan och bör blifva för dem alla gemensam. Den kritik, som riktats mot den danske föreläsaren, tro vi redan hafva fått sin välförtjenta dom af den allmänna opinionen, hvilken ej lärer hylla den ikta snobbartade föreställningen, att en general är ofelbar och att hans handlingar ej få granskas af en underordnad. Om det sedaa några dagar samlade krigsvefälet är intet anmärkningsvärdt att förälja, utom det oväntade beslut, som från less förhandlingar utestängde referenter. De frågor, som af krigsbetälet skola behandlas, måste dock erkännas vara af ganka stor vigt, äfven om man ej vill erkänna, att krigsståndets dyrbaraste intresser ir att åt befälet försäkra en från tryckande p;ekymmer förskonad ålderdom?. Den skenbara stiltje på vår diplomatis ;mråde, som vi anmärkt i vår sista månadsevy, har ej undergått någon förändring. Man har ej erfarit, att vårt kabinett tagit lågra sådana mått och steg, som man vänat skulle följa på den grofva kränkning af olkrätten, hvilken egde rum, då en finsk : oldat på svenskt område greps och medl. våld bragtes i de ryska myndigheternas hänler. Ej heller är det veterligt, att samma!